Internationell forskning om autismdiagnosens framväxt och etablering har lyft fram flera olika tänkbara förklaringar till att autismdiagnosen blivit alltmer framträdande i flera västerländska länder. Amerikanska historiker har pekat på betydelsen av den avinstitutionalisering av barnpsykiatriska kliniker och institutioner som inleddes under 1960- och 1970-talen medan brittiska forskare har menat att autismdiagnosen växt fram och motiverats utifrån anspråk på att alla barn och unga, oberoende funktionsnivå, har rätt till utbildning, välfärd och samhällsresurser.
Det saknas dock studier av autismens historia i den svenska kontexten. Denna brist på forskning blir särskilt påtaglig i ljuset av att Sverige utpekats som ett av de länder som har högst diagnosticeringsfrekvens av autism men också att svensk autismforskning och svenska autismforskare beskrivits som betydelsefulla för forskningsfältet. Därtill skiljer sig det svenska välfärdssystemet från det exempelvis amerikanska.
Vi är intresserade av att ur ett historiskt, sociologiskt perspektiv studera de svenska diskussionerna om autismdiagnosen mellan 1960 och 2020. Vi vill bättre förstå hur autism har definierats och förklarats av svenska experter, professionella och civilsamhället (däribland föräldrar) och hur detta har förändrats över tid mot bakgrund av det svenska välfärdssamhällets förändring. Denna kunskap berör även forskningsfältet om barndomens historia i Sverige och dess relation till skiftande värderingar och institutionella landskap.
För tillfället arbetar vi med en pilotstudie där vi studerar förändringar i relationen mellan synen på autism hos barn och erfarenheter av välfärdsinsatser och stöd för denna grupp av barn och deras familjer 1977–2015.