Inom olika yrken kan det vara skilda yrkesspecifika matematikkunskaper som krävs, till exempel vissa termer, formler eller begrepp. Matematiken kan därför ses som en del av den yrkeskunskap som de studerande inom yrkesutbildning behöver skaffa sig under sin utbildning. I läroplanen för matematik på yrkesprogram som infördes 2011 (Gy11), anges att matematiklärarna har en del av ansvaret för att eleverna får denna yrkeskunskap. Matematiklärare på yrkesprogram förväntas till exempel kunna undervisa om strategier för att använda manualer, formulär, mallar, handböcker och tumregler som finns i yrket. De ska också undervisa om till exempel ritningar och praktiska konstruktioner som förekommer i yrket samt lära de studerande att lösa omfattande problemsituationer som uppstår i yrket. För matematiklärare som undervisar på yrkesprogram innebär dessa förväntningar att det inte längre räcker med att ha goda matematikkunskaper. Som matematiklärare måste du också ha kunskaper om elevernas blivande yrke.
Tidigare forskning visar att det är svårt för matematiklärare att lära ut yrkesmatematik just på grund av att de ofta inte har kunskap om och erfarenhet av elevernas framtida yrke. Dessutom finns det yrkeselever som inte är motiverade att lära sig matematik. Detta eftersom eleverna har svårt att se på vilket sätt i deras framtida yrken, som de kommer att ha nytta av den matematik de möter i skolan. Dessa olika förutsättningar för undervisning i matematik på yrkesprogram ledde fram till ett avhandlingsprojekt (Muhrman, 2016) som studerade relationen mellan matematikundervisning på yrkesprogram och matematikanvändning i yrkeslivet med utgångspunkt i de didaktiska frågorna: varför ska yrkeselever lära sig matematik, vad behöver de för matematikkunskaper och hur kan matematikundervisningen organiseras? Resultaten visar att det finns ett tydligt gap mellan skolans matematikundervisning och matematikanvändning i yrkeslivet som både gör det svårt för eleverna att se användningen av sina matematikkunskaper och kan försvåra deras etablering på arbetsmarknaden.
Nuvarande forskningsprojekt bygger vidare på resultaten från avhandlingen med fokus på att fördjupa frågan om matematikundervisningens organisering på yrkesprogram. Studien är en praktiknära interventionsstudie som utformats i samverkan med matematiklärare på två yrkesgymnasieskolor. Genom deltagande observationer följer vi matematiklärarna under deras planering och genomförande av olika interventioner, som har till syfte att knyta matematiken närmare elevernas yrkesinriktning. Vi intervjuar också lärarna och eleverna före, under och efter interventionerna. Studien görs inom fem av gymnasiets yrkesprogram. Några av resultaten visar att hur samverkan mellan matematiklärare och yrkeslärare utformas samt var matematikundervisningen genomförs, kan ha stor betydelse både för elevernas lärande i matematik och deras möjlighet att se sambanden mellan matematik- och yrkesämnen.
Projektet finansieras av Linköpings universitet och sker i samverkan mellan forskare på Institutionen för beteendevetenskap och lärande (IBL) och Matematiska institutionen (MAI)
Tidigare forskning visar att det är svårt för matematiklärare att lära ut yrkesmatematik just på grund av att de ofta inte har kunskap om och erfarenhet av elevernas framtida yrke. Dessutom finns det yrkeselever som inte är motiverade att lära sig matematik. Detta eftersom eleverna har svårt att se på vilket sätt i deras framtida yrken, som de kommer att ha nytta av den matematik de möter i skolan. Dessa olika förutsättningar för undervisning i matematik på yrkesprogram ledde fram till ett avhandlingsprojekt (Muhrman, 2016) som studerade relationen mellan matematikundervisning på yrkesprogram och matematikanvändning i yrkeslivet med utgångspunkt i de didaktiska frågorna: varför ska yrkeselever lära sig matematik, vad behöver de för matematikkunskaper och hur kan matematikundervisningen organiseras? Resultaten visar att det finns ett tydligt gap mellan skolans matematikundervisning och matematikanvändning i yrkeslivet som både gör det svårt för eleverna att se användningen av sina matematikkunskaper och kan försvåra deras etablering på arbetsmarknaden.
Nuvarande forskningsprojekt bygger vidare på resultaten från avhandlingen med fokus på att fördjupa frågan om matematikundervisningens organisering på yrkesprogram. Studien är en praktiknära interventionsstudie som utformats i samverkan med matematiklärare på två yrkesgymnasieskolor. Genom deltagande observationer följer vi matematiklärarna under deras planering och genomförande av olika interventioner, som har till syfte att knyta matematiken närmare elevernas yrkesinriktning. Vi intervjuar också lärarna och eleverna före, under och efter interventionerna. Studien görs inom fem av gymnasiets yrkesprogram. Några av resultaten visar att hur samverkan mellan matematiklärare och yrkeslärare utformas samt var matematikundervisningen genomförs, kan ha stor betydelse både för elevernas lärande i matematik och deras möjlighet att se sambanden mellan matematik- och yrkesämnen.
Projektet finansieras av Linköpings universitet och sker i samverkan mellan forskare på Institutionen för beteendevetenskap och lärande (IBL) och Matematiska institutionen (MAI)
