– Det är naturligtvis alldeles för snällt, men jag blir väldigt glad. Det känns lyxigt att få uppmärksamhet och beröm då man gör sitt jobb, säger David Engblom om att motta priset.
Likt tidigare år har studenterna i slutet av sista terminen fått skicka in förslag på lärare som under deras utbildning lyckats få även ”den mest korkade kandidaten att förstå”. Höstterminen 2025 var det alltså David Engbloms namn som dök upp flest gånger bland förslagen.
Undviker att krångla till det
Engblom berättar att vandringspriset kommer bo i en hylla direkt ovanför bildskärmen på hans kontor den kommande terminen, så att han lätt kan se den om han skulle bli distraherad. Att den glänsande figuren med röd näsa, vars sockel är fylld till bredden med namnbrickor från tidigare pristagare, får landa där på hyllan för femte gången är ett tydligt tecken på att hans undervisning når fram till studenterna. Men vad tror han själv är en grund till detta?
Fredrik Iredahl
Engblom menar att han helst även undviker att krångla till saker, men att han samtidigt är uppmärksam på om han tappar för många studenter längs vägen. Skulle det hända så funderar han vidare och testar en annan vinkel nästa gång.
– Tydliga bilder, liknelser och rekvisita, till exempel en väldigt fin dammsugarslang, testar jag också ibland. Rekvisitan brukar i alla fall pigga upp lite vilket ju är bra för inlärningen, säger David Engblom.
Han menar att man måste rensa bort allt som kan störa och fokusera på kärnan om man ska lära ut något som kan upplevas som konceptuellt svårt.
Neurobiologisk forskning vs. undervisning
David Engbloms forskargrupp vid Centrum för social och affektiv neurovetenskap (CSAN) undersöker de molekylära mekanismer och nervcellskretsar som gör att vi mår dåligt vid exempelvis inflammatoriska sjukdomar eller depression. Han har nyligen fått medel för projekt kring Parkinsons sjukdom, med fokus på om inflammation och mikroglia-aktivering är viktigt för affektiva symtom som ofta åtföljer sjukdomen, samt utveckling av metoder för djup hjärnstimulering med hjälp av organisk bioelektronik.
Engblom uttrycker att både forskning och undervisning är fantastiskt roligt och viktigt, men att det ibland kan finnas ett visst glapp i samspelet dem emellan för honom:
– Även om jag vet att man inte borde säga så, så ser jag inte att min egen forskning är speciellt viktig för min undervisning på grundutbildningarna. Ibland är det nästan lurigare att prata om sådant man är djupt insyltad i eftersom det är svårare att få perspektiv.
I stället är det just basvetenskap han fokuserar på i sin undervisning på läkarprogrammet, även om han ofta lägger tyngd på teori som kopplar till kliniskt arbete. Engblom tillägger även att han tror att det som är teoretiskt intressant oftast, förr eller senare, blir kliniskt relevant.
– Studenterna kommer få klinik så det räcker och blir över under resten av sina liv så jag fokuserar på basvetenskapen under de ynka terminer som ägnas åt basvetenskap.
Hur håller du dig inspirerad och engagerad?
Fredrik Iredahl
– Det är inte så svårt med så engagerade och receptiva studenter. Mina övriga arbetsuppgifter är forskning och administration och ingen av dem bjuder direkt på snabb positiv återkoppling eller känslan av att man gjort något konkret under dagen. Och om inte att stå inför 120 personer och brottas med komplicerade ämnen håller en på tårna, då är man svårengagerad...
David Engblom hoppas att studenterna, utöver goda ämneskunskaper, tar med sig nyfikenhet och en känsla av att medicin är roligt från hans undervisning. Och att hans sätt att undervisa gör avtryck hos läkarstudenterna råder nu inga tvivel om.
