Framtidens skadeplats påverkas av en rad kända och idag okända faktorer. Det handlar om miljö (t ex klimatförändringar), samhälle (urbanisering, migration, minskade professionella räddningsresurser) och teknikutveckling (t ex Internet of Things, sociala medier).

För att på bästa sätt kunna hantera olyckor och plötslig sjukdom i framtiden måste vi veta när, var och hur olyckor inträffar, vilkas som drabbas och vilken hjälp de behöver. Vi måste också veta vilka som ska hjälpa till och se till så att dessa har bra metoder och utrustning. Detta kräver kunskapsuppbyggnad inom flera olika områden, vilket gör att ett tvärvetenskapligt angreppssätt är nödvändigt.

Forskningsmiljön ”Effektiva räddningsinsatser på framtidens skadeplats” genomlyser skadeplatsen från olika perspektiv och blandar relevanta discipliner och kunskapsområden som ekonomi och organisation, informatik, datavetenskap, logistik, kognitionsvetenskap, katastrofmedicin, traumatologi, juridik, statsvetenskap och genusvetenskap. Forskarna arbetar tillsammans med räddningstjänst, ambulanssjukvård, relevanta myndigheter, frivilligorganisationer och ideella och skapar en testbädd där olika tekniker, metoder och sätt att organisera räddningsinsatser utvärderas. Lovande resultat kan sedan direkt nyttiggöras, t ex i form av övningar, kurser eller kommersiella produkter.

Forskningsprogrammet startade i september 2015, med förlängd finansiering av MSB för 2021-2023.

Slutrapport och faktablad

Effektiva räddningsinsatser på framtidens skadeplats: Slutrapport för perioden 2021–2023

Faktablad Vad händer på Framtidens skadeplats?

Delprojekt

Simulatorstudier med intelligenta transportsystem för effektiv utryckningskörning - SMITEU

System för ”collaborative intelligent transport systems” (C-ITS) bedöms ha stor potential att bidra till ett säkrare, effektivare och mer hållbart transportsystem. Den tekniska utvecklingen är ofta snabbare än kunskapsutvecklingen kring hur tekniken ska anammas och nyttjas av intressenter och slutanvändare

I de pågående EU-finansierade projekten Nordic Way 2 och Nordic Way 3 ska användarcentrerad metoder användas för att säkerställa att dessa tjänster får adekvat utformning genom simulatorbaserade interaktionsstudier där olika designalternativ utvärderas. Körsimulatorexperiment designas på ett sätt som möjliggör att data från körsimulering kan användas i trafikmodeller för att studera effekten av C-ITS tjänster.

Inom ramen för detta delprojekt i Framtidens Skadeplats samverkar forskare från Nordic Way (VTI) och CARER för att fokusera på dessa frågeställningar i relation till utryckningskörning. Detta projekt syftar därför specifikt till att med hjälp av simulatorstudier undersöka hur olika C-ITS-tjänster kan användas för att skapa en säkrare interaktion mellan civila förare och utryckningsfordon. Det är främst C-ITS-tjänsterna EVA-meddelanden (Emergency Vehicle Approaching) och Geofencing som är relevanta för detta projekt.


Projektledare

Erik Prytz, Biträdande professor
Institutionen för datavetenskap (IDA)

Utvärdering av civil insatsperson, CIP

Det övergripande syftet med studien är att utvärdera två olika initiativ där man använder civila insatspersoner (CIP) i landsbygd och i storstad/förort.


Specifika delsyften innefattar:

  • Att ta fram basala men flexibla rekommendationer och/eller styrmodeller för hur få initiativ att utvecklas och överleva över tid
  • Utvärdering av kopplade ICT stöd (med få jämfört med fler funktioner) och betydelsen av stödets utformning för långsiktighet och engagemang i CIP-initiativ
  • Test av ytterligare funktionalitet för dynamisk resursallokering (inom ramen för projektet EMOVE)


Studien utförs som en baslinjestudie med två kopplade fallstudier som kan slås samman till en jämförande studie. 

 

Projektledare

Sofie Pilemalm, Professor
Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN)

Efficient management of volunteers in emergency response - EMOVE

Det övergripande syftet med projektet EMOVE är att förbättra existerande frivillig-initiativ inom räddning och respons, huvudsakligen genom att optimera resursanvändningen.


Pågående delprojekt:

  •  EMOVE-B: dynamisk, stokastisk utlarmning av sms-livräddare
  • EMOVE-D: statisk, stokastisk utlarmning av sms-livräddare
  • EMOVE-E: lokalisering av AED-stationer (hjärtstartare), samt utlarmning av drönare och sms-livräddare
  • EMOVE-F: utlarmning av sms-livräddare i Holland. Projekt i samverkan med University of Twente.
  • EMOVE-G: lokalisering av AED-stationer i kontrollerat luftrum. Data för hela Sverige, från Hjärtstoppcentrum, projekt i samverkan med KI.
  • EMOVE-H: utlarmning av CIP, civil insatsperson.
  • EMOVE-I: skarp användning och utvärdering av nya utlarmningsstrategier. Utveckling och simuleringstest av tidigare framtagna algoritmer ger förslag till algoritm att testa i verkligheten.

