När vi ses har Petter Alsén fått tillbaka sin första studie från en vetenskaplig tidskrift. En litteraturöversikt, som ska kompletteras. Han arbetar inom projektet Cirkuträ, ett samverkansprojekt mellan fyra universitet som finansieras av Kampradstiftelsen.
– Jag studerar designlösningar och metoder för att förstärka affärsmodeller inom återbruk av möbler som innehåller trä. Jag har översatt designstrategier för att en produkt ska hålla länge och satt in dem i ett ramverk för möbler, berättar han.
De hade ganska nyligen gått ut gymnasiet när de fick barn, Petter och hustrun Alexandra. Petter hade tagit studenten från Teknikprogrammet på Ebersteinska gymnasiet i Norrköping.
Ångrar inte
– Det var en omställning. Men vi har fått väldigt mycket tillbaka, saker som kanske aldrig hade hänt annars.
Åren på måleriet ångrar han inte. Han trivdes ute på byggena och saknar det ibland. Men att studera vidare föll sig naturligt.
– Jag hade funderat ett tag och pratade om det med min fru. Miljövetarprogrammet passade de tankar om hållbarhet och miljö som jag redan hade, berättar han.
Anna Nilsen
– Då ringde jag till chefen och sa att jag behövde tjänstledigt. Så jag tog semester och kom aldrig tillbaka, skrattar han.
Hur var det att börja plugga igen?
– I början var det svårt med studietekniken. Det hände att jag tappade sugen, men min fru peppade mig. Det är jag tacksam för i dag.
Som lite äldre har
du ett annat perspektiv.
Han tror att fler kan studera senare i livet. Erfarenhet från arbetslivet är ofta en fördel.
– Som lite äldre har du ett annat perspektiv. Du har upplevt saker och kan relatera. Och du förstår att det finns svårare saker i livet än att du måste läsa en artikel tills i morgon.
Utnyttjar tiden
Petter Alsén valde inriktningen design till sin master.
– På miljövetarprogrammet så lär man sig att förstå problem och varför de uppstår, och lite om politiken omkring. Men inte så mycket problemlösning. Jag valde design på masternivå eftersom det är en problemlösningsdisciplin. Att koppla hållbarhet till designfrågor passade mig.
LiU sökte en doktorand inom just det här fältet. Då nappade han.
– Och nu är jag här. Kanske är det lite speciellt. Från målare till doktorand. Men det är inget jag tänker på dagligen. Jag försöker att utnyttja tiden. Läser artiklar eller gör annat jobbrelaterat på bussen, till exempel. Då behöver kanske bara en extra halvtimme hemma på kvällen.
Tre dimensioner
Hållbarhet är ett växande forskningsfält, i takt med klimathotet och insikten om att planetens resurser är begränsade. För att hushålla med råmaterial kan man tänka sig en trappa där återbruk är högst. Ett begrepp som faller under återbruk är återtillverkning, där produktens alla delar återställs till nyskick eller bättre.
Anna Nilsen
Petter Alsén studerar designstrategier och attribut som gör att en produkt hålls vid liv. Anpassning och modularitet är viktigt.
– Jag har landat i tre dimensioner av långvarighet för en möbel. En teknisk, att den ska vara lätt att ta isär, rengöra och lätt att reparera. Funktionell långvarighet kan vara att möbeln har flera funktioner och/eller är lätt att individanpassa. Emotionell långvarighet innebär att möbeln har en identitet, exempelvis att man vet var den varit tidigare.
Hur är det att få gå runt med de här tankarna och forska som doktorand vid LiU?
– Väldigt roligt och inspirerande. Jag har nog alltid varit lite nördig av mig, särskilt som barn. Jag gillar att grotta ner mig i hur saker fungerar. Det får jag göra här.
Delar musiksmak
Dottern är 15 år nu och vill gå på festivalen Way out west i sommar. Men hon är för ung och måste ha med sig sin målsman:
– … vilket jag älskar. Jag kunde aldrig drömma om att vi en gång skulle gilla samma musik och gå på konserter ihop.
Fick du bli vuxen snabbt, med tanke på att ni tidigt bildade familj?
– Ja, det kan man nog säga. Men det är inte något dåligt. Jag hade inte fastnat helt i mina egna intressen. Jag har behållit nyfikenheten och följt med barnen. Dottern började träna brasiliansk jiujitsu i femårsåldern. Då började jag också och blev barn- och ungdomsinstruktör. Nu satsar hon på volleyboll, och jag är mer involverad i sonens basketlag i stället. Båda barnen gillar cosplay. Så det har blivit tradition att gå på Närcon tillsammans!
Anna Nilsen
