Vid Tema Genus bedrivs forskning som utforskar frågor om identitet och olikhet, natur och kultur samt politik och kropp. Som doktorand blir du en del av en tvärvetenskaplig och dynamisk forskningsmiljö som både stöttar och utmanar dig i arbetet med din avhandling.

Forskningen vid Tema Genus är internationell och samhällsrelevant och omfattar bland annat feministisk posthumaniora, postkoloniala och dekoloniala feminismer, feministisk teknovetenskap och sexualitetsstudier. Som doktorand deltar du i en levande forskningsmiljö med ett rikt nätverk, pågående forskningsprojekt och en högre seminarieserie där inbjudna gäster delar med sig av sin aktuella forskning.

Forskarutbildningen omfattar fyra års heltidsstudier (240 högskolepoäng) och leder till en doktorsexamen i genusvetenskap. Undervisnings- och forskningsuppdrag kan, om de är ekonomiskt motiverade, förlänga studietiden med upp till ett år. Forskarutbildningen vid Institutionen för Tema, inklusive Tema Genus, är tvärvetenskaplig, bedrivs på heltid och förutsätter regelbunden närvaro på campus.

Utbildningen består av tre delar: en gedigen introduktion till genusvetenskaplig forskning, praktiska färdigheter för avhandlingsarbetet och möjligheter till fördjupning inom det egna forskningsområdet.

För närvarande omfattar kursdelen 90 högskolepoäng, fördelade enligt följande:

  • 40 hp obligatoriska introduktionskurser, som ges under de första 1–2 åren. Dessa kurser hålls av forskare vid Tema Genus och ger en introduktion till den specifika kunskap och kompetens som finns i miljön. Kurserna ger en stabil grund för forskningsarbetet och en bred förståelse för hur genusvetenskap kan tillämpas – inom undervisning, aktivism och olika yrkesområden.
  • 20 hp obligatoriska fördjupningskurser, som utvecklar färdigheter kopplade till avhandlingsarbetet. Kurserna omfattar bland annat:
  • Thesis as Genre
  • Communications / Speaking Gender Studies
  • Ontologies, Epistemologies and Methodologies of Interdisciplinary Studies
  • Feminist Methodologies
  • 30 hp specialiserade kurser, som väljs utifrån doktorandens egna forskningsintressen.

Syftet med kursutbudet är att förbereda doktorander för att kunna arbeta på många olika sätt – genom mötet med ett brett spektrum av teorier, metoder och kritiska perspektiv, samt med en stark internationell förankring.

En del av en levande forskningsmiljö

Som doktorand vid Tema Genus tar du också del av aktiviteter vid hela Institutionen för Tema. Exempelvis den populära seminarieserien P6: Kropp, kunskap, subjektivitet och kurser från andra forskningsmiljöer inom institutionen, till exempel i akademiskt skrivande och fältarbete.

Institutionen har ett aktivt doktorandråd som anordnar regelbundna möten, skrivretreater och sociala aktiviteter – vilket skapar en stödjande och inkluderande gemenskap.

Många möjliga vägar vidare

En doktorsexamen från Tema Genus öppnar för en rad olika karriärvägar, både inom akademin och utanför. Våra tidigare doktorander arbetar idag som forskare, universitetslärare, forskningsledare, poeter och konsulter inom jämställdhet och mångfald.

Studieplan 

Hitta aktuella kurser

En doktorand berättar

Fotograf: Jenny Widén

Caroline Elgh – doktorand vid Tema Genus

Caroline Elgh är doktorand vid Tema Genus med en bakgrund som curator inom samtidskonst och en master i tvärvetenskapliga kulturstudier. Hennes forskning rör sig i gränslandet mellan konst, ekologi och genus, med särskilt fokus på havshumaniora. Hon är även konstnärlig ledare för forskningsplattformen The Posthumanities Hub och är engagerad i att skapa nya ekologiska föreställningsvärldar genom konst och vetenskap.

Vad fick dig att söka till forskarutbildningen vid Tema Genus?

