Användning av optiska mätinstrument och metoder för att kartlägga utsläpp av växthusgaser
Växthusgaser som koldioxid, metan, och lustgas förändrar jordens klimat och kan därmed på sikt även ändra havsnivån, mängden is i polarområdena, växttyper och områden de växer på, livsförhållandena för djur och människor. Utsläppen kan vara både naturliga och orsakade av mänsklig aktivitet men är ofta svåra att kartlägga eftersom de sker på så många ställen på jorden. Mätningar sker oftast med satellit från rymden eller direkt på plats. Utveckling av mätmetoder på alla skalor är viktigt för att kunna studera dessa i mer detalj och att kunna identifiera källor.
Jag har en bakgrund inom observationell astronomi, innefattande olika typer av kameror och spektrografer, både från marken och med satelliter från rymden. Denna inriktning kräver mycket programmering för specialanpassad bildbehandling och modellberäkningar, anpassad för varje projekt och mätmetod.
Här på Tema Miljöförändring använder jag optiska mätmetoder för miljöforskning, med fokus på växthusgaser och klimatförändringar. Ett av projekten är en kamera som kan ta bilder och videos på växthusgasen metan med hjälp av infrarött ljus och modellering. Man kan på så sätt hitta utsläppskällor direkt i ett landskap och identifiera dessa. Metan är mycket effektivare än koldioxid, per molekyl, på att värma upp jorden via växthuseffekten. Ett annat projekt är att följa värmemönster i ytvatten av sjöar via video för att beräkna ythastigheter och uppskatta utbytet av växthusgaser mellan sjö och atmosfär.
I min undervisning har jag en del uppdrag i Astronomi och Fysik via lärarutbildningen, men också inom naturgeografi med fokus på växthuseffekten.