 

Projektledare

Tobias Andersson Granberg
Professor, Avdelningschef, Enhetschef
Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN)





Optimering av trombektomibehandling - TROMBOPT

Trombektomi är en relativt ny behandlingsmetod vid stroke, orsakat av en blodpropp i hjärnan. En läkare går in via blodkärlen och tar fysiskt bort blodproppen med hjälp av tunna verktyg.


Ett sådant specialistingrepp kan dock bara utföras på speciella sjukhus, och det är nödvändigt att ett sådant sjukhus har ett visst antal ingrepp per år, för att kunna upprätthålla kompetensen.

Innan trombektomi görs trombolys, d.v.s. läkemedel ges för att börja lösa upp blodproppen. Först måste det dock konstateras att det inte är frågan om en hjärnblödning (i vilket fall trombolys inte är lämpligt), vilket kan göra genom en CT-scan. Inom ramen för TROMBOPT-projektet studeras hur tiden till trombolys och trombektomi påverkar utfallet för patienten. Detta ligger sedan till grund för utvecklingen av beslutsstödsverktyg som kan bidra till att svara på frågor som:  

• På vilka sjukhus ska det gå att utföra trombektomi? 
• Var ska det gå att göra CT-scan (sjukhus, ambulans)? 
• Vilken resurs ska skickas? 
• Ska patienten först till CT-scan och ev trombolys, eller direkt till trombektomi? 


Projektledare

Tobias Andersson Granberg
Professor, Avdelningschef, Enhetschef
Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN)

Polisforskning och efterforskning av försvunna personer

Efterforskning av försvunna personer (EFP) är Polisens räddningstjänst och tar mycket stora resurser i anspråk. Det är också ett typiskt samverkansområde som engagerar inte bara Polisen utan också andra myndigheter och frivilliga.

 

Video
 

 

Cirka 25 000 personer anmäls försvunna varje år i Sverige. De flesta kommer snabbt tillrätta men cirka 400 personer bedöms vara i livsfara och blir föremål för efterforskning enligt Lagen om skydd mot olyckor, varav 25 procent hittas i dåligt skick och 11 procent hittas döda. Efterforskning av försvunna personer, EFP, är förhållandevis okänt i Sverige liksom volymen av personer som försvinner eller saknas. Ett försvinnande berör dessutom både den som saknas och närstående, men också Poliser och frivilliga som söker, och är mycket resurskrävande.

I takt med en åldrande befolkning, psykiska problem, våldsammare väderhändelser, ökande sociala klyftor och samt migration kan antalet försvinnanden och saknade personer generellt antas öka framöver. Därför är det viktigt att utveckla kunskap för att kunna förebygga försvinnanden och effektivisera efterforskningsprocessen.

 

Nyheter och aktiviteter

 

Projektledare

Rebecca Stenberg, Universitetslektor
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI)

Blue lights in green surroundings - BLIGS

BLIGS är ett FORMAS-finansierat projekt vid KTH.

Huvudsyftet att identifiera och analysera utmaningar och möjligheter med räddning och respons i lands- och glesbygd. Som en del av projektet har vi studerat historiska insatstider för kommunal räddningstjänst och jämfört dessa med förväntade insatstider, så som de beräknades med hjälp av GIS (geographic information system), sett från närmaste brandstation.

Länk till KTH-projektet.

Projektledare

Tobias Andersson Granberg
Professor, Avdelningschef, Enhetschef
Institutionen för teknik och naturvetenskap (ITN)

Frivilligfältet

Fältet ”frivilliga” består av en mängd olika verksamheter som på många sätt är väsensskilda med tanke på målgrupper, medlemmar, inriktning, kunskaper och etableringsgrad.

När systematisk samverkan och utbyte mellan myndigheter/offentliga verksamheter och frivilliga verksamheter planeras är kunskapen om förutsättningarna viktig. Exempelvis är vissa verksamheter mycket väletablerade, man har fastställda internutbildningar och övar insats regelbundet och har god kunskap om hur räddningssystemet fungerar, men det kan finnas svårigheter med att nå fram med information eller rekrytering till vissa grupper i samhället. Andra frivilligverksamheter är inriktade mot att främja villkoren för en specifik grupp eller verksamhet och finns långt bort från räddning och respons, men har förmågan att nå grupper i samhället andra har svårt att nå ut till.

En beskrivning av frivilligfältets mångfald från spontanfrivilliga till etablerade frivilligorganisationer med avseende på aspekter av betydelse för förmåga och användbarhet för säkerhet/trygghet/räddning är därför viktig. I projektet sker fördjupning mot två perspektiv: den frivilligas drivkrafter och upplevelse samt räddningssystemets behov för vardagshändelser och krisberedskap.

