Vårdbehoven i svensk hälso- och sjukvård ökar i större utsträckning än tillgängliga resurser, och dagens utmaningar är stora. Några skäl för detta är en allt äldre befolkning, en personalsituation som har svårt att möta befolkningens växande behov av vård, önskemål och höga förväntningar på tillgänglighet, samt nya lovande men dyra läkemedelsterapier. Detta bidrar till att svåra beslut om resursfördelning på alla nivåer inom hälso- och sjukvården behöver fattas. Här hittar du grundläggande information om prioriteringar. Se vår informationsvideo om den etiska plattformen för prioriteringar i vård och omsorg. Läs förklaringar till centrala begrepp på området. Se vår fördjupning kring rättviseteorier och underlag för prioriteringar, och få tips om litteratur på ämnet.
Grundläggande om prioriteringar inom vård och omsorg
Den etiska plattformen för prioriteringar i vård och omsorg
Principer för prioriteringar
Sedan 1997 är det etiska plattformen för prioritering en del av hälso- och sjukvårdslagen. Den styr hur resurser fördelas inom offentlig sjukvård. Plattformen tar upp tre etiska principer för prioriteringar i vård och omsorg, och fungerar som ett stöd i prioriteringssituationer. Hör mer om plattformen och principerna i videon med professor Lars Sandman, föreståndare för Prioriteringscentrum. Du kan även läsa mer om principerna nedan. Manus till videon finns här.
Tre etiska principer för prioriteringar
Bakgrund - hur fattades beslut om de etiska principerna?
År 1992 tillsatte den dåvarande regeringen en parlamentarisk utredning om behovet av principer för öppna prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Bakgrunden var att vårdens kostnader tenderade att öka snabbare än de resurser som trots en ekonomisk tillväxt, ansågs kunna satsas på sjukvården. Gapet mellan behov och resurser ökade. Prioriteringsutredningen presenterade 1995 sitt betänkande Vårdens svåra val (SOU 1995:5). Utredningens förslag ledde till en proposition från regeringen Prioriteringar inom hälso- och sjukvården (prop. 1996/97:60), där vissa allmänna riktlinjer för prioriteringar redovisades samt ett betänkande ifrån socialutskottet Prioriteringar inom hälso- och sjukvården (1996/97:SOU14). År 1997 fattade riksdagen beslut om riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvården. Besluten utgår från att prioriteringar inom hälso- och sjukvård ska bygga på etiska principer och dessutom vara öppet redovisade och systematiska. Andra relevanta dokument kring prioriteringar är:
- SOU 1996:163, Behov och resurser i vården - en analys
- SOU 2001:8, Prioriteringar i vården - Perspektiv för politiker, profession och medborgare
- Riksrevisionsverket RiR 2004:9, Riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och sjukvård
Människovärdesprincipen
Behovs-solidaritetsprincipen
Kostnadseffektivitetsprincipen
Kostnadseffektivitetsprincipen innebär att hälso- och sjukvården har en skyldighet att utnyttja sina resurser så effektivt som möjligt. Denna princip är dock underordnad de två andra principerna. Det betyder att svåra sjukdomar och väsentliga livskvalitetsförsämringar ska prioriteras framför lindrigare åkommor även om vården av de svåra tillstånden är dyrare. I propositionen betonas att det är de samlade och långsiktiga effekterna och kostnaderna som måste vägas in.
Kostnadseffektivitetsprincipen ges en vidare roll på verksamhetsnivå. I propositionen står det att den ekonomiska verkligheten i form av minskade ramar för hälso- och sjukvården i ökad utsträckning kommer att påverka möjligheterna att tillgodose behoven. Kostnadseffektivitetsprincipen kan därför få en större vikt i det praktiska arbetet än vad utredningen förutser. Kravet på kostnadseffektivitet har således fått en ökad tyngd i sammanhanget. Prioriteringscentrum menar dock att det är angeläget att skilja på kostnadseffektivitet när det gäller behandling av enskilda patienter och när det gäller sjukvårdens verksamhet i stort.
Centrala begrepp på prioriteringsområdet
Öppna och dolda prioriteringar
Motsatsen är dolda prioriteringar. Det betyder att prioriteringar görs men utan att skälen redovisas och ofta utan systematik. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska enligt 2 § HSL ges företräde till vården. För att detta ska kunna göras, måste behoven rangordnas på något sätt.
Horisontella och vertikala prioriteringar
Rangordning
Ransonering
Utmönstring
Effektivisering
Vad innebär begreppen?
Rättviseteorier kopplat till hälso- och sjukvård
Lästips om prioriteringar inom vård och omsorg

