Så skapar elever mening av fiktion i litteratur och film

Att läsa skönlitteratur har länge varit en självklar del av svenskundervisningen, filmens roll har däremot varit oklar. Hur skapar elever mening av fiktion i de två medierna? Det har Simon Wessbo studerat i sin doktorsavhandling. Forskningen visar att det finns skillnader i elevers meningsskapande beroende på om de läser en berättelse eller ser den som film.

Magnus Johansson

”Kan vi se filmen istället för att läsa boken?”

Den frågan är nog bekant för många svensklärare, menar nydisputerade Simon Wessbo. Många svensklärare upplever att det kan vara svårt att få unga att läsa böcker, vilket kan vara problematiskt då läsande varit centralt i svenskämnet. Även om filmen också den använts i svenskundervisningen, så är dess roll mer oklar.

–  Som gymnasielärare upplevde jag att filmen inte hade ett stort värde bland övrigt ämnesstoff och jag blev frustrerad över att det fanns så oklara förväntningar på vad den skulle bidra med i undervisningen. Filmen ses ofta som en belöning man får om man läst boken och uppmärksammas inte  som en konstform  i sig, säger Simon Wessbo.

Frågan om skönlitteratur och film i svenskundervisningen blev därför fokus för hans doktorsavhandling med titeln Fiktion genom två medier: En studie om gymnasieelevers meningsskapande utifrån Hjalmar Söderbergs novell "Pälsen" och dess adaption till film.Porträttbild på Simon Wessbo, som står i naturen i solen och ler.Simon Wessbo.

I studien undersöker Simon Wessbo gymnasieelevers meningsskapande om skönlitteratur och film inom svenskämnets litteraturundervisning. Gymnasieelever har delats in fyra olika grupper och fått samma uppgift – att skriftligen reflektera kring Hjalmar Söderbergs Pälsen. Grupperna har tagit del av berättelsen på olika sätt. En grupp har läst den skrivna novellen, en grupp sett filmatiseringen, den tredje och fjärde gruppen har sett både filmen och läst novellen men i olika ordning.

Filmen tar elever närmare karaktärerna

Resultatet visar att eleverna i alla fyra grupper diskuterar berättelsen utifrån tre positioner: intrig, analogi och objekt. I vilken utsträckning de gör det och på vilket sätt, skiljer sig dock åt mellan grupperna.

Utmärkande är att de elever som får se filmen reflekterar mer över intrigen än vad de elever som läst novellen gör.

– De fördjupar intrigerna, lever sig in i hur karaktärerna tänker och känner och spekulerar kring sådant som filmen inte visar. Det gör inte novellgruppen i samma utsträckning. Slutsatsen man kan dra här är att det finns mediespecifika skillnader, filmen kan förmedla budskap på andra sätt än novellen vilket ger betraktaren en annan typ av information, säger Simon Wessbo.

– Men det finns också verkspecifika skillnader som kan handla om de val som en författare eller filmregissör gör för att få en berättelse att flyta, oaktat vilket medium som används. En regissör måste berätta sin berättelse och sätta sin prägel på berättelsen för att få den att funka i ett nytt medium. Så vissa skillnader följer med det nya mediet, och andra skillnader bygger på de val som görs. För en undervisande lärare kan det vara fruktbart att lägga märke till dessa aspekter.

De elever som endast läst novellen skriver däremot mer utifrån en analogiposition och reflekterar över novellens moraliska budskap.

De filmanalytiska begreppen saknas 

Ytterligare en skillnad mellan grupperna är hur de diskuterar novellen och filmen som objekt. Novellgruppen skriver i högre utsträckning om berättelsens språk och disposition.

– De elever som läst novellen har tillgång till den kod som används – så som ord och meningar  från novellen som eleverna direkt kan kommentera. Men för de som endast sett filmen finns en problematik – de har inte de filmvetenskapliga begreppen för att analysera hur filmen skapar mening hos mottagaren, till exempel genom ljus och ljud, säger Simon Wessbo.

Men några av de elever som både läst novellen och sett filmatiseringen diskuterar mediernas olika förutsättningar.

– En del av eleverna börjar reflektera kring vad de olika medierna kan berätta. Den här typen av mediereflexiva kommentarer har man efterlyst inom forskningen. Man menar att eleverna bör få kunskapen att reflektera över olika mediers möjligheter och begränsningar att berätta en historia.

Att stärka skönlitteraturen

Filmen och skönlitteraturen behöver inte  ställas mot varandra, menar Simon Wessbo. Avhandlingen visar att både novellen och filmen ger ett meningsskapande som eleverna värdesätter på olika sätt.

– De nya medierna behöver inte vara ett hot utan kan bidra till att vi ser skönlitteraturen med klarare ögon och bättre förstår hur just den fungerar. Om det är så att skönlitteraturens monopol på fiktion håller på att försvinna så är det viktigt att stärka dess särart och reflektera över vad boken   som medium har för egenskaper och vilken betydelse och mening den kan ha för olika människor och i olika sammanhang.

KontaktVisa/dölj innehåll

Mer forskning inom pedagogiskt arbeteVisa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiUVisa/dölj innehåll