Projektet består av tre steg:

1. Kartläggning av fältet frivilliga utifrån perspektivet räddning och respons
2. Frivilligheten inifrån vid räddning och respons
3. Produktion av metodik, checklistor och utbildning för utveckling av samverkan med frivilliga i räddning och respons


Projektledare

Rebecca Stenberg, Universitetslektor
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI)

TEAM-resiliens

Ledning vid olika typer av händelser, oavsett om det är operativ ledning på skadeplats eller strategisk ledning i staber, kännetecknas ofta av utmaningar med bristande information, kommunikation och samverkan mellan och inom olika aktörer.

Olika forskningsinitiativ, bland annat inom EU:s H2020-initiativ, har de senaste åren fokuserat på att tillämpa och konkretisera teorier från resiliensområdet på krishantering. Resiliensperspektivet erbjuder enligt förespråkarna en mer holistisk syn på krishantering genom att inkludera identifiering av latenta svagheter, uppfångandet av tidiga signaler av en kris, förståelse för nätverken som behöver interagera och uppbyggnaden ett starkare samhälle efter en kris. Detta kan även påverka vilka typer av kompetenser som behövs för de individer som ska arbeta i ledningsteam.

Syftet med projektet är att studera de särskilda utmaningar ledningsteam ställs inför vid kriser, med utgångspunkt i de unika erfarenheterna som skapades inom särskild sjukvårdsledning på regional nivå inom Region Östergötland våren 2020. Det övergripande målet är att med utgångspunkt i resiliensteori analysera ledningsteamets bild av särskilt utmanade episoder under krishanteringen samt hur staben arbetat med lägesrapportering. Lägesrapportering analyseras utifrån teoriperspektiv om situationsmedvetenhet och den praktik som utvecklats inom MSB-projektet Gemensamma grunder. Det långsiktiga målet med projektet är att utveckla generella principer för utbildning, övning och utvärdering av ledningsfunktioner på olika nivåer inom blåljusaktörer som bygger på erfarenheterna i Covidhanteringen 2020 och modern resiliensteori.

 

Projektledare

Carl-Oscar Jonson, Adjungerad biträdande professor
Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper (BKV)

Lärande utvärdering för samverkansinsatser

Ett pågående projekt om utvärderingsverktyg av samverkansinsatser tillsammans med bland annat Sjöfartsverket och SAR-organisationen (Search and Rescue). Syftet är att utveckla enkla självvärderingsverktyg enligt samma tankemodell som triage, som kan användas för att skapa underlag och jämföra över tid samt mellan olika övningar/insatser i samverkan och med förstärkningsresurser. Projektet pågår på deltid i tre år och kopplas till CARER:s forskningsprogram om effektiv räddning på framtidens skadeplats. Projektet utförs i samverkan med andra projekt inom området.


Projektledare

Rebecca Stenberg, Universitetslektor
Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling (IEI)

Effekten av placering av blödningskontrollkit i publika miljöer - Tourniquet Placement Strategies and Effects - TOPSE

Undvikbara dödsfall till följd av trauma kan avhjälpas med tidig insats från allmänheten och med stöd av rätt utrustning.

Utplacering av så kallade blödningskontrollkit i offentliga miljöer, liknande det initiativ som finns inom publika hjärtstartare, kan rädda liv vid olyckor eller attentat. Det finns dock flera obesvarade frågor kvar i nuläget; hur många kit behövs i en given miljö, hur mycket utrustning ska varje kit innehålla och var ska kiten placeras för bäst effekt?

Projektet har som mål att jämföra olika strategier för placering av blödningskontrollkit i publika miljöer och presentera rekommendationer för beslutsfattare. Rekommendationer kommer att baseras på ett antal simuleringsstudier där en mängd olika parametrar kan ändras i varje experiment, till exempel typ av masskadehändelse, antal skadade, antal förstainsatsaktörer, och antal och placering av blödningskontrollkit. Projektet syftar att fram underlag till riktlinjer för hur man bör placera blödningskontrollkit för att hantera masskadehändelser. Underlaget kan hjälpa relevanta aktörer att ge råd för offentliga platser såsom flygplatser, handelsplatser och eventarenor.


Projektledare

Carl-Oscar Jonson, Adjungerad biträdande professor
Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper (BKV)

Förstärkt responskedja med frivilliga: Första hjälpen och första insats på skadeplats med hjälp av nya aktörer - 4F

Målet för projektet är att studera hur lekmän, semiprofessionella och personal utanför traditionella blåljusverksamheter bör undervisas, utrustas, organiseras, och i övrigt stöttas för att kunna mobiliseras ad hoc och vid olyckor och skadehändelser.

Detta kan ta sig uttryck i evidensbaserade utbildningar och övningar för lekmän, eller andra mekanismer för stöd till exempel just-in-time-instruktioner, remote guidance, eller koordinering av multipla frivilligresurser. Vidare ska projektet använda olika modellerings- och simuleringsmetoder för att studera vilken effekt detta skulle få vid skadehändelser av varierande komplexitet. En hörnsten är metoder för effektiv utlarmning och uppgiftstilldelning, samt IT-stöd för detta.

 

Projektledare

Erik Prytz, Biträdande professor
Institutionen för datavetenskap (IDA) Projektledare

Kontakt

Läs mer

Läs mer om vår forskning