Johanna Sköld, fil dr i ekonomisk historia och professor i Tema Barn vid Linköpings universitet, fick upp ögonen för privata förlossningshem och barnpensionat under sin forskning om fosterbarnsvårdens historia.
– Jag har alltid varit intresserad av kostnaderna för att inte leva som andra tycker att man ska leva, säger hon.
Tillsammans med Johanna Sjöberg, universitetslektor och docent vid Tema barn, har hon undersökt hur den privata barnavården marknadsfördes och organiserades från sekelskiftet 1900 fram till 1970-talet.
– Projektet förenade Johannas intresse för reklam och konsumtion och mitt intresse för kopplingen mellan barn och ekonomi ur ett historiskt perspektiv, säger Johanna Sköld.
En omfattande privat barnavårdsmarknad
Barnpensionat var en form av tillfällig barnomsorg med helinackordering – en plats där barn kunde bo under kortare eller längre perioder, ofta medan föräldrarna arbetade, åkte på semester eller av andra skäl inte kunde eller ville ta hand om dem.
– Det kunde röra sig om flera dagar, veckor och i extrema fall hela år. Barnpensionaten erbjöd alltså långtidsbarnpassning eller stadigvarande vård. Men trots att de därmed liknade barnhem omfattades de inte av tillsyn förrän under 1930- och tidigt 1940-tal, säger Johanna Sköld.
De flesta barnpensionat drevs i större, lantligt belägna villor och marknadsförde sig ofta som små och hemtrevliga, som Kolmårdens Konvalescenthem som var verksamt från 1917 till 1963.
– Vi tror att upp emot 1500 barn kan ha varit inackorderade där genom åren, säger Johanna Sjöberg.
Skammens kostnader
Förlossningshem var privata inrättningar där kvinnor kunde föda barn, ofta i hemlighet eller obemärkt som det kallades, och ibland även lämna kvar sina barn. Hur de ”obemärktas” barn skulle tas omhand efter förlossningen blev en del av affärsuppgörelsen och därför kunde den privata mödra- och spädbarnsvården även dölja handel med barn och illegala adoptioner.
Fast att den kommersiella barnavården förutsatte att någon kunde betala för den var det ofta fattiga ogifta mödrar som på grund av skam köpte tjänster på förlossningshem för att kunna hemlighålla sina graviditeter och utomäktenskapliga barn. För dem var det inte bara förlossningen och vården i samband med den som kostade. Socialt anseende, bostad och arbete kunde också stå på spel.
– Vi kunde verkligen belägga vad skam kostade i kronor och ören, säger Johanna Sköld.
En svårgranskad marknad
– Den historiska kommersiella barnavården i Sverige är svår att granska just för att den varit privat. Till skillnad från offentliga verksamheter har de sällan fört arkiv eller stått under myndigheternas tillsyn, säger Johanna Sköld.
För att kartlägga existensen av privat barnavård sökte forskarna efter reklamannonser i dagstidningar som publicerades under den aktuella tidsperioden. Genom Kungliga bibliotekets tidningsdatabas lyckades de identifiera 160 olika barnpensionat och drygt 180 privata förlossningshem.
– Men det kan ha funnits fler. Verksamheter som annonserade i tidningar som inte digitaliserats än kan ha missats, säger Johanna Sjöberg.
Andra viktiga källor var personliga berättelser, inspektionsrapporter och statliga utredningar.
– Det går inte att titta på den här marknaden bara utifrån en källa. För allting innehåller blinda fläckar och då måste vi lägga ihop dem för att få en så enhetlig bild som möjligt, säger Johanna Sköld.
Väcker frågor om välfärdens organisation
Förekomsten av barnpensionat och spädbarnshem speglar en tid då separationer mellan barn och föräldrar inte ansågs problematiska. Tiden utmärktes även av ett genuskontrakt där barn var främst mödrars ansvar och dilemma.
Forskarna menar att deras upptäckter har stor relevans för dagens samhälle, särskilt med tanke på att kommersiella aktörer återigen är ett vanligt inslag inom både skola, förskola och social barnavård. 30 % av landets förskolor drevs av privata utförare under tidigt 2020-tal och nära 80 % av HVB-hemmen (hem för vård och boende för barn) av vinstdrivande företag.
– Det är viktigt att vi känner till att det har funnits en marknad långt tidigare och vad som gjordes då för att reglera den marknaden, säger Johanna Sköld.
Genom att belysa denna bortglömda del av vår historia bidrar Sköld och Sjöberg till en djupare förståelse av hur vårt moderna välfärdssamhälle vuxit fram, och väcker frågor om barns rättigheter och välfärdens organisation som är lika relevanta idag som för hundra år sedan.
– Hur ordnar man tillsyn och säkerställer att barn har det bra, både när de är med sina föräldrar och när de är hos någon annan? Hur ett samhälle organiserar barnavård och tar hand om de mest utsatta på ett bra sätt så de inte far illa utmärker ett välfungerande samhälle. Om det kan man lära mycket av i vår forskning, säger Johanna Sköld.
