Hos en frisk individ hålls blodet i ett flytande tillstånd under sin passage genom kärlsystemet, men är samtidigt alltid redo att snabbt bilda en hemostatisk plugg som förhindrar okontrollerad blödning när ett blodkärl brister.
De primära händelserna i den hemostatiska responsen innefattar vidhäftning av trombocyter till exponerat kollagen i den skadade kärlväggen, samt efterföljande aktivering av de vidhäftade trombocyterna; vilket underlättar rekryteringen av fler trombocyter till det skadade området. Dessa trombocyter bildar en trombocytplugg som initialt stoppar blödningen. Den andra fasen i bildandet av den hemostatiska pluggen är koagulationsprocessen, som initieras av exponerad vävnadsfaktor på subendoteliala celler i kärlväggen. Koagulationen drivs av en komplex enzymatisk kedja som innefattar flera steg där zymogener omvandlas till aktiva enzymer, vilket möjliggör en kraftig inbyggd förstärkning av reaktionen.
De många stegen är strikt reglerade och motverkas av specifika inhibitorer på ytan av – och utsöndrade av – intilliggande celler i den intakta kärlväggen. Det sista steget i denna kaskad är omvandlingen av lösligt fibrinogen till ett olösligt fibrinnätverk, dvs. koagulation. Koagulationsprocessen accelereras av aktiverade trombocyter och kommer slutligen att bilda ett stabiliserande fibrinnätverk som säkrar trombocytpluggen tills kärlväggen kan återställas.
Det finns många komponenter i kärlsystemet som har viktiga roller i både hemostas och trombos; endotel, trombocyter, leukocyter, immunsystemet och plasmakoagulationssystemet, för att nämna de mest betydelsefulla. En annan mycket viktig faktor som inte får förbises är blodets ständiga rörelse genom kärlsystemet. Faktum är att blodflödets hastighet och de resulterande skjuvkrafterna har visat sig vara en nyckelregulator av hemostatisk funktion via trombocyt- och leukocytinteraktion med komponenter i kärlväggen.
Hos en frisk människa arbetar alla dessa komponenter tillsammans i ett sammankopplat system för att snabbt uppnå hemostas, dvs. att stoppa blödning efter kärlskada.
När komponenter i kärlsystemet eller blodet påverkas av sjukdomstillstånd eller andra yttre faktorer kan den känsliga balansen i det hemostatiska systemet rubbas och leda till oönskad och potentiellt skadlig trombos eller blödning.
Kardiovaskulär sjukdom är den främsta dödsorsaken i utvecklade länder; därför är forskning inom kardiovaskulära sjukdomar ett av de viktigaste områdena inom medicinsk forskning.
Huvudsakliga forskningsområden
Hemostas vid kardiovaskulära sjukdomar
- Utvärdering av biomarkörer, till exempel koagulationsfaktor XI, D-dimer, GDF-15 och transthyretin, för kranskärlsåderförkalkning och kardiovaskulär sjukdom i Linköpingskohorten av SCAPIS (Swedish Cardio Pulmonary bioImage Study).
- Hemostaseffekter vid COVID-19.
Koagulation
- Kontroll av antikoagulering med warfarin – utvärdering av extern kvalitetskontroll i Sverige.
- Påverkan av direktverkande orala antikoagulantia (DOACs) på mätmetoder för faktor VIII och IX.
- Utveckling och utvärdering av trombocytfunktionstestning med flödescytometri.
Mekanismer för hemostas
- Hur sker propagationen av koagulation och hur begränsas trombstillväxt?
- Hur bidrar trombocytaktivering till koagulation?
- Hur samverkar de mänskliga trombocyt-trombinreceptorerna GPIb, PAR1 och PAR4 för att underlätta cellulära responser?
- Hur motverkas och balanseras aktiveringen av trombocyter?
