Rättvis omställning: det fossilfria samhällets platser, politik och etik

Lysekil är en kuststad som har genomgått flera industriomställningar. Graniten, sillen, tändkulemotorn och badturismen har format det moderna stadslivet. Sedan 1975 har oljan också varit en viktig del av stadens ekologi. Preemraff ligger inkilat i Brofjorden några mil norr om staden och är idag Skandinaviens största oljeraffinaderi. Raffinaderiet byggdes av Oljekonsumenternas förbund (OK) under 1970-talets oljekris och syftade till att göra Sveriges bilister, lantbrukare och fiskeflotta mindre beroende av den internationella oljeindustrin. Byggnationen var en av Sveriges största infrastruktursatsningar under 1970-talet och har sedan dess varit en viktig källa till jobb och regional utveckling för Lysekil och dess omnejd. Idag ingår raffinaderiet i den privata oljekoncernen Preem och sysselsätter cirka 600 industriarbetare och ingenjörer.

Under senare hälften av 2010-talet stod Preemraff i centrum för den svenska klimatpolitiska debatten. Planerna på att bygga ut raffinaderiet möttes av kritik från miljörörelsen och ledde till en rad överklaganden i Mark- och miljööverdomstolen. Striden om Preemraff handlade om anläggningens koldioxidutsläpp och om utbyggnaden var förenlig med Sveriges nationella klimatmål. År 2020 aviserade Preem att utbyggnaden hade stoppats och att Preemraff Lysekil ska byggas om till ett bioraffinaderi.

Oljeraffinering är en del av Lysekils ekologi.

I Luleå har det tillverkats stål sedan slutet av 1800-talet. Stålindustrin tog ordentlig fart under 1940-talet då det nybildade statliga bolaget Norrbottens Järnverk AB (NJA) började exportera järnmalmsbaserad stål till ett krigshärjat Europa. Under de kommande decennierna organiseras staden kring den infrastruktur och de jobb som en växande stålproduktion krävde. Luleå blev känd som stålstaden. När den svenska stålindustrin drabbades av lönsamhetsproblem på 1970-talet beslutade riksdagen att omvandla stålverken i Luleå, Borlänge och Oxelösund till Svenskt Stål AB (SSAB). SSAB är idag ett globalt bolag med 1100 anställda på Svartöns industriområde i Luleå

I stålindustrin används koks som reduktionsmedel för att omvandla järnmalm till stål. Processen är utsläppsintensiv och stålindustrin är idag en sektor med stort klimatavtryck. Sedan 2017 har SSAB samarbetat med gruvbolaget LKAB och Vattenfall för att ersätta koksen med vätgas och härmed skapa en fossilfri värdekedja från gruva till slutprodukt. HYBRIT (Hydrogen Breakthrough Ironmaking Technology) är en pilotanläggning i Luleå som har tillverkat världens första fossilfria järnsvamp direktreducerad med vätgas.

Stål är idag en del av Luleås ekologi.

I Slite har det producerats cement i över 100 år och de stora kalkstensbrotten präglar landskapet kring det lilla kustsamhället på östra Gotland. Cementas fabrik i Slite har haft olika ägare genom åren och drivs sedan 1999 av den tyska koncernen Heidelberg Cement. Här arbetar cirka 230 personer som idag producerar merparten av den cement som används i Sverige.

Kalksten som krossas och bränns utgör huvudingrediensen i cement. Under produktionsprocessen frigörs stora mängder koldioxid. För att minska klimatavtrycket från fabriken i Slite planerar Cementa att bygga en teknisk anläggning som kan avskilja och fånga in fabrikens utsläpp. År 2030 ska Cementas produktion vara klimatneutral.

I Slite är det stora naturvärden som står på spel när industrin ställer om. Miljöorganisationer och lokalbor har överklagat Cementas tillstånd att bryta kalksten med hänvisning till effekterna på grundvattnet och den lokala ekologin. I december 2022 beslutade Mark- och miljööverdomstolen att ge Cementa tillstånd till fortsatt och utökad täktverksamhet i Västra brottet och File hajdar.

