Den lilla roboten rullar fram på gatorna i engelska Northampton. Den ser ut som en vit låda på hjul och är lastad med matvaror som ska levereras till en adress i staden.
Två forskare följer efter med sina kameror för att fånga det som sker.
En hjälpsam dam trycker på knappen så att roboten ska få grönt ljus vid övergångsstället. En man drar hårdhänt i dess antenn. Några barn försöker hindra den i dess väg. Men det är enstaka händelser. Det är något annat som mer intresserar forskarna.
– Vi såg så många fall där människor fick anpassa sig efter roboten. Det funkar ibland, men om och om igen ser man samma problem, säger Hannah Pelikan som forskar kring mötet mellan robot och människa.
Med videokameran som redskap
Hon är postdoktor vid Institutionen för kultur och samhälle vid Linköpings universitet. Just den här studien gjorde hon tillsammans med två kollegor i Storbritannien: Stuart Reeves vid University of Nottingham och Marina Cantarutti från University of York. Idén uppstod efter att de sett filmer på robotars missöden som folk lagt ut på nätet. I mars i år vann den färdiga vetenskapliga artikeln pris vid en stor internationell konferens i USA.
Men redan i sin kandidatuppsats använde sig Hannah Pelikan av video för att dokumentera mötet mellan människa och maskin. Uppsatsen omvandlades till en vetenskaplig artikel som hon fick presentera på en internationell konferens. Av reaktionerna förstod hon att hon faktiskt kommit med något nytt genom att filma mötet mellan robotar och människor och sedan göra noggranna analyser i forskningssyfte.
– Jag är inte den enda som gör det, men det fanns tillräckligt mycket utrymme för att göra en karriär av det, säger hon.
Protester mot robotar
Idag är vi vana vid robotar som klipper gräs eller dammsuger, men Hannah Pelikan tror inte det kommer att stanna där. Närmast står nog robotar för transporter av varor och människor. Leveransrobotarna i Northampton är bara ett exempel.
Sedan flera år testas självkörande taxibilar i flera amerikanska städer. Det har inte varit konfliktfritt. I San Fransisco har räddningstjänsten klagat över att bilarna blockerat vägen vid utryckningar och taxiförare och andra oroliga medborgare har protesterat. Företagen bakom de självkörande bilarna hävdar däremot att de är betydligt säkrare än de som körs av människor.
– Man kan ju fråga om vi ens ska ha de här robotarna. Men jag tror att det kommer att dyka upp allt fler mobila autonoma system där vi vistas. Frågan är då hur man kan få det att fungera utan att skapa alltför stora samhällskonflikter, säger Hannah Pelikan.
Konflikterna kan vara av olika slag. I Northampton studerar forskarna de små irritationsmoment som kan uppstå i vardagen.
Bristande dansförmåga
När vi människor möter varandra i gatuvimlet är det som en halvt omedveten dans. Vi tar hänsyn och förutser varandras rörelser. Även oväntade situationer kan oftast lösas smidigt. För leveransroboten är det här svårt. Den tvärnitar och får fotgängare att snubbla, den kan bli handlingsförlamad inför det oförutsedda och den irriterar folk som har gatan som arbetsplats.
Så hur får man roboten att bli lite bättre på att dansa som vi gör? Ja, att utgå från observationer i verkligheten istället för bara från idéer på ritbordet är en bra metod, menar Hannah Pelikan.
– Jag hoppas att vår forskning kan visa dem som jobbar på designföretag att de ska ta sig tid att gå ut en eftermiddag och följa sin produkt i vardagen på gatan. Då kanske de skulle se att den fungerar lite annorlunda mot hur det var tänkt.
Risk för ökade konflikter
Mycket handlar om tajming. Under doktorandtiden tillbringade Hannah Pelikan många timmar ombord på Linköpings universitets självgående bussar. Bland annat testade hon olika ljudsignaler för att få samspelet mellan fordon och cyklister att flyta bättre.
En signal i rätt tid gör att trafiken flyter smidigt, en signal i fel ögonblick kan skrämma vettet ur en förbipasserande. Vad som är rätt tajming kan bara avgöras genom observationer på plats.
Hannah Pelikan tycker att en ökad robotisering kräver en djupare samhällsdebatt kring de problem som kan uppstå, vad vi ska ha tekniken till och vad som blir människans roll. Hon ser också risken för ökade konflikter när jobb hotas eller robotarna tar plats i miljöer där människor inte själva valt att ha dem.
Att då få dem att bete sig lite mer hänsynsfullt är ett litet steg på vägen.
– Men jag är inte rädd att robotarna kommer att ta över världen i alla fall, för där är vi inte alls. På något sätt är det ju också lugnande.
Artikel: Encountering Autonomous Robots on Public Streets, H Pelikan, S Reeves, M Cantarutti, konferensbidrag, ingår i Proceedings of the 2024 ACM/IEEE International Conference on Human-Robot Interaction (HRI ’24), doi: 10.1145/3610977.3634936
