DNA-analys har använts i brottsutredningar i ett tiotal år och har blivit ett betydelsefullt verktyg inom kriminaltekniken. Idag används så kallad teknisk bevisning, som exempelvis DNA eller sko- och fingeravtryck, i de flesta brottsutredningar.– Men ett skoavtryck på en brottsplats betyder ingenting, om det inte sätts in i ett sammanhang. Ett skoavtryck inne i en villa där ett inbrott begåtts, kan vara värt att lägga vikt vid - i Sverige. I USA går man ofta med skor på inne, därför är det inte lika uppseendeväckande, säger Corinna Kruse, universitetslektor i socialantropologi vid Linköpings universitet.
2012 gav Corinna Kruse ut den populärvetenskapliga boken Teknisk bevisning – hur går det till? I den efterföljande boken "The Social Life of Forensic Evidence", utgiven på California University Press, går hon djupare in på hur man kan förstå teknisk bevisning och hur den tas fram av rättssystemet för att användas i en rättegång. Utgångspunkten är att teknisk bevisning, som till exempel DNA eller ett skoavtryck, inte kan existera utan en kontext och att just detta är viktigt att vara medveten om.
Det kan handla om att kriminaltekniker tycker bevis förstörs när polis vistas på brottsplatsen, när det utifrån polisens synvinkel handlar om att de måste ta hand om vittnen och drabbade på plats. Eller att forensiker inte anser att beställningsformulär fylls i korrekt, vilket i bästa fall är slöseri med tid, i värsta fall en källa till missförstånd. Begås något större fel längs vägen i den juridiska kedjan kan det till och med leda till utebliven dom.
De olika yrkesgrupperna har också sin egen tolkning av den tekniska bevisningen. Vilket de ska ha, menar Corinna Kruse. Utmaningen är att överlämna den kunskap man har till någon annan.
Funkar samarbetet kring teknisk bevisning mellan de olika yrkesgrupperna?
– Det är svårt att veta. Men mitt intryck är att det funkar och domstolar använder ju sig av teknisk bevisning, så ja, det verkar fungera för det mesta, säger Corinna Kruse.
Från brottsplats till rättssal
I arbetet med boken har Corinna Kruse följt rättegångar, observerat det dagliga arbetet på Åklagarmyndigheten och Nationellt forensiskt centrum (tidigare SKL) samt deltagit i brottsplatsutredningar. Hon har träffat poliser, kriminaltekniker, forensiker och domare. Boken visar hur komplext samarbetet mellan de olika yrkesgrupperna är och hur förståelsen för vad en annan yrkesgrupp behöver för information kring den tekniska bevisningen, ibland brister.Det kan handla om att kriminaltekniker tycker bevis förstörs när polis vistas på brottsplatsen, när det utifrån polisens synvinkel handlar om att de måste ta hand om vittnen och drabbade på plats. Eller att forensiker inte anser att beställningsformulär fylls i korrekt, vilket i bästa fall är slöseri med tid, i värsta fall en källa till missförstånd. Begås något större fel längs vägen i den juridiska kedjan kan det till och med leda till utebliven dom.
De olika yrkesgrupperna har också sin egen tolkning av den tekniska bevisningen. Vilket de ska ha, menar Corinna Kruse. Utmaningen är att överlämna den kunskap man har till någon annan.
Funkar samarbetet kring teknisk bevisning mellan de olika yrkesgrupperna?
– Det är svårt att veta. Men mitt intryck är att det funkar och domstolar använder ju sig av teknisk bevisning, så ja, det verkar fungera för det mesta, säger Corinna Kruse.
Ett fingeravtryck är ett stycke kunskap
– Jag är ju antropolog, inte kriminolog. Det gör att jag betraktar teknisk bevisning utifrån antropologens perspektiv. För mig har tingen en biografi, säger Corinna Kruse.
Teknisk bevisning besitter alltså ingen inneboende sanning som går att upptäcka. Istället skapas bevisningens betydelse av en viss juridisk, samhällelig och teknisk praxis.
Tidigare forskning på området har undersökt hur teknisk bevisning och dess trovärdighet förhandlas fram i en rättegång. Däremot har fokus inte tidigare riktats mot hela den tekniska bevisningens ”biografi”, från brottsplatsen fram till rättegången.
– Det perspektivet vill jag bidra med. Jag hoppas boken ska vara intressant för de som jobbar inom rättsväsendet.
Men hon tror också att boken kan tilltala den allmänhet som är kriminaltekniskt intresserad och att boken kan ge en motvikt till alla amerikanska tv-serier där teknisk bevisning beskrivs alltför enkelt.
– Jag vill visa att verkligheten är betydligt mer komplicerad än i CSI.
Teknisk bevisning besitter alltså ingen inneboende sanning som går att upptäcka. Istället skapas bevisningens betydelse av en viss juridisk, samhällelig och teknisk praxis.
Tidigare forskning på området har undersökt hur teknisk bevisning och dess trovärdighet förhandlas fram i en rättegång. Däremot har fokus inte tidigare riktats mot hela den tekniska bevisningens ”biografi”, från brottsplatsen fram till rättegången.
– Det perspektivet vill jag bidra med. Jag hoppas boken ska vara intressant för de som jobbar inom rättsväsendet.
Men hon tror också att boken kan tilltala den allmänhet som är kriminaltekniskt intresserad och att boken kan ge en motvikt till alla amerikanska tv-serier där teknisk bevisning beskrivs alltför enkelt.
– Jag vill visa att verkligheten är betydligt mer komplicerad än i CSI.
Boken:
The Social Life of Forensic Evidence av Corinna Kruse, California University Press, 2015
