Hur viktig är platsen där vi skapar, skriver och arbetar? Hur viktigt är det att ha en egen plats där man kan skapa och arbeta? Vad är rummets betydelse för arbetsförmåga, skapande och hälsa?
- Vi ska undersöka hur synen på skrivande och litteratur förknippas med vissa typer av rum och hur det har förändrats över tid. I globaliseringens tid tillbringar vi alltmer tid på resande fot på tåg, tunnelbana och flygplatser. Vi kommer att titta på litterära texter där dessa transitrum används i skrivandet för att diskutera skrivandet och litteraturens former.
Emma Eldelin har tidigare tittat på författare som dragit sig tillbaka från samhället för att skriva och skapa i det privata och hur sysslolösheten i ensamheten har påverkat författandet särskilt när det gäller essäkonsten.
- Detta blir att gå vidare från det och se på hur det moderna rummet påverkar, säger hon. Med det moderna rummet menar vi rationellt organiserade rum, eller så kallade icke-platser som är gjorda för genomfarter och transporter, säger hon.
Arbetet med projektet ”Författandets nya färdvägar - Om rummets poetik och politik i samtidslitteraturen” kommer ske tillsammans med Andreas Nyblom som 2008 doktorerade vid Tema Kultur och Samhälle. Han har från och med årsskiftet ett lektorat vid Linköpings universitet. Han har tidigare forskat om rum och författande, bland annat om skrivbordets betydelse.
Tunnelbana, tåg och flygplats
Genom att ta sin utgångspunkt i tunnelbana, tåg och flygplats är transitrummet projektets analytiska fokus och valet av samtida litteratur utgår från detta. Ett exempel är Malte Perssons ”Underjorden” från 2011, en diktsamling som utspelar sig i Stockholms tunnelbana som väcker frågan om poesins uppgift i samtiden. Ett annat exempel är Sara Mannheimers ”Urskilja oss” från 2016 som är en roman som beskriver vägen mot ett författarskap och skrivs på ett tåg, åtminstone fiktivt.
Även Rana Dasguptas bok ”Tokyo Cancelled” (2005), en modern variant av Giovanni Boccaccios ”Decamerone” (från 1350-talet), som utspelar sig på en flygplats där olika personer berättar för varandra för att fördriva tiden kommer att analyseras. (”Decamerone” består av flera berättelser samt en ramberättelse som binder ihop hela historien där intrigen i stora drag går ut på att digerdöden kommer till Florens och tio ungdomar flyr och sysselsätter sig genom att berätta historier för varandra.)
Litteraturens nya färdvägar
En annan dimension i forskningsprojektet är författare som anlitas för att skriva i transitrum. Universitet och college i till exempel Storbritannien och USA har sedan länge så kallade ”writers in residence”, eller husförfattare. Nu har även andra instanser som till exempel flygplatser och tågbolag börjat hyra in ”egna” författare. Till exempel hyrdes författaren Alain de Botton in för att sitta och skriva på Heathrow under en vecka och Amtrak (ett tågbolag i USA) gav författare möjlighet att få sitta och skriva och blogga under några dagar på ett tåg. I samband med att Londons tunnelbana jubilerade 2013 gav förlaget Penguin ut en svit böcker där varje tunnelbanelinje representerades av en författare och titel.
- Vår hypotes i projektet är att litteraturen och författandet just nu prövar nya färdvägar. Exemplen visar på olika sätt att skrivandets förhållande till rummet håller på att omförhandlas, i praktiken såväl som litterärt. Det är något helt annat än den romantiska bilden av författande som en avskild och privat aktivitet, knuten till hemmet och skrivbordet, säger Emma Eldelin.
