Eleni Stavrinidou tog sin kandidatexamen i fysik 2008 från Aristoteles universitet i Thessaloniki (Grekland) och sedan sin magisterexamen i nanoteknik från samma universitet 2010. Hon gick sedan med i gruppen George Malliaras vid Institutionen för bioelektronik vid Ecole Nationale Supérieure des Mines de Saint-Étienne (Frankrike) där hon avslutade sin doktorsexamen i mikroelektronik 2014. Hennes arbete där fokuserade på att förstå och konstruera jontransport i ledande polymerer.
Stavrinidou började sedan på Laboratory of Organic Electronics (LOE) vid Linköpings universitet som postdoktor i samarbete med Magnus Berggren och Daniel Simon. Under sin post-doc utvecklade hon organiska elektroniska enheter integrerade i levande växter, och introducerade konceptet elektroniska växter. 2016 fick hon ett Marie Skłodowska-Curie Fellowship.
2017 blev Stavrinidou biträdande professor i organisk elektronik vid Linköpings universitet och etablerade gruppen Electronic Plants. Hon fick flera anslag, bland annat ett Vetenskapsrådets startstipendium och ett EU FET-OPEN-anslag som hon var koordinator. 2020 blev hon docent och docent i tillämpad fysik. Samma år tilldelades hon Stiftelsen för Strategisk Forsknings framtida forskningsledares anslag. 2021 blev Eleni Stavrinidou Associated Group Leader vid Umeå Plant Science Center. Samma år tilldelades hon ERC-Staring Grant. Stavrinidou är mottagare av L’ORÉAL-UNESCO For Women in Science-priset i Sverige (2019) och Tage Erlander-priset för naturvetenskap och teknik från Kungliga Vetenskapsakademien (2023). 2023 blev Stavrinidou senior docent i bioteknik.
Stavrinidous forskning drivs av både samhälleliga behov och vetenskaplig nyfikenhet. Från ena sidan är hennes vision att utveckla teknologier som kommer att möjliggöra nya upptäckter inom växtvetenskap som kan leda till mer hållbar livsmedelsproduktion och till växter som kan frodas i det föränderliga klimatet. Från andra sidan föreställer hon sig utvecklingen av en nästa generations teknologi som bygger på sammanslagning av levande och artificiella komponenter, vilket möjliggör nya tekniska koncept men också ökar sofistikeringen av vår kommunikation med den biologiska världen.
Eleni Stavrinidou Foto Thor Balkhed