Litteratur och lättja, essä och sysslolöshet

I min forskning intresserar jag mig för hur sysslolöshet, lättja och ledighet gestaltas och diskuteras i samtida och äldre tiders litteratur. Jag forskar även om essän som form för tänkande och skrivande i ett historiskt och jämförande perspektiv. För närvarande sammanför jag dessa bägge områden i en undersökning om hur teman som reträtt och sysslolöshet har tolkats av ett antal essäister och vilken betydelse de haft för synen på essän, essäistens författarroller och villkoren för reflektion och skapande i vidare mening. Bland de studerade författarna finns Michel de Montaigne, Charles Lamb, Virginia Woolf och Jenny Diski.

Lättja.Robert Thegerström.Wikimedia Commons.Vad är det som är så lockande med att skriva om sysslolöshet, om ledighet, om att göra ingenting? Redan antika filosofer som Platon och Aristoteles intresserade sig för den lediga tiden och vad den skulle användas till. För dem var ett kontemplativt liv det högsta målet i tillvaron, och liknande tankegångar återfinns även i den romerska litteraturen och den kristna traditionen. Sysslolöshet eller ledighet ansågs också länge vara en klass- och statusmarkör; i en klassisk studie beskrev ekonomen och sociologen Thorstein Veblen adeln som den "arbetsfria" klassen (the leisure class). Samtidigt har sysslolöshet ända sedan antiken varit ett tvetydigt begrepp. I takt med att arbetet uppvärderades och började uppfattas som dygd och kall kom sysslolösheten, ofta tolkad som lättja, att betraktas som inkörsport till laster och synder hos såväl fattig som rik. I litteraturhistorien har sysslolöshet och lättja diskuterats och problematiserats från Cicero och Seneca till Jane Austen och Ivan Gontjarov, Franz Kafka och J. M. Coetzee.

Essäns sysslolöshet

I essäns historia finns många exempel på författare som tagit sig an sysslolöshetens och lättjans teman. Det som är särskilt intressant med essägenren är att den ofta utgår från det subjektiva och den personliga erfarenheten. Renässansförfattaren Michel de Montaigne, ofta omtalad som den förste essäisten, hävdar till exempel att lättja är en av hans viktigaste egenskaper. Han antyder också att den sysslolöshet som uppstår då han dragit sig tillbaka från offentliga plikter och uppdrag är det som leder till att han börjar skriva essä. Att lyfta fram eller rentav hylla reträtten till det lediga livet och sysslolösheten och att framställa sig själv som dagdrivare eller lätting blir sedan en återkommande tendens i essäns historia. Det verkar också finnas ett samband mellan sysslolöshet eller ledighet och idéer om vad som kännetecknar essän som form. Den lediga tiden är den tid då man kan göra som man vill, och för Montaigne innebär det att skriva utan att följa tidens litterära och retoriska regler och konventioner. I stället försöker han i skrift ge uttryck för tankarnas oväntade associationer och spontana infall. Essän framstår så som en typ av skrivande som man ägnar sig åt på lediga stunder, med en annan typ av ambition än exempelvis akademikerns eller den professionelle författarens. Att belysa sambanden mellan teman som reträtt och sysslolöshet och essän som form för tänkande och skrivande är ett övergripande mål med min studie.

Begrepp, genrefrågor, intertextualitet och litteraturens mångtydiga texter

I min forskning kombinerar jag perspektiv från begreppshistoria, genreteori och intertextualitetsteori. Med utgångspunkt hos begreppshistoriker som Reinhart Koselleck och Quentin Skinner diskuterar jag samspelet mellan språkliga och begreppsliga förhållanden och social och historisk förändring och intresserar mig både för begreppens innebörder och språkets pragmatiska funktioner. Sysslolöshet är ett begrepp som länge präglats av sin ambivalens: genom historien har det förknippats med erfarenheter, värderingar och intressen som ofta kommit i konflikt med varandra. Diskussioner om och skildringar av sysslolöshet har ofta haft en starkt moralisk dimension där sysslolöshet har formats i förhållande till motsatta och mer positivt laddade begrepp som arbete eller flit. Men förutsättningarna för dessa diskussioner har även sett olika ut i olika språk: engelskans idleness, franskans oisiveté eller tyskans Müßiggang rymmer liknande, men delvis andra associationer än svenskans sysslolöshet. Det kännetecknande för studiens litterära textmaterial är dock att skildringen av sysslolöshet rymmer en mångtydighet och komplexitet som inte kan fångas enbart i begreppsliga distinktioner eller etymologi. Begreppshistoriska perspektiv kompletteras därför med diskussioner om essän som genre och hur dess återkommande sysslolöshetstematik formas i intertextuell dialog med andra texter, med perspektiv från bl.a. Theodor Adorno, Alastair Fowler och Michail Bachtin.

 

Min forskning om sysslolöshetsmotiv i litteraturen bedrivs inom ramen för ett projekt finansierat av Vetenskapsrådet (projektbidrag 2013–2015).

