I mitt doktorandprojekt undersöker jag hur barn och ungas självskadebeteende har konstruerats i Sverige från 90-talet fram till idag. Jag studerar närmare bestämt medicinska, kulturella och mediala konstruktioner av självskadebeteende. En del av min forskning består i att kartlägga och förklara hur de olika konstruktionerna av självskadebeteende har formats och sammanlänkats över tid. Fokus för avhandlingen är emellertid att studera hur och varför barn och ungas självskadebeteende konstrueras som ett problem och vad det säger om vår samtid. Genom att studera hur självskadebeteende konstrueras är det min ambition att kritiskt belysa på vilket sätt subjektivitet, affekter och lidande artikuleras i det senmoderna samhället. Avhandlingens teoretiska ramar består av poststrukturalistiska teoribildningar och framför allt psykoanalytiskt orienterade samhällsteori.
Joacim Strand
Doktorand
Hur och varför förklaras självskadebeteende bland barn och unga som ett problem? Vad säger det om samhällets syn på rationalitet och sårbarhet, affekter samt barn och ungas (van)trivsel i kulturen?
Konstruktioner av barn och ungas självskadebeteende
Självskadebeteende är inget entydigt socialt fenomen och skär igenom gränser mellan alltifrån kroppens utsida och insida till vad som betraktas som ett sjukt respektive friskt beteende. Synen på självskadebeteende förändras också; vad som bedöms vara självskadebeteende och vem som betraktas som självskadande varierar över tid och rum. På samma sätt skiftar förklaringarna till varför barn och unga skadar sig själva.
Handledare
Undervisning
Jag undervisar i kurser på bland annat mastersprogrammet Child Studies, samhälls- och kulturanalys och socionomprogrammet. Några av de ämnesområden jag undervisar i är sociologi, barndomssociologi, global hälsa och utveckling, normalitet och avvikelse, samt samhällsvetenskapliga perspektiv på psykisk ohälsa och diagnostik.
