Med min bakgrund inom fältet för kritiska barndomsstudier är utgångspunkten att ifrågasätta sådana påståenden som ofta tas för givet. Tänk om barn inte är kreativa, utan görs kreativa? Vilka är det som i första hand insisterar på att barn naturligt är mycket mer fantasifulla än vuxna och varför? Vilka sociala, kulturella, emotionella och ekonomiska omdömen tillskrivs ”kreativa barn” och deras fantasifulla produkter när kreativiteten kommodifieras? Dessa är några av de frågor som stödjer mig just nu, i början av mitt avhandlingsprojekt, där jag utforskar hur bilden av "det kreativa barnet” skapas i olika medier, online och offline, med ett särskilt fokus på visuella material och visuell kultur.

Jag intresserar mig lika mycket för kreativa forskningsmetoder som perspektiv på kreativitet inom forskningen och akademin. Behöver en kreativitetstudie nödvändigtvis kreativa metoder? Jag är speciellt nyfiken på ”new wave” inom barn- och barndomsstudierna, som uppmuntrar till självreflexiv forskning samt lägger mycket vikt vid skrivprocessen.