Innan jag började forskarutbildningen arbetade jag som curator inom samtidskonstområdet i Stockholm och hade sedan innan en master inom tvärvetenskapliga kulturstudier vid LiU och curatorsstudier vid Konstfack. Som curator har jag ett särskilt intresse för det som ibland kallas ekokonst och gränslandet mellan konst, ekologi, teknologi och genus. Genom att läsa litteratur inom feministisk miljö- och posthumaniora – som också blev grund till min utställning Kosmologiska pilar – hittade jag till Cecilia Åsbergs forskningsplattform The Posthumanities Hub och blev snart välkomnad in i gemenskapen. Därifrån fick därifrån upp ögonen för forskningen vid Tema Genus och förstod att det skulle vara helt rätt miljö för mig. Jag var då i ett läge där jag kände mig väldigt redo att gå vidare från att curera utställningar till att forska och jobba på universitet.

Hur skulle du beskriva utbildningens upplägg och innehåll?

För min del är utbildningen 5 år och jag arbetar 20% av den tiden på min tidigare arbetsplats Bonniers Konsthall, så det är ett lite speciellt upplägg. Utbildningens första år handlar mycket om obligatoriska kurser, både bredare Tema-kurser inom tvärvetenskaplighet och Tema Genus-specifika kurser kopplade till de olika forskningsområdena på institutionen. Utbildningen har en intersektionell genusvetenskaplig inriktning, vilket innebär att doktoranderna introduceras till flera olika grenar inom ämnet. Vi har exempelvis kurser inom feministisk post- och miljöhumaniora (vilket är mitt huvudområde), feministiska teknik- och vetenskapsstudier och dekoloniala feminismer. Samtidigt får vi en kurs som introducerar oss till avhandlingsskrivandet som format och metod. Under de senare åren av utbildningen blir det mer fokus på avhandlingen med fältarbete, skrivande och handledning. Jag upplever att det finns en stor frihet och flexibilitet på Tema Genus vilket jag uppskattar. Jag har därför stora möjligheter att forma mitt eget forskningsinnehåll med stöd av handledare.

Vilka forskningsfrågor arbetar du med i din avhandling?

Som sagt kommer jag från en bakgrund inom kultur, konst och curating så tvärvetenskapliga perspektiv har alltid varit väldigt viktiga för mig. Mitt avhandlingsarbete inom det nya forskningsfältet havshumaniora (blue humanities) - som binder samman naturvetenskap, humaniora och konst - är situerat vid Bohusläns och Hallands kustlinje. Arbetet är i allra högsta grad tvärvetenskapligt i gränslandet mellan konst, ekologi och genus. Genusvetenskapen utgör en fantastisk grund för att studera olika former av makthierarkier där viktiga feministiska forskare såsom Donna Haraway, Stacy Alaimo och Elizabeth DeLoughrey har lagt grunden för att föra in frågeställningar kring havet in i genusvetenskapen. Mina forskningsfrågor befinner sig i intersektionen mellan kultur- och naturvetenskap, samtidskonst och marinbiologi. Jag undersöker hur konstnärliga arbeten som har med Västerhavet och dess kustlinje att göra kan få oss människor att förstå havet på nya sätt genom att öppna för nya ekologiska föreställningsvärldar, där havet inte längre framstår som en platt abstrakt och livlös yta. Jag ställer mig frågan hur samtidskonsten kan öppna för att bryta gamla hierarkiska uppdelningar mellan mänskligt och ickemänskligt liv, natur och kultur, hav och land, vått och torrt. Från kustlinjen zoomar jag specifikt in på två marina arter som varit lite doldisar – nämligen makroalger och kallvattenkoraller som lever i Västerhavet. Genom fältarbete i vatten och labb, samt genom intervjuer med marinbiologer försöker jag förstå hur dessa typer av undervattensskogar hotas av bland annat klimatförändringar, men också hur samarbeten mellan konst och naturvetenskap kan få människan att uppmärksamma och uppskatta dessa arter på nya sätt.

Hur upplever du miljön och gemenskapen vid institutionen?

