Som forskare är jag odisciplinär och inspireras av olika samhällsvetenskapliga perspektiv på miljöproblem, politik och teknik. Oftast tar jag avstamp i kritiska ansatser såsom politisk ekologi, sociotekniska infrastrukturstudier och diskursanalytiska ansatser. Ett sociotekniskt perspektiv på infrastrukturer såsom energisystemet synliggör hur dessa medierar miljöstyrning och maktrelationer såväl som miljöpåverkan, både materiellt i rummet och socialt.
Energi utgör en röd tråd i min forskning. I min avhandling studerade jag hur experimenterande inom så kallade smarta nät arrangerar miljöstyrning i bredare bemärkelse, bortom enskilda pilotprojekt. Studien innefattade att röra mig mellan olika platser där politisk styrning ”görs” eller åstadkoms i praktiken, t.ex. statliga myndigheter, policynätverk, intresseorganisationer, platser där olika experiment genomförs och i lokala offentliga förvaltningar.
I projektet ”Lokala solelgemenskaper – en väg mot stärkt energidemokrati?” utforskar jag lokala solelgemenskapsinitiativ. Projektet kombinerar djupgående fallstudier av lokala solelgemenskaper med analys av det policylandskap dessa ingår i.
