”Ageing and Social Change” är en doktorandkurs som arrangeras av Linköpings universitet. Större delen av kursen sker digitalt, men den 28 och 29 oktober sågs alla deltagarna för workshops och föreläsningar i Norrköping.
Ett av ämnena som togs upp var åldersdiskriminering, där frågor om det digitaliserade samhället och vad det kan betyda för äldre personer diskuterades. Dag två ledde Ittay Mannheim, forskare inom åldrande och teknologi, workshoppen “Dynamic Interplay Between (self-)Ageism, Age Discrimination, and Design of Digital Policies”.
Innan fikapausen lät han ordet gå runt i rummet, för få veta vad deltagarna tyckte:
”Det är toppen att mötas på kursen, vi kommer från olika delar av landet vilket ger ett brett perspektiv, nya vinklar och skapar ett nytänk. Att diskutera tillsammans gör att vi hittar nya sätt att tänka kring tidsbrist och resursbrist. Man får upp ögonen för vilka utmaningar de andra deltagarna står inför inom området och vi diskuterar lösningar…”
Vid en workshop ryms allas åsikter
– Vi har bland annat pratat om digitalisering, olika stereotyper, prejudikat och diskriminering mot den äldre befolkningen, det som kallas ålderism. Vi har även pratat om hur dessa stereotyper kan påverka design och policy inom ny teknik och digitalisering. Jag hoppas att min kunskap kan inspirera deltagarna till nya idéer inom sin forskning eftersom vi behöver hitta sätt att implementera den nya tekniken i samhället som möter upp de äldres behov, säger Ittay Mannheim.
– Att placera alla över 60 år i en grupp är diskriminerande, men den formen av diskriminering är inte speciellt omtalad om man jämför med diskriminering på grund av religion, ras, kön eller sexualitet. Åldersdiskriminering är en stor fråga som behöver få mer uppmärksamhet i samhället och i lagstiftningen.
Han förklarar att det handlar om att förstå en människa, oavsett ålder och bakgrund. De äldre ska ses som individer, de kan inte sättas samman som en homogen grupp, faktum är att det är den mest heterogena gruppen du kan föreställa dig i samhället. De har olika livserfarenheter och därmed åldras de på olika sätt.
Ett exempel på ålderism
Hur ska vi bemöta de envisa äldre personerna som vägrar följa med i den digitala utvecklingen och acceptera att det är så världen ser ut i dag?
– Jag vill omformulera frågan: ”Vad ska vi göra med de envisa personerna som…” Jag antar att du har vänner som är runt 30 eller 40 år som är tveksamma till att betala med kreditkort eller använda elektroniskt bank-id? Det finns människor som har dessa tankar i alla åldrar, så det är något vi helt enkelt måste acceptera? En lösning kan vara att försöka förstå vad personen vill ha och uppnå i sitt liv, och vilken väg man kan välja för att komma dit. Första steget bör alltid vara att försöka förstå vad personen behöver och vill ha. Försök att använda deras motivation att nå sitt mål, i stället för att fokusera på problemet.