Den akademiska miljön präglas av tvärvetenskaplighet vilket betyder att det finns en stor bredd av kompetenser representerade. Humaniora, samhällsvetenskap, naturvetenskap, teknik och konst blandas på ett intressant sätt och ger en stor frihet i hur ens eget arbete kan utformas. På Tema Genus, och även forskningsplattformen The Posthumanities Hub som jag co-director för, upplever jag att det finns en frihet i att kunna testa olika metoder, teoretiska perspektiv och skrivsätt vilket gör att själva slutprodukten – i mitt fall avhandlingen – har potentialen att bli något väldigt unikt. Forskningsmiljön är dessutom internationell där det dagliga språket (åtminstone på Tema Genus) är engelska. Den tvärvetenskapliga och internationella prägeln skapar sammantaget en spännande miljö som utmanar en att tänka utanför boxen.

Hur ser samarbetet ut mellan doktorander och handledare?

Jag har ett bra och kreativt samarbete med mina handledare och de uppmuntrar och stödjer mig i mitt arbete. Jag kan naturligtvis bara tala för mig själv i den här frågan, men jag och mina handledare brukar ses för ordentliga handledningsträffar några gånger per termin – vanligen i samband med att jag presenterar text – och vi diskuterar arbetsprocessen samt att jag får återkoppling så att jag kan jobba vidare. Att skriva en avhandling är en stor och ofta känslomässig process så det är otroligt viktigt att samarbetet med handledarna fungerar.

Vad har du för planer efter disputationen?

Jag vill fortsätta inom det akademiska samtidigt som jag curerar utställningar och konstprojekt på frilansbasis. Ett arbete som postdoktor vore perfekt! Havshumaniora är ett relativt nytt och litet forskningsfält i Sverige och jag har redan många idéer om forskningsprojekt att gå vidare med, som spin-offs från avhandlingsarbetet. Bland annat driver jag tillsammans med en marinbiolog, en konstnär och musiker ett havsoperaprojekt. Jag gillar att skriva forskningsartiklar och även mer poetiska och populärvetenskapliga texter, så jag hoppas kunna kombinera detta. Sedan vill jag fortsätta undervisa och handleda inom genusvetenskap, miljöhumaniora, konst och curating. Det är fantastiskt att möta studenter och det ger mycket tillbaka till den egna forskningen.

Vad skulle du säga till någon som funderar på att söka till forskarutbildningen vid Tema Genus?

Först skulle jag rekommendera personen att fundera över på vilka sätt hens forskningsprojekt relaterar till pågående forskning på Tema Genus, för att hitta en bra ingång. Kanske kontakta någon på institutionen för att få veta mer. Om det fortfarande känns relevant och intressant efter dessa initiala steg tycker jag absolut att personen ska testa och skicka in en ansökan!

Vad har varit mest utmanande under din tid som doktorand?

Att styra sin egen tid och hitta struktur är nog det mest utmanande, men innebär också en frihet. Särskilt i början är det utmanande att tidsplanera och strukturera sitt eget arbete för att förstå hur lång tid det tar att exempelvis förbereda inför en kurs eller hur lång tid det tar att skriva ett avhandlingskapitel. Dessa saker är så klart högst individuella och en utvecklas mycket vad gäller detta från år till år.

Vad har varit mest givande?

Att äntligen få möjlighet att skriva fördjupat samt att del av all den fantastiska kunskap som finns på Tema Genus, genom kurser, handledning men också dagligt prat i korridoren. Eftersom det är en bred institution med många olika aspekter av genusvetenskap representerade betyder det att här finns en fantastisk samling människor som alltid lär en något nytt. Det är väldigt utvecklande!
En dykare under vattned bredvid en staty

Jag utforskar Jason deCaires Taylors Museum of Underwater Sculpture.

En person håller alger på huvudet utomhus

Fältarbete vid Kristineberg Center för marin forskning och innovation på västkusten.

Eftersom det är en bred institution med många olika aspekter av genusvetenskap representerade betyder det att här finns en fantastisk samling människor som alltid lär en något nytt.
Caroline Elgh, doktorand

Konsortium för tvärvetenskaplig feministisk forskarutbildning

Disputationer

Mer om forskarutbildning

Kontakt