Det finns många skäl att fundera över teknikens koppling till genus. Är all ”hård teknik” manligt kodad? Är all ”mjuk teknik” kvinnligt kodad? Vilka av våra elever känner att de är nyfikna på tekniken runt omkring dem? Vilka är det inte? Vad kan vi lärare göra?
När jag läser Ulrika Sultans purfärska avhandling – hon är intervjuad längre fram i denna tidskrift – slås jag av att två saker är viktiga: våra möjligheter som lärare att bidra till förändring, respektive vår syn på tekniken.
Samhället runt oss är genuskodat – oavsett om vi ser det eller inte, irriterar oss på det eller bejakar det. Ofta är det just vårt förhållande till teknik, och vår användning av den, som gör att dessa koder framträder så tydligt. I Ulrikas avhandling fokuseras flickorna, men det finns lika stor anledning att fundera över pojkarnas livsvärldar också.
Som lärare har vi möjlighet att inom teknikämnets ram göra eleverna uppmärksamma på dessa koders effekter. T.ex. kan teknikens historia synliggöra att relationen ”teknik och genus” har sett olika ut över tid, kulturer och kontinenter.
När jag läser Ulrika Sultans purfärska avhandling – hon är intervjuad längre fram i denna tidskrift – slås jag av att två saker är viktiga: våra möjligheter som lärare att bidra till förändring, respektive vår syn på tekniken.
Samhället runt oss är genuskodat – oavsett om vi ser det eller inte, irriterar oss på det eller bejakar det. Ofta är det just vårt förhållande till teknik, och vår användning av den, som gör att dessa koder framträder så tydligt. I Ulrikas avhandling fokuseras flickorna, men det finns lika stor anledning att fundera över pojkarnas livsvärldar också.
Som lärare har vi möjlighet att inom teknikämnets ram göra eleverna uppmärksamma på dessa koders effekter. T.ex. kan teknikens historia synliggöra att relationen ”teknik och genus” har sett olika ut över tid, kulturer och kontinenter.
Läraren är avgörande!
Ok, föräldrar och andra i barnens närhet är mycket viktiga, men lärare har unika möjligheter att ge barnen nya perspektiv på teknik och genus.
En genusmedveten lärare skapar en inkluderande atmosfär och belyser skillnader, likheter och möjligheter på ett balanserat sätt, talar om tekniken kring oss på ett sätt som motverkar stereotypiska val. Genom det motverkar man onödiga inlåsningar, öppnar dörrar där outtalade sociala förväntningar står och lurar. Men, det måste börja hos läraren själv! Vi måste vara självbetraktande och utveckla vår förståelse av teknikens genuskodning. Hur vi som lärare väljer vårt undervisningsinnehåll, metoder och material är därför avgörande. Och hur vi talar med eleverna om teknik. Både flickor och pojkar behöver bli utmanade visavi ingrodda mönster och positivt bekräftade när de tar steg som visar att de kan bryta dem. För att tala med Ulrika: eleverna måste få kunna känna sig tekniska utanför den förväntade genuszonen.
En genusmedveten lärare skapar en inkluderande atmosfär och belyser skillnader, likheter och möjligheter på ett balanserat sätt, talar om tekniken kring oss på ett sätt som motverkar stereotypiska val. Genom det motverkar man onödiga inlåsningar, öppnar dörrar där outtalade sociala förväntningar står och lurar. Men, det måste börja hos läraren själv! Vi måste vara självbetraktande och utveckla vår förståelse av teknikens genuskodning. Hur vi som lärare väljer vårt undervisningsinnehåll, metoder och material är därför avgörande. Och hur vi talar med eleverna om teknik. Både flickor och pojkar behöver bli utmanade visavi ingrodda mönster och positivt bekräftade när de tar steg som visar att de kan bryta dem. För att tala med Ulrika: eleverna måste få kunna känna sig tekniska utanför den förväntade genuszonen.
En bred syn på vad som räknas som teknik
Det underlättar om vi har ett varierat sätt att tala om teknik, var vi finner teknik och tekniska aktiviteter i vår omgivning. Då kan vi visa eleverna att det är möjligt att tänka om tekniken på sätt som vidgar deras synfält. När vi gör det uppstår också nya möjligheter att tala om olika värderingar som finns, visa på alternativa sätt att ”vara teknisk” än vad eleverna tänkt sig. Det är alltså inte fel på barnen/eleverna om de visar att de inte är intresserad av teknik på ett sätt som vi – eller omgivningen – förväntar sig. Det kan snarare vara ett tecken på att vi behöver ändra på något i vår undervisning.
Styrdokument och inspirationsmaterial
Ulrika påpekar att den svenska kursplanen för Teknik är modern när det gäller möjligheterna att behandla ”teknik och genus” i undervisningen.
CETIS material ”200 timmar teknik” har som ett av sina syften, att visa på olika arbetsteman som möjliggör en inkluderande och bred syn på teknik, där eleverna kan få möjligheter att känna sig tekniska på nya sätt. Och att den kunskap och de förmågor som eleverna utvecklar kan bidra till genusöverskridande upplevelser för dem.
CETIS material ”200 timmar teknik” har som ett av sina syften, att visa på olika arbetsteman som möjliggör en inkluderande och bred syn på teknik, där eleverna kan få möjligheter att känna sig tekniska på nya sätt. Och att den kunskap och de förmågor som eleverna utvecklar kan bidra till genusöverskridande upplevelser för dem.