Cement är idag en del av Slites ekologi.

Av: Clifton Evers och Michele Riveroll  
Parfym. 2023.

Guaiacträ, Björksav, Iso E Super, Cedramber, Ethyl Linalool, Kumminessens, Björkessens, Cypressessens, Enbäressens, Dibutylsulfid, Spirodekan, Isopropyl Dimethyl Dioxaspirodecane 10, 4 Xylenol Methyl Linolenate, Cumin Nitrile 10%, Guaiacol 1%, Hydrocarboresine

Den här parfymen har tagits fram i dialog med människor som arbetar på och bor i närheten av oljeraffinaderiet i Lysekil. För vissa sammankopplas dofterna från raffinaderiet med vardagen, arbetstrygghet och välstånd. Doftridåerna väcker minnen från tid då industrin skapade nya gemenskaper, arbetstillfällen och framtidstro.

För andra väcker dofterna oro. En granne liknade lukterna från industrin med en ”bomb”. Andra berättade hur vindarna från raffinaderiet gör det svårt att sälja huset och håller dem fångna i en förorenad naturmiljö.

Lukter påverkar vårt förhållande till industrier och kan i sin tur påverka industriorters sociala dynamik.  

Av: Lysekilbor i samarbete med Clifton Evers 
Blandade textilier. 2023.

Den här tygbanderollen skapades under en workshop i Lysekil, i oktober 2022. Syftet med workshopen vara att utforska människors bilder av Lysekils identitet och framtidsutsikter. De unga deltagarna delade med sig av olika erfarenheter och perspektiv.

Några deltagare berättade att ungdomar lämnar Lysekil när möjlighet ges. De som blir kvar känner sig isolerade och främmande inför kompisarna som flyttat ifrån staden. En deltagare sökte tröst i skogen och berättade hur skogspromenaderna hjälper till att hantera känslan av att vara ensam kvar. Andra uttryckte sin kärlek till havet och Lysekils marina liv. De delade förhoppningen om en framtida blå ekonomi som drivs av marinbiologisk forskning och hållbar turism. Kan en sådan framtid locka tillbaka de unga till staden?

Denna banderoll visar hur unga Lysekilbor knyter an till skog och hav, snarare än industri. Deras kreativa textilkonst rymmer förhoppningar om en hållbar stad och vittnar om hur viktiga gröna och blåa naturmiljöer är för ungas välbefinnande.

Av: Luleåbor i samarbete med Clifton Evers
Blandade textilier. 2023.

Den här tygbanderollen skapades under en rad workshops i Luleå, i oktober 2022. Syftet med workshoparna vara att utforska människors bilder av Luleås identitet och framtidsutsikter.

En del deltagare uttryckte stolthet över Luleås historia som stålstaden och hyllade industrins ambition att ta ledningen mot fossilfrihet. De såg med förväntan fram emot en hållbar stadsutveckling med grön teknik och elektrifierade transportlösningar i fokus.

Andra uttryckte frustration, besvikelse och skam inför en segregerad stad som har misslyckats med att involvera hela samhället i stadsutvecklingen. Dessa deltagare längtade efter en mer diversifierad stad med ett brett kulturliv och en mer sammansatt identitet.

En del deltagare berättade om hur social konformitet och kontroll gör det svårt att uttrycka och utforska framtidsvisioner som avviker ifrån stadens industriarv.

Av. Lyselikbor och Clifton Evers 
Penna och kort. 2023.

Dessa vykort från framtiden har skapats av människor i Lysekil. Under våra workshops bad vi dem föreställa sig och skriva om Lysekils identitet och framtid.

Vykorten vittnar om hur otillräckliga ekonomiska resurser och relationer är när vi navigerar en osäker framtid. Deltagarna understryker vikten av omtanke för miljön och våra medmänniskor. De lyfter fram värden som solidaritet, empati och rättvisa.

Denna omtanke sträcker sig även över artgränser och generationer. De väcker frågor om hur vi skapar ett hållbart samhälle som bryr sig om mer än ekonomiskt utbyte. Vykorten ber oss att bry oss om omtanke.