Foto Anna Nilsen Å då så sa läkaren att
”Du kanske inte har nån”.
Fast jag trodde ju att han skämtade,
så jag skrattade ju åt det.
Jag tänkte ju ”Nä men det är inte möjligt”
det är typ som att säga att du har inte nåt
hjärta,
trodde jag.
Jag trodde …
…visste liksom inte att det gick.
Under de senaste åren har nya möjligheter öppnats för att behandla livmoderinfertilitet – infertilitet orsakad att livmodern saknas eller inte fungerar – genom livmodertransplantation. Omkring 50 livmodertransplantationer har genomförts i världen och 14 barn har fötts med hjälp av en transplanterad livmoder. Transplantationerna är menade att ge ofrivilligt barnlösa kvinnor utan livmoder möjlighet att bli gravida. Men de väcker också frågor om vårdens prioriteringar, om risker och fördelar, och om normer kring kroppen, kvinnlighet och föräldraskap.
Genom att analysera kvinnors berättelser om att leva med livmoderinfertilitet och forskares erfarenheter av att utveckla livmodertransplantation kan vi nyansera och fördjupa den etiska och samhälleliga diskussion som behövs när livmodertransplantation snart kan komma att bli en del av den allmänna vården. En sådan analys gör det möjligt att synliggöra normer, värderingar och antaganden – i detta fall exempelvis om kvinnlighet, moderskap och släktskap – som kommer till uttryck i medicinska innovationer men också formar desamma. På så sätt kan vi bättre förstå vad det kan betyda att få eller ge en livmoder och varför det kan tyckas lika omöjligt att sakna en livmoder som att sakna ett hjärta.
