Hemma igen. Henrik Johansson har ungefär ett år kvar av sina doktorandstudier på LiU. På whiteborarden har han punktat upp det viktigaste i den kommande avhandlingen. Bild: Mikael Sönne
Projekt inne i London
Henrik Johansson doktorerar i logistik och är en av höstens mottagare av IEI:s resestipendium för forskarstudier utomlands. Varje år beslutar institutionen om upp till tio resebidrag till doktorander för att möjliggöra längre vistelser i forskningsmiljöer i ett annat land än Sverige.
Henrik deltog i ett forskningsprojekt om logistik i Londons innerstad, mer preciserat analys av paketleveranser mellan olika fysiska platser. Arbetet var konkret: Han granskade tänkbara platser för projektet, föreslog lämpliga punkter för samlastning av gods och gick igenom transportdata från tre olika transportörer.
Henrik Johansson berättar om sin resa på ett möte med IEI:s forskarutbildningsråd. Bild: Mikael Sönne
Arbetet var så omfattande att Henrik troligen blir medförfattare till den rapport som kommer att skrivas.
Mycket praktisk forskning
- Det var en praktiskt och konkret inriktad forskning. Forskarna var ute på fältet i London och jag gjorde mycket beräkningar i Excel. Det var kul. Min avhandling i Linköping handlar mer om styrning och är mer abstrakt, säger han.
Vad lärde du dig?
- Generellt var britterna väldigt duktiga på att dokumentera sitt arbete, det är något jag tar med mig. Jag lärde mig också flera program som jag inte använt tidigare och fick många bra kontakter.
- Sen är det allmänt sett väldigt nyttigt att se hur forskare arbetar i ett annat land. Det gör också att man reflekterar över hur man själv arbetar.
Vad är det för skillnad mellan forskning i Sverige och Storbritannien?
- Dokumentationen är en sak. Sen verkar uppdelningen mellan strategiskt och operativt arbete vara mycket större i England. Professorn som var ansvarig för projektet såg jag knappt till, medan det var en annan forskare som gjorde allt det praktiska arbetet. Hos oss är det mer jämnt fördelat.
Och så var det det där med det sociala. Alla Henrik träffade var artiga och trevliga, men inte värst pratsamma eller inriktade på umgänge.
Kan bli ännu bättre
- Gemensamma luncher eller fika förekom inte. Det fanns ett fikarum, men det var väldigt litet och hade varken stol eller bord. Alla satt bara vid sina datorer och arbetade och tittade knappt upp. En gång räknade jag och jag tror att jag hörde åtta ord på en hel dag . .
Byggnaden där Henrik Johansson satt och arbetade. Bild: Privat
- Det var verkligen en jätteskillnad, och på så sätt är Sverige trevligare.
Sammantaget är Henrik Johansson mycket nöjd med sin resa. Han tycker att stipendiet är en fantastisk möjlighet att uppleva en annan forskningsmiljö och uppmanar alla som har chansen att söka. Sen kan vissa detaljer finslipas. Tillägget för merkostnader är lite lågt och det vore bra om boendet kunde betalas av institutionen i förväg så den enskilde inte behöver ligga ute med pengar.
- IEI kan också bli bättre på att marknadsföra stipendiet. Då skulle säkert fler upptäcka det, säger han.
Henriks tips till andra doktorander:
• Ta chansen! Resestipendiet är en jättebra möjlighet att upptäcka en annan kultur och forskning i ett annat land.
• Var öppen! I början kan det kännas lite läskigt att bo i ett nytt land, men är det berikande både som människa och forskare.
• Sex veckor är ganska lagom. Det är tillräckligt länge för att komma in i verksamheten men inte så länge att man missar för mycket på LiU.
• Släpp inte din egen forskning helt. Försök få lite tid till ditt eget arbete också så att det inte påverkas för mycket.
• Utnyttja tiden! Resestipendiet är en bra chans att semestra lite också. Använd helger och kvällar till att upptäcka ett annat land.
Läs mer:
Här finns information om universitetet i Southampton.
Och här finns en artikel om Athanasios Papageorgiou som gjort en liknande resa till USA.
Fotnot: Henrik Johansson disputerade 2020 med avhandlingen Customer Benefits in City Logistics: Towards Viable Urban Consolidation Centres.
