Karin Wastesson möter upp på bryggan till det sommarförtöjda Kårallen på Campus Valla. Det är här universitetets doktorandombud har sin bas.
– Jag är anställd av kårerna för att jag ska vara en oberoende part, inte en representant för universitetet. Men jag upplever att LiU ser mig som en tillgång och är angeläget om att använda mig, säger Karin Wastesson.
Tjänsten som doktorandombud har funnits på LiU sedan 2022. Karin Wastesson har haft uppdraget sedan i februari 2025.
– Det har varit lärorika första månader. Jag förstod ganska snart att forskarutbildningen och doktorandernas situation fungerar olika på olika delar av universitetet. Även om jag har personlig erfarenhet av att doktorera, har jag fått lära mig hela universitetet nu.
Som hemmaplan men nytt
Den egna erfarenheten kommer från en doktorandtjänst på Avdelningen för pedagogik och sociologi på IBL, disputation inom ämnet arbete och arbetsliv och ett års undervisning på socionomutbildningen. Innan dess läste hon både kandidatprogrammet och masterprogrammet Human Resources.
– Tjänsten som doktorandombud kändes som en ganska naturlig övergång, som hemmaplan men ändå nytt och spännande.
Bland alla arbetsuppgifter prioriterar Karin Wastesson att hjälpa enskilda doktorander med deras frågor. Det kan vara allt från enkla saker om examensbevis eller hur man hittar rätt i LiU:s organisation till mer komplicerade ärenden.
– Handledarbyten och konflikter med handlare är återkommande frågor, säger Karin Wastesson. Det kan handla om att handledaren inte har rätt kompetens, inte har tillräckligt med tid eller är mycket frånvarande. Det förekommer även allvarliga saker som sexuella trakasserier, mobbning och hot om repressalier.
Navigera i migrationsfrågor
Men hon har också en strategisk och omvärldsbevakande roll. Bland frågor som Karin Wastesson själv tycker är viktiga att driva, är de internationella doktorandernas situation en, där en stor del av svårigheterna är kopplade till striktare migrationslagar, ett nationellt problem som också drabbar utländska forskare.
– Jag lägger mycket jobb och tid på att navigera och stötta i de frågorna, och jag tycker att universitetet borde kunna göra mer här. På vissa institutioner är de internationella doktoranderna i majoritet.
En annan angelägen fråga för Karin är den psykisk ohälsa bland doktorander, ett känt problem på nationell nivå, men svår och känslig.
– Psykisk ohälsa drabbar individen. Men också universitetet, menar Karin Wastesson. En god arbetsmiljö är också en bra lärmiljö. Och vi vill ju att doktoranderna ska disputera, inte vara sjukskrivna.
Tryggare i grupp
Doktorandombudet är också representerat i universitetets olika organ, arbetsgrupper, styrgrupper och nämnder. Men det kan ibland vara svårt att föra gruppen doktoranders talan eftersom deras situation ser så olika ut i olika delar av universitetet.
– Jag tror att om doktoranderna går ihop i grupp kan de få större gehör för sina frågor än som enskild individ. Det är också tryggare att ingå i en grupp. Kanske ha ett doktorandråd på institutionsnivå eller större avdelningar.
Med örat mot marken
Karin Wastesson försöker ha örat mot marken, inte bara hantera det som kommer till mailkorgen. Hon blir därför lite av en sambandscentral och märker hur det jobbas med frågor på olika ställen i organisationen.– En ny sådan fråga är AI i forskarutbildningen. Det finns väldigt olika syn på AI. Vissa vetenskapliga tidskrifter är mycket strikta mot användning av AI medan till exempel Vetenskapsrådet helt släppt på begränsningarna. Förvirringen är stor och doktoranderna kommer i kläm.
Ett sätt för universitetet att undersöka hur doktorander mår och vad de tycker är doktorandundersökningen som vissa år skickas till forskarstuderande. I höst är det dags igen. Och Karin Wastesson har en uppmaning: – Svara på den!
