Teknikämnet är det skolämne som förändrats mest de senaste 50 åren. Det gäller på många plan – syfte, innehåll, målgrupp, sammanhang, lärarkår, läromedel... Från ett valbart industriinriktat ämne ”för pojkar”, via några timmar för alla som en del av NO-blocket, till ett ämne med egen kursplan för alla grundskolans läsår. Ett ämne som fått ta ansvar för en hel del av den digitala kompetensen. Lägg till utmaningen med att hitta och utbilda lärare för detta ämne i förändring. I den utmaningen står vi fortfarande ”upp till knäna i lera och stampar”.
Och det dröjde till 2017 innan teknikämnet fick en egen timplan. Ibland har jag gnällt om att teknikundervisningen hamnar i ”den blinda fläcken”. Samtidigt kan vi konstatera att det finns ett nyvaknat intresse för teknikämnet. I skrivande stund håller både Svenskt Näringsliv och IVA på att skriva två oberoende rapporter om teknikundervisning. CETIS och Teknikföretagen skriver debattartiklar tillsammans om regeringens STEM-initiativ, vilket förväntas presenteras under senhösten. I samtalet om STEM (Science, Technology, Engineering, Mathematics) har CETIS hållning varit att det som behöver stärkas i den konstellationen är just T:et (och E:et). Det har varit alldeles för mycket av SteM över det.
Ett teknikämnes funktion
Om vi ska blicka in i framtiden och fundera lite över ett teknikämnes funktion, tänker jag att de tre vanliga argumenten för ämnet – det demokratiskt medborgerliga, det personligt utvecklande och det framåtsyftande mot kloka studie- och yrkesval – fortfarande håller ganska bra efter 30 år. Så, styrdokumentsmässigt ser jag inte den delen som svår. Teknikämnet representerar ett alldeles för omfattande kunskapsområde i relation till den undervisningstid ämnet förfogar över i grundskolan. Även om ett skolämne bara undervisar om ett utsnitt av den tillgängliga kunskapen (historieämnet tar inte upp all historia), så är ”den konstruerade världen” och den kunskap vi har – och behöver ha – i ständig förändring. Behöver jag påminna om AI eller energiomställning, teknikens roll för hållbar utveckling etcetera? Samtidigt har ämnet lämnat bakom sig att ”mocka rör”, ”laga punktering”, ”koppla stickpropp, strömbrytare och lampsockel", utan att det fångats upp någonstans. Skulle till exempel HKK-ämnet få ett utvidgat ansvar? Inte enbart ”kök och tvättstuga”, vilket springer ur detta skolämnes långa tradition, utan även ”garage och förråd”? Det skulle vara en intressant genusaspekt och även stärka den personliga kunskaps- och handlingsberedskapsaspekten när det kommer till vårt sätt att se på, använda, reparera, återbruka och kritiskt granska den teknik vi dagligen konsumerar i hemmet. Grundskolans timplan.
Vad som är en utmaning, är två av de saker vi tillskrivit regeringen om inför STEM-initiativet: Teknikämnet behöver alltså tilldelas flera undervisningstimmar för ett vidgat kunskapsinnehåll. Den andra saken är fler behöriga och kompetenta lärare.
Framtidens teknikämne
Då ser jag framför mig ett bredare skolämne, med stark koppling uppåt till gymnasieskolan, där fokus är på att ge eleverna en så god teknisk allmänbildning, att de med stärkt intresse och självförtroende kan välja ett gymnasieprogram där de inser vad denna tekniska bildning bidrar med. Om 20 år vill jag att teknikämnet har fler undervisningstimmar, fler utbildade lärare, ett starkare Teknikprogram på gymnasiet och att Skolverket har utvecklat ett bedömningsstöd. Vägen dit? Det vill vi diskutera!
Teknikämnet representerar ett alldeles för omfattande kunskapsområde i relation till den undervisningstid ämnet förfogar över i grundskolan.
