KLL antikroppars molekylära målstrukturer
KLL är den vanligaste leukemiformen i västvärlden och uppträder i heterogena former. Flera av dessa former bildar så kallade subset av stereotypa immunglobuliners (IG) tunga- och lätta kedjas komplementära diversitets regioner 3 (CDR3). Detta har på ett högst påtagligt sätt fört fram frågan om antigen-specificitet till forskningsfronten i KLL-fältet.
Tillsammans med iakttagelser att bakteriella pneumonier ökar risken för KLL, stödjer våra data hypotesen att infektioner kan understödja en proliferativ ’drive’ genom att dessa antigen kontinuerligt stimulerar B-cells receptorn vilket leder till ohämmad celldelning och ökad känslighet för transformerande händelser ex vis mutationer.
KLL leukemicellernas mikromiljö
KLL celler delar sig, prolifererar, inte i blod men djupt inne i lymfknutor och benmärg i så kallade proliferativa centra även kallade pseudofolliklar. Här spelar stromaceller, som omger leukemicellerna, en viktig roll som ’ammor’ och förser KLL-cellerna med tillväxtsignaler, bland annat ett litet redox-aktivt enzym THIOREDOXIN (Trx). Det utgör en viktig tillväxtfaktor för KLL celler in vitro och in vivo (Bäckman et al Hematologica 2007).
KLL celler aktiveras av DNA-sensorer via en helt nyupptäckt signalväg
KLL celler liknar första linjens försvars-B-celler så kallade B1-celler. Vi har nyligen funnit att vissa DNA-sekvenser som återfinnes hos mikrober utgör en distinkt startsignal när de binder till sin DNA sensor på KLL cellen. Denna signalväg genererar utsöndring av kromatinfibrer som liknar fångstnät (Ingelsson et al 2015 manuscript).
