Etiska frågor centrala när Förintelsens berättelser digitaliseras 

Digitaliseringen sköljer över Europa. De politiska ambitionerna är höga och tillgänglighet och demokratisering ledord. Men när kulturarvet ska digitaliseras i Sverige dras etiska frågor till sin spets, inte minst när det kommer till material som betraktas som sårbart, som berättelser från de som överlevt Förintelsen. 

Charlotte Perhammar

Samlingen Judiska minnen finns vid Nordiska museet och är den största i sitt slag i Sverige. Den består bland annat av 400 berättelser från Förintelsen.

Men samlingen är svårtillgänglig, eftersom den betraktas som sårbar.

– Där finns 400 berättelser som inte blir hörda, säger Malin Thor Tureby. 

Hon är professor i historia, knuten till såväl Linköpings universitet som Malmö universitet, och med forskningsintressen inom bland annat judisk historia, oral history och kulturarv. Just nu leder hon den svenska delen av forskningskonsortiet DigiCONFLICT, som studerar hur digitalt kulturarv skapas och används i Polen, Israel och Sverige. Hennes senaste studie handlar om bland annat Judiska minnens klassificering som sårbar och vad det får för konsekvenser när materialet ska digitiseras, göras digitalt från analogt.

I studien visar hon tillsammans med Kristin Wagrell, vid Malmö universitet, att etiklagstiftning och Nordiska museets riktlinjer om att skydda samlingen inte går ihop med den politiska ambitionen om digitalisering.

– Förhoppningarna om vad digitaliseringen ska åstadkomma för tillgänglighet och demokratisering är höga, men nu när processen satt i gång i Sverige börjar man stöta på en del svårigheter, säger Malin Thor Tureby.

Det handlar om praktiska frågor – så som ekonomi och kompetens – men också etiska dilemman om sekretess och anonymisering.

En sårbar samling

Samlingen Judiska minnen är anonymiserad och sekretessbelagd. Anledningarna är två; dels att museet inte har samlat in samtycken som specificerar hur de medverkandes berättelser får användas, dels att samlingen betraktas som sårbar.

Sårbarhet har sin grund i den svenska etiklagstiftningen med syfte att skydda vissa grupper –som religiösa eller etniska minoriteter – och innebär regleringar kring vilken information som får registreras. Men för Judiska minnen spelar också samhällsdiskursen in. Samlingen skapades under 1990-talet för att motverka antisemitism och rasism. 

– Vi kan se en vilja från museets håll att skydda de som bidragit från högerextrema och förintelseförnekande grupper. Det finns en omtanke i det, men samtidigt finns det också en etisk problematik i att otillgängliggöra berättelserna, säger Malin Thor Tureby. Foto Charlotte Perhammar

En vilja för berättelserna att höras

Hon och hennes kollegor har inte sett en liknande logik som den om sårbarhet i något annat land. I Europa, Nordamerika och Israel har det i stället varit tvärtom. Där har material digitaliserats, namn och berättelser har synliggjorts.

– Logiken där är att man vill ge de personer som överlevt och de som mördats värdigheten som människor tillbaka, man vill ge tillbaka det som nazisterna tog ifrån dem. 

I många fall har de överlevande och efterlevande själva tagit initiativ till att deras berättelser ska höras. Även i Judiska minnen ser Malin Thor Tureby en önskan från de medverkande att berättelserna ska få leva vidare.

Exempel från andra länder visar att materialet går att digitisera. Men eftersom det inte finns samtycken från de medverkande i Judiska minnen kan samlingen inte digitiseras i sin nuvarande form.

Bjuda in överlevande och efterlevande att på nytt bidra till samlingen

Det finns dock en lösning. Malin Thor Tureby och kollegan Kristin Wagrell menar att digitiseringen bör ses som ett sätt att helt transformera ett material. Det kan göras genom att bjuda in överlevande och efterlevande att på nytt bidra till samlingen – den här gången med samtycke.

– Det behövs ett utökat samarbete mellan de som samlar in material och de som bidrar med sina berättelser. Många av de överlevande finns inte hos oss längre, men genom att bjuda in deras efterlevande kan vi skapa en samling och tillgängliggöra den på det sätt de önskar. 

Men det behövs mer forskning. Finner man ett sätt att digitiseraJudiska minnen kan det vara av relevans för annat material som betraktas som sårbart, exempelvis andra samlingar från och om etniska minoriteter.

– För vad händer med kulturarvet och demokratin om vissa berättelser inte kan eller får höras? säger Malin Thor Tureby.

Den vetenskapliga artikeln

"Digitization, Vulnerability and Holocaust collections”, Malin Thor Tureby och Kristin Wagrell, ”Cultural Heritage and Technology”, Santander.

KontaktVisa/dölj innehåll

Relaterat innehållVisa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiUVisa/dölj innehåll