Reumatisk sjukdom har ofta en stor påverkan på vardagen och kan leda till att personen deltar i färre aktiviteter. Även närstående har en stor inverkan på vardagen för individen, vilket kan vara både positivt och negativt. Närstående uppges ofta som det största och viktigaste stödet för en fungerande vardag, men kan också upplevas visa brist på förståelse.
Hur kan vi gå tillväga för att närstående ska ges möjlighet att vara det bästa stöd de kan för personen med reumatisk sjukdom, och därmed öka personens delaktighet i vardagen? Vad önskar patienterna? Vad har de närstående för typ av behov? Detta sökte jag svar på i min avhandling "Participation and support in everyday life over a decade - perspectives of persons with rheumatoid arthritis and their significant others". Jag ville genom avhandlingen undersöka hur närstående kan vara en resurs i att möjliggöra delaktighet i vardagen för personer med reumatoid artrit (RA).
Jag har även ett intresse i att personer med denna typ av sjukdomar ska kunna ha ett välfungerande och hållbart arbetsliv, varför jag också är en del i ett projekt som handlar om att anpassa ett digitalt stöd för ett hållbart arbetsliv, för personer med olika typer av långvariga tillstånd. Detta digitala stöd är en applikation benämnd SWEPPE (Sustainable WorkEr, digital support for Persons with chronic Pain and their Employers).
Undervisning
Min undervisning sker på Arbetsterapeutprogrammet där jag primärt finns i terminerna 1 och 4. Jag finns även som handledare under det interprofessionella momentet IPL1 under studenternas första termin.
Jag är kursansvarig för kursen Tillgänglighet och delaktighet i aktivitet i termin 4.