Forskningsprojekt

Publikationer

Tidigare forskning

Essäisten i offentligheten och essäns mediala utmaningar

Min postdoktorala forskning har i stor utsträckning handlat om essägenren, i synnerhet efterkrigstida essäistik och essäns funktioner, former och mediala utmaningar i den senmoderna offentligheten och i historisk belysning. Bland annat har jag intresserat mig för essäistens författarroller, essäns auktoritet och genrens relation till begrepp som bildning och humanism. Uppträder dagens essäister fortfarande i den historiskt vanliga rollen som "lärda generalister" eller "bildade amatörer" i offentligheten? Hur förhåller sig essän till läsaren i en tid då den idé om kulturellt samförstånd som författaren tidigare ofta byggde sitt läsartilltal på ter sig mindre självklar? Vad har efterkrigstidens demokratisering av utbildning och kultur och den kunskapsmässiga specialiseringen inneburit för den traditionella kopplingen mellan essän och bildningsbegreppet? Andra perspektiv som jag har intresserat mig för handlar om essäns förhållande till 1900-talets mediala utveckling och förändringar i vetenskapssamhället. Vad får det t.ex. för konsekvenser för essän som form och fenomen när dess traditionella publiceringskanaler – tidskriften och boken – får konkurrens av nyare medier? Vad har samtalsprogrammet i radio eller bloggen för beröringspunkter med essän? Vad händer med den akademiska essäformen i en tid där nyttotänkande och kvantitativa utvärderings- och rankningssystem får allt större inflytande? I listan över mina publikationer i DiVA finns exempel på artiklar och bokkapitel där jag diskuterat dessa frågor. 

 

 

 

 

"De två kulturerna" i svensk idédebatt

2006 disputerade jag på avhandlingen "De två kulturerna" flyttar hemifrån: C.P. Snows begrepp i svensk idédebatt 1959-2005. "De två kulturerna" är ett begrepp som förekommit i svensk debatt sedan början av 1960-talet. Ursprungligen myntades det av den engelske författaren och naturvetenskapsmannen C.P. Snow i skriften The Two Cultures and the Scientific Revolution (1959). Där kritiserade Snow bristen på förståelse mellan "scientists" och "literary intellectuals" i Storbritannien. I Sverige lösgjordes dock begreppet snart från detta personliga och specifikt brittiska sammanhang, och kom i stället att tillämpas på relationen mellan naturvetenskap och humaniora i allmänhet. Ofta har det uppfattats som en ny metafor för historiskt välbekanta konflikter mellan olika bildningsideal och vetenskapliga verksamheter.

Min avhandling handlar om hur Snows begrepp har använts och tolkats i den svenska idédebatten om bildning, kultur och vetenskap. Studien spänner över ett brett fält och visar hur "de två kulturerna" har blivit ett slagord som använts av så skilda grupper som naturvetenskapsmän, tekniker, medicinare, samhällsvetare, humanister, författare, kulturskribenter och utbildningspolitiker. I debatten om "de två kulturerna" har man satt fingret på några av vår tids centrala frågeställningar: Hur ska vi i en alltmer specialiserad värld förstå varandra över kultur- och kunskapsgränser? Finns det några möjligheter att bli en bildad människa i dagens samhälle? Vilken betydelse har skola och högre utbildning för att vi ska bli allmänbildade och upplysta medborgare? Hur ska vi förhålla oss till samhällsmodernisering och teknisk utveckling? Avhandlingen skrevs inom ramen för projektet Kommunikation, Kunskap, Makt, lett av professor Martin Kylhammar och placerat vid Institutionen för Tema, tema Kommunikation, Linköpings universitet.

Undervisning

I anslutning till mina forskningsintressen har jag utvecklat kursen "Essäer och essäism" som 2008–2010 ingick i kursutbudet på litteraturvetenskap 2 och som 2013–2015 i förnyad form åter gavs på litteraturvetenskap 3/fristående kurs ("Essän från Montaigne till medieåldern"). Kursen innebär en fördjupning i essän som genre och tradition där såväl formmässiga som innehållsmässiga aspekter av genren uppmärksammas, liksom essäns position i det litterära systemet och relation till andra genrer och texttyper. Då jag har ett stort intresse för genrekonventioner inom akademiskt och essäistiskt skrivande arbetar jag också gärna pedagogiskt med frågor som rör vetenskapens kommunikativa former i vidare bemärkelse.

Grundbok i litteraturvetenskap  Våren 2015 publicerade Studentlitteratur Grundbok i litteraturvetenskap (red. Carin Franzén), skriven av lärare och forskare vid Linköpings universitet. Denna bok används från och med höstterminen 2015 på vår grundkurs i litteraturvetenskap. Här kan du läsa mer om grundboken, till vilken jag bidragit med ett kapitel om författaren i historisk belysning, som perspektiv i litteraturläsning och som ämne för litteraturvetenskaplig teori.

Undervisning inom program och fristående kurser

CV, forskningsmiljöer, uppdrag, samverkan

CV

  • Filosofie kandidatexamen med litteraturvetenskap som huvudämne 1999
  • Filosofie magisterexamen i litteraturvetenskap 2000
  • Filosofie doktorsexamen i tema Kommunikation 2006



Uppdrag

Projektledare för VR-projektet ”Sysslolöshet som utopi? Senmoderna skildringar av sysslolöshet i litteratur och kultur” (projektbidrag 2013–2015).

Samverkan

Jag presenterar återkommande min forskning på föreningar, bibliotek och konferenser. Välkommen att kontakta mig, emma.eldelin@liu.se, om du vill veta mer eller diskutera tänkbara samarbeten.

Handledning av doktorander