Idag finns det 33 barnahus runt om i Sverige. 247 av 290 kommuner har ett samverkansavtal med ett barnahus.
Enligt de nationella riktlinjerna (2009) är målsättningen med barnahus:
”Målet för samverkan är att tillförsäkra barn som misstänks vara utsatta för brott rättstrygghet, gott bemötande och stöd, samt vid behov omgående kris- och behandlingsinsatser. Barnets bästa ska vara i fokus under processen. Barnet ska vara informerat om åtgärder som berör honom eller henne, samt ges tillfälle att uttrycka sin uppfattning och åsikter i den utsträckning och på det sätt hans eller hennes mognad medger. De utredningar som parallellt genomförs inom rättsväsendet och socialtjänsten ska inledas skyndsamt och bedrivas så snabbt som hänsynen till barnet och sakens komplexitet medger. Förundersökningen ska vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske. För utredningarna gäller lagstadgade tidsfrister.”
Barnahusmodellen kommer ursprungligen från USA där det första Children’s Advocacy Center (CAC) startades i Huntsville Alabama 1985. Uppstarten av Barnahus var en reaktion på att barn for illa i utredningar när de berättat om sexuella övergrepp. Barnen fick åka runt mellan olika myndigheter och tvingades berätta sin berättelse upprepade gånger. Den rättsliga verksamheten var inte anpassad till barn varken utifrån lokaler eller bemötande, och det saknades stödinsatser. Modellen spreds sedan till Europa och 1998 startades det första europeiska barnahuset i Reykjavik, Island.
2005 fick Åklagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att starta barnahus på försök runt om i Sverige. Till skillnad från barnahusen på Island och i USA där man enbart hanterade ärenden om sexuella övergrepp, så kom målgruppen i Sverige att omfatta även barn som misstänktes ha varit utsatta för ett allvarligt brott. De sex försöksverksamheterna var: Barnahus i Göteborg, Barnahus i Linköping, Barncentrum i Stockholm, Stödcentrum för barn och unga i Sundsvall, samt Barnahus i Umeå och Kriscentrum för barn och ungdomar i Malmö. När verksamheten utvärderades framkom att kvaliteten hade ökat och hade lett till ett bättre barnanpassat bemötande.
2009 tog Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten, Rättsmedicinalverket och Socialstyrelsen på uppdrag från regeringen fram nationella riktlinjer för barn som misstänks vara utsatta för brott, samt kriterier för landets barnahus.
Sedan 2005 har det skett en succesiv etablering av barnahus i Sverige.
2008: 15 barnahus
2010: 22 barnahus
2013: 28 barnahus
2018: 32 barnahus
2022: 33 barnahus
Utvecklingen av barnahus i Sverige har byggt på lokala initiativ och utformningen av de lokala barnahusen ser därför olika ut. Det finns skillnader bland annat när det gäller vem som är huvudman för verksamheten, Barnahusets målgrupper, vilka myndigheter som medverkar, och vilka stödinsatser barn kan få på barnahusen.
Barnafrid arbetar nu för att
• alla barn i Sverige ska ha tillgång till ett barnahus för att få likvärdigt bemötande och likvärdiga insatser oavsett var man bor
• det ska finnas nationell styrning för att säkerställa och höja kvalitén på barnahusen.
• Barnahusen ska innefatta tvärprofessionell samverkan där det finns representation från socialtjänst, polis, åklagare, hälso-sjukvård samt rättsmedicin
• Barnahusen ska genomsyras av ett barnrättsperspektiv med barns rätt till information, delaktighet och stödinsatser.
