Visual Water – En interaktiv visualiseringsplattform

Redan idag leder skyfall till översvämningar som orsakar omfattande samhällskostnader och miljöföroreningar i svenska kommuner. Dessa risker förväntas öka i framtiden som en följd av klimatförändringar, mer hårdgjorda och tätbebyggda städer samt eftersatta och underdimensionerade ledningssystem för dagvatten.

Alternativa åtgärder

För att komma tillrätta med denna problematik behöver en större del av överskottsvattnet från nederbörd (d.v.s. dagvatten) hanteras på ytan för att på så sätt undvika överbelastningar och förbättra vattenreningen. Vi rör oss idag långsamt bort från det ”traditionella rörparadigmet” som innebär att dagvatten leds bort i rör under marken. Här föreslås en rad alternativa åtgärder som bromsar upp vattenvägar, ökar infiltrationen i marken och förbättrar den biologiska reningen.

Att utveckla samhällsplaneringen

Att på detta sätt förebygga översvämningar och spridning av föroreningar handlar i stor utsträckning om att tänka nytt i samhällsplaneringen och om att samarbeta mer mellan förvaltningsområden. Detta kan underlätta för gemensamma riskanalyser och målbilder samt för att identifiera lösningar som är effektiva i att hantera större vattenmängder, men som samtidigt upplevs som attraktiva och ekonomiskt gångbara. Detta kräver dock att dagvattenplanering lyfts från att vara en intern fråga för VA-bolag till att bli en del av den bredare samhällsplaneringen.

Visualisering som stöd i planeringen

Vår tidigare forskning har visat att informationsvisualisering är ett effektivt stöd för att underlätta just denna typ av samverkansprocesser där flera parter med olika kunskaper, förförståelse och kompetenser kopplas samman. Detta för att skapa en integrerad planeringsprocess där aktörer talar med- istället för förbi varandra. För att stödja dessa planeringsprocesser syftar projektet VISUAL WATER till att skapa en plattform för informationsvisualisering som underlättar beslut och dialog för hållbar dagvattenplanering.

Forskarna Carlo Navarra, Erik Glaas, Martin Karlsson och Anna Bohman (forskningsledare). Foto: Ingrid Leo