Industriell symbios
Ön Händelö utanför Norrköping är en plats politiker, företagsledare och forskare gärna besöker. Här samsas industrierna med vackra ekbackar i Händelö Eco-Industrial Park. Industriparken har under 20 års tid utvecklats till en unik miljö där industriell symbios, där den ena företagets överskott och avfall blir till grannens insatsvaror, möjliggör för företagen att bli resurseffektivare och miljövänligare.
Ian Hamilton. Foto: HEIP
- EON:s kraftvärmeverk har funnits här länge, sedan kom Lantmännens Agroetanol hit år 2000. Det var en kombination av faktorer som gjorde att de lockades hit, bland annat att kunna använda kraftvärmeverkets processånga. Där började något byggas upp, som 20 år senare har utvecklats till det vi ser idag, säger Ian Hamilton, Cleantech Östergötland, som är projektledare för Händelö Eco-Industrial Park.
Industriparken drivs till 95 procent av förnybara och återvunna material. Kraftvärmeverket drivs av restprodukter från skogen och avfall från Norrköpings stad och skickar tillbaka fjärrvärme och el till staden. De levererar också processånga till Lantmännens bioraffinaderi vilket står för 85 procent av deras energiförbrukning.
- Bioraffinaderiet och kraftvärmeverket kopplas samman av en ledning där processånga från kraftvärmeverket driver raffinaderiet. Processångan har högt tryck och hög temperatur vilket gör att den går att använda flera gånger. Först används den där det krävs hög temperatur och sedan cirkulerar den tillbaka genom bioraffinaderiet och används till de delar som behöver lite lägre temperatur. Detta fortsätter till värmen är “urkramad” och resterande varmvatten går tillbaka till kraftvärmeverket och sedan ut i fjärrvärmenätet, säger Mats Eklund, professor i industriell miljöteknik vid Linköpings universitet.
Samverkan för klimatnytta
Han är en av forskarna inom enheten för industriell och urban symbios vid LiU som sedan länge studerar bland annat vilka faktorer som påverkar samverkan mellan industrier och deras städer.
Mats Eklund. Foto Magnus Johansson
Från början producerade Lantmännens bioraffinaderi främst etanol av olika spannmålssorter. Numera används också restprodukter från livsmedelsindustrin som råvara. Kolhydraterna i råvaran omvandlas till etanol medan proteinrika delar blir foder som ersätter importerat sojafoder. Dessutom produceras kolsyra som kan ersätta kolsyra av fossilt ursprung. Andra avfall som uppstår kan användas till biogas för transport och gödsel till närliggande gårdar. Genom att flera olika aktörer samverkar kan industriparken både producera bättre produkter och göra en stor klimatnytta.
- Samverkan är ett av de verktyg som man använder sig mest av för att bli bättre. Det gäller både den produktion man bedriver idag och den innovation som bedrivs och den utveckling som sker. För det här är ingenting som är statiskt utan det är dynamiskt och under utveckling. Det senaste beskedet härifrån är att Lantmännen investerar 800 miljoner kronor i en ny anläggning för att separera ut vegetabiliskt protein ifrån sitt bioraffinaderi. Så det är en pågående utveckling av det här området hela tiden, säger Mats Eklund.
Projektledaren Ian Hamilton instämmer i att samverkan har spelat en stor roll för utvecklingen av industriparken och lyfter fram de offentliga aktörerna.
Olika perspektiv
- Blandningen av perspektiv har varit otroligt nyttig. Det tvärsektoriella, med att vi har med aktörer från näringslivet, akademin och kommunen, är en styrka. Vi är en oberoende projektgrupp som leder det här arbetet som kan se det med ofärgade ögon. För industrin är det lätt att bli hemmablind, där har universitet kunnat sätta det vi gör i perspektiv och se vad kan vi vara stolta över och vad kan vi förbättra, säger Ian Hamilton och fortsätter:
- Företagen har samarbetat länge men när de involverade Region Östergötland och Cleantech Östergötland kunde de stärka samarbetet till nya nivåer. Med hjälp av de nya aktörerna lyckades man få till en forskningssatsning och en treårig projektfinansiering vilket möjliggör fortsatt utveckling av industriparken. Det är jätteviktigt att det finns några som kan lägga ordentligt med arbetstid i projektet. Företagen har inte resurser att själva att driva forskning och kommunikation kring det här och därför är det viktigt att involvera både akademin och regionen.
Händelö Eco-Industrial Park är inte den enda industriella symbiosen som växt fram de senaste 20 åren, det finns många andra exempel både i Sverige och utomlands. Forskningen är tydlig med att potentialen för likande projekt är stor och Ian Hamilton tror att industriella symbioser kommer att bli ännu vanligare i framtiden. Samtidigt saknas fortfarande en systematisering som kan stötta företag och kommuner i dessa processer.
- Det finns internationella exempel och absolut kommer vi att se att fler tar efter. Det finns många utmaningar och det tar tid. Det har tagit 20 år för Händelö att utveckla sin industripark så som vi ser den idag. Förhoppningsvis finns det många lärdomar som gör att det inte tar 20 nya år innan nästa park är framme.
- Läs mer om Händelö Eco-Industrial Park
