Idag upplever många svensklärare att det kan vara svårt att få unga människor att läsa böcker, och det utgör en stor utmaning eftersom läsande har setts som en viktig aktivitet i svenskämnet.
PISA-studier varnar emellanåt för att det finns problem med svenska ungdomars läsförståelse. Annan forskning visar att ungdomar i hög grad konsumerar fiktion, men att fiktionerna i högre grad kommer från andra medier än boken, nämligen film, tv-serier och datorspel.
Vilka konsekvenser får detta för svenskämnet som ofta förknippas med den tryckta skönlitteraturen? Vilka värden från skönlitteraturen är det som bör eftersträvas? Är dessa värden beroende av ett specifikt medium?
Detta är några övergripande frågor som intresserar mig, även om jag inte ska försöka besvara dem alla. Min egen forskning inriktar sig på skönlitteraturens och filmens roll i svenskämnet och hur unga människor skapar mening utifrån dessa.
Genom empiriska studier undersöks ungdomars arbete med och tolkningar av fiktioner från olika medier. Syftet är att skapa mer kunskap och förståelse kring hur unga människor förstår skönlitteratur och film. I ett längre perspektiv hoppas jag att forskningen ska vara till nytta för lärare som planerar och utför sin undervisning. Valet mellan olika medier som film och skönlitteratur ska vara ett informerat val.
