19 mars 2018

- Det behövs ett rum i tillvaron för reflektion, konstaterar litteraturvetaren Emma Eldelin. Hon har skrivit en bok om hur sysslolösheten beskrivs i essäer under de senaste femhundra åren.

Behovet finns hos människan oavsett om hon levde på 1500-talet eller idag, påpekar Emma Eldelin.

– För en del är sysslolöshet synonymt med lättja. Det är inget positivt laddat ord historiskt sett, lättja var till exempel länge en dödssynd enligt den katolska kristendomen. Men de fyra författare som jag studerat menar att sysslolöshet handlar om ledig tid, tid för att göra det man vill, vilket i deras fall oftast varit skrivande och reflektion. Sysslolösheten innebär inte att man är overksam utan att man gör något som känns meningsfullt.
Boken heter "Att slå dank med virtuositet" och har undertiteln "Reträtten, sysslolösheten och essän.".

En anledning till att Emma Eldelin (bilden th) fördjupat sig i frågan om sysslolöshet är att hon ville borra djupare i det litteraturhistoriska perspektivet i ämnet. En annan orsak är hon själv har svårt för att vara sysslolös och därför ville ta reda på mer om hur essäförfattarna resonerade i frågan. Hon kommer från en småföretagarfamilj i Småland där ledorden var arbete, göra rätt för sig och vara plikttrogen.

– Jag tycker det är intressant att essäförfattarna hyllar sysslolösheten. Men en paradox är samtidigt att de själva inte är sysslolösa, utan produktiva i sin ensamhet. Jag tror att de lyfter fram sysslolösheten så positivt därför att de vill värna människors möjlighet till reflektion.
Essäformen karaktäriseras av att det är en text med personligt uttryck där författaren reflekterar över något. Emma Eldelin betonar att essän i högsta grad lever även idag, men inte bara i skriftlig form.

– Ta Spanarna i P1, det tycker jag är en modern form av essä där deltagarna i programmet prövar tankar och idéer på ett lekfullt sätt och från olika perspektiv. Eller reflekterande film och fotokonst, eller vissa bloggar.

Den historiska synen på sysslolöshet som lyfts fram i hennes bok kan kopplas till aktuella dagspolitiska diskussioner, menar hon. Däribland till problemen med stress och utbrändhet, balans mellan arbete och fritid, robotar som anses ersätta ett stort antal jobb nu och i framtiden eller sociologen Roland Paulsens resonemang kring arbetets mening och värde.

– I början av 2000-talet hade vi också en populärfilosofisk debatt där böcker som Owe Vikströms Långsamhetens lov och Bodil Jönssons Tio tankar om tid diskuterades. Oavsett i vilken tidsålder människan lever finns det uppenbarligen behov av att ha egen tid som inte är styrd och som inte behöver resultera i speciella mål. Det är intressant att se att frågorna återkommit genom historien.

Som en följd av arbetet med boken har Emma Eldelin nu startat en fristående kurs i
"Lättjans litteratur" där studenterna läser texter från olika genrer.
– Kursen kommer att ges igen hösten 2018. Det finns ett intresse för den, till exempel bland utbytesstudenter som kan svenska och bland lärarstudenter.

Boken är utgiven på Ellerströms förlag. De fyra essäförfattarna, från flera olika århundraden, som presenteras i den är Michel de Montaigne, Charles Lamb, Virginia Woolf och Jenny Diski.

Senaste nytt från LiU

En man och en kvinna skakar hand framför en staty.

Nytt AI-samarbete stärker regionen

Partnerskapsprogrammet inom AI Academy vid Linköpings universitet ska hjälpa företag och organisationer med kompetensutveckling för att använda AI på ett effektivt sätt. Först ut i den nya samarbetsformen är Länsförsäkringar Östgöta.

En grupp människor står på ett trädäck.

Molekylärmedicinsk forskning får långsiktig finansiering

Wallenberg centrum för molekylär medicin (WCMM) vid LiU får nu förlängd finansiering fram till år 2039 från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Det gör det möjligt att bygga vidare på tio års framgångar och rekrytera nya forskande läkare.

man som håller upp en stol.

Målaren som blev doktorand

Familjelivet kom tidigt för doktoranden Petter Alsén. Tätt efter gymnasiet stod det klart att han skulle bli pappa, och han började jobba som målarlärling i byggbranschen. Nio år senare ringde han till chefen.