I min avhandling som baseras på den svenska Alla Barn i Sydöstra Sverige (ABIS) studien studerade jag socioekonomiska skillnader i barns hälsa. Jag har även inom ramen för ett internationellt samarbete kallat Elucidating Pathways of Child Health Inequality (EPOCH) undersökt den social ojämlikhet i övervikt och obesitas från födelsekohorter i fem andra höginkomstländer; Nederländerna, Kanada, Storbritannien, Australien och USA.
Resultaten av studierna visade att socioekonomiska skillnader i risken att utveckla obesitas kan upptäckas redan vid 2 års ålder och att denna skillnad i risk ökade under uppväxten. I tonåren framkom socioekonomiska skillnader gällande övervikt/obesitas samt för utvecklingen av högt blodtryck och lågt HDL-kolesterol (delar av det metabola syndromet).
Socioekonomisk ojämlikhet i förekomsten av obesitas i Sverige/ABIS var mindre än i de övriga kohorterna i EPOCH-samarbetet. Fynden tyder på att samhällspolitiska åtgärder i Sverige tycks minska ojämlikhet i obesitas under barnaåren. Subventionerad förskola och gratis skolmat i förskola och skola är exempel på åtgärder som visat sig ha en effekt på socioekonomiska skillnader i obesitas.
Vi har även studerat socioekonomiska skillnader i risk att utveckla autoimmuna sjukdomar. Typ 1 Diabetes visade sig vara mer vanligt förekommande hos barn vars mödrar enbart hade förgymnasial utbildning. Denna skillnad kunde delvis förklaras av att barnen hade ett i genomsnitt högre BMI under barndomen och en ökad risk för allvarliga livshändelser i denna grupp. För övriga studerade autoimmuna sjukdomar fanns inga statistiskt signifikanta socioekonomiska skillnader.
I avhandlingens sista studie prövades hypotesen att den sociala ojämlikheten (mätt med moderns utbildningsnivå) och risken att utveckla obesitas för barnet medierades av skillnader i självkontroll hos mor och barn. Självkontroll hos modern estimerades genom ett antal beteendevariabler; rökning under graviditeten, rökning under barnets första levnadsår, amningsduration och grad av deltagande i ABIS-studiens datainsamling med biologisk provtagning. Barnets grad av självkontroll uppskattades genom analys av svar i frågeformuläret SDQs subskala om impulsivitet. Resultatet av studien visade att mor och barns självkontroll förklarade en stor del av riskökningen för utveckling av obesitas vid 19 års ålder hos barn till mödrar med lägre utbildningsnivå.
En av avhandlingens slutsatser är att begreppet självkontroll bör ha en central roll i teorin om hälsoojämlikhetens orsaker. Eftersom den moderna miljön innebär en ökande tillgång till allt fler stimuli av hjärnans belöningssystem, som kan ge beroende och har negativa långtidseffekter för hälsan, s.k. Limbiska fällor (ex. sociala medier, dataspel, energidrycker, högprocessad mat mm), riskerar allt fler fastna i negativa beteenden. På grund av kopplingen mellan socioekonomisk status och självkontroll, är barn med låg socioekonomisk status mer sårbara för att fastna i de limbiska fällorna och drabbas av den ohälsa som de orsakar. Detta kommer sannolikt att leda till ökad hälsoojämlikhet om inga interventioner görs.
I avhandlingen sista artikel och kappa diskuteras slutligen vilka implikationer för hälso- och sjukvården, liksom för hälsopolitiken, som resultaten av avhandlingen kan få och hur man kan minska den sociala ojämlikheten i hälsa. Sådana hälsopolitiska åtgärder bör reducera barn och ungdomars risk för skadliga beteenden/limbiska fällor. Exempel på åtgärder inkluderar förskola för alla barn (oavsett om föräldrarna yrkesarbetar eller ej), fria hälsosamma måltider i förskola och skola, ökad möjlighet till aktiviteter efter skoltid, förlängda skoldagar för äldre barn med mer skolgymnastik, musik och estetiska ämnen, restriktioner för mobilanvändning för att motverka överanvändande av mobiltelefoner i hemmet och skolan, samt policys för att motverka boende och skolsegregation i samhället.
Klinisk forskning om Typ 1 Diabetes
Som barnläkare arbetar jag framför allt med behandling av barn med Diabetes, obesitas och lipidrubbningar. Jag deltar som ansvarig läkare i Linköping för studien DIAGNOD-3, en klinisk fas III studie av läkemedlet Diamyd (GAD-alum), denna internationella studie leds av Senior Professor Johnny Ludvigsson vid Linköpings Universitet. I DIAGNOD-3 ges en behandling som injektioner i en lymfkörtel vid 3 tillfällen till patienter som nyligen insjuknat i Typ 1 Diabetes. Tidigare prövningar tyder på att behandlingen kan förändra den immunologiska reaktionen vid Typ 1 Diabetes och på så sätt göra att de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln som fortfarande finns kvar vid insjuknande inte förstörs i samma utsträckning. Bevarande av egen insulinproduktion kan ha stor betydelse för patienter med Typ 1 Diabetes då man vet från tidigare studier att detta skyddar mot både akuta och långsiktiga komplikationer av sjukdomen.
