Efterforskning av försvunna personer (EFP) är polisens räddningstjänstuppgift. Varje år rapporteras ca 26 000 personer försvunna till polisen varav en fjärdedel gäller allvarliga och akuta försvinnanden som orsakar stort lidande, innebär höga kostnader och där några inte skulle överlevt om de inte återfunnits i tid.
Systematisk uppföljning är viktigt
Rapporten Efterforskning av försvunna personer – mot en kunskapsbaserad verksamhet: polisens hantering av information och kunskap av Rebecca Stenberg pekar på behov och ger 37 förslag till utveckling av polisens hantering av information och kunskap inom efterforskning av försvunna för en långsiktig kunskapsbaserad verksamhet.
- Jag tycker att det allra viktigaste förslaget i rapporten är att man behöver börja följa upp vad man gör och ta reda på vad som fungerar bra och vilka delar som bör förbättras, och arbetar systematiskt med det.
- Och ska man göra det så är det viktigt att efterforskning av försvunna inte ses som något man gör på sidan av det riktiga polisarbetet, utan en mycket vanligt förekommande polis-aktivitet i en komplex och bred samhällsverksamhet som handlar om mycket mer än att jaga bovar. En effektiv verksamhet är beroende av samverkan och tillit hos medborgarna.
- Exempelvis kommer personer med demens, som är en stor riskgrupp när det gäller försvinnanden att näst intill fördubblas fram till 2050. Det måste man ta höjd för och finna samarbetsformer med medborgarna om, berättar Rebecca Stenberg.
Slutsatser inom fyra områden
Studiens slutsatser pekar på centrala områden med behov av uppföljning och utveckling:
- Verksamhetsuppföljning, styrning och utbildning
- Digitalisering och digital integration där utvecklingsarbete pågår
- EFP-metodens inriktning och olika inslag
- Statistik, jämförelser och samverkan med forskning för en kunskapsbaserad verksamhet.
För samtliga områden ges förslag både för uppföljning och utveckling.
