Inför klimatmötet COP30: ”Det ser riktigt risigt ut”

Maria Jernnäs är en av flera forskare från Tema Miljöförändring som åker till Brasilien för att bevaka klimatmötet COP30. Det är sjätte gången hon är med när världens länder samlas.

– Det är en stor övning i att bli pragmatiker, vilket inte är min starkaste sida. Man får försöka blanda idealist och pragmatiker så att man inte tappar ambitionen, säger hon.

Världens utsläpp av växthusgaser minskar inte. Målet att begränsa temperaturökningen på jorden till i snitt 1,5 grader kommer inte att nås. USA har lämnat det viktiga klimatavtalet från Paris 2015.

Det saknas sannerligen inte anledningar att känna sig dyster.

– Det ser riktigt, riktigt risigt ut, bekräftar biträdande professor Mathias Fridahl som kommer att följa mötet digitalt från Sverige.

Fotograf: Jenny Widén

Förutsättningarna klara

Å andra sidan är nu de formella förutsättningarna för verkligt klimatarbete faktiskt bättre än någonsin. I Paris 2015 kom världens länder överens om ett första avtal. Sedan dess har förhandlingar pågått för att förtydliga hur det ska genomföras. Det jobbet är nu klart.

Problemet är att länderna i februari skulle ha lämnat in reviderade nationella planer över klimatåtgärder. Fortfarande har mindre än hälften gjort det. Till exempel har inte EU kunnat enas. Den viktiga frågan om hur Parisavtalet fungerar – eller kanske inte fungerar – finns inte ens med som punkt på dagordningen vid mötet i Belém.

– Men jag tror att några länder kommer att lyfta frågan i samband med att dagordningen förhandlas. Det kommer att bli en kamp om dagordningen, konstaterar Mathias Fridahl.

En värld i otakt

Men även annat ska diskuteras under COP30. Till exempel hur rika länder ska bidra till finansieringen av klimatåtgärder i fattigare länder, hur samhällen ska kunna anpassas till klimatförändringarna och om länder ensidigt ska kunna införa klimatåtgärder på bekostnad av andra. Det gäller framför allt de koldioxidtullar som EU nu inför på varor från länder utanför unionen – något som irriterat både USA och Kina.

Tanken med Parisavtalet är nämligen att länderna ska gå någorlunda i takt. Det sker inte nu. EU är oenigt, USA har lämnat avtalet och Kina har ganska vaga klimatlöften. Samtidigt har Kina en tydlig strategi med subventionerade satsningar på förnybar energi och batteriteknik, påpekar Mathias Fridahl.

– Kina positionerar sig ju väldigt starkt på de marknaderna just nu. Det kostar mycket för kinesiska staten, men de kommer ju att stå i en väldigt bra position om 10–15 år när klimatkrisen blivit så allvarlig att länderna plötsligt förstår baksidan och kostnaden med att inte agera.

Ljus i mörkret

Och samtidigt finns i alla fall små ljusglimtar. Elproduktion från förnybara energikällor översteg nyligen produktionen av el från fossila bränslen. Teknik för att städa atmosfären från koldioxid prövas i olika pilotprojekt och EU håller på att utveckla en marknad för att det ska löna sig att satsa på sådan teknik.
Kanske befinner vi oss vid en slags brytpunkt, funderar Mathias Fridahl. Tidigare har det varit mycket fokus på kostnader och behovet av att agera gemensamt. Kanske en del länder nu börjar se konkurrensfördelar med att gå före på vissa områden.

– Det är en spännande tid på det sättet, men en dyster tid för Parisavtalet, säger han.

Låg ribba

När man befinner sig på klimatmötena går det att ta på stämningen i förhandlingsrummen, berättar biträdande universitetslektor Maria Jernnäs. Paris 2015 präglades av lättnad och framtidstro. I Belém blir det nog mer frustrerat.

– Det är ändå positivt att nästan alla länder fortfarande är kvar i Parisavtalet. Man möts varje år och diskuterar. Det känns kanske som en lite låg ribba men det betyder ändå något i den internationella kontext som nu råder, säger hon.