LiU-forskaren Niklas Simm har kunnat studera detta. Mötena behövs. I sin forskning noterar han att enskilda aktörer inom logistik och transport kommer att få svårt att klara kraven på hållbarhet på egen hand.
− Transporterna ökar. Det är en verksamhet som bidrar till växthusgaser, och mycket bränsle är fortfarande fossilt. Därför kan det också få god effekt om man gör något som leder till minskade utsläpp. Att dela på lösningarna kan vara en väg framåt, säger Niklas Simm.
Autentiska möten
Logistiken är interaktiv till sin natur eftersom aktörerna alltid är beroende av varandra. Niklas Simm har observerat autentiska möten mellan två rikstäckande aktörer, en transportköpare och en transportleverantör. Han har sedan utgått från mötena som en plattform för resursutbyten:
− Man säger ofta att det kostar pengar att göra något klimatsmart, eller välja en grön lösning. Men i studien ville vi komma ifrån det. Vi valde att kalla allt för resurser i stället.
Det betyder att tid, kompetens och kunskap kan räknas med i utbytet.
Han benämner aktörerna som transportköpare (eller shippers) samt logistiktjänsteleverantörer som LSP:s (engelska för Logistics Service Providers).
Löser problem
Till exempel kan transportköparna ha mindre kunskap om hur transporterna går till. Medan logistiktjänsteleverantörerna kanske har svårt att veta vilka behoven är, och i stället bara löser uppgiften.
− Säg att det finns en leveranstid i avtalet. Då kan transportleverantören bli tvungen att lösa just den tiden, kanske genom att skicka en nästan tom lastbil till en specifik adress. Det är förstås slöseri med resurser och dåligt för miljön, förklarar Niklas Simm. Ett annat exempel skulle kunna vara att transportköparen vill att transporten ska vara fossilfri.
Transportköparen kanske inte behöver
ha snabb leverans på alla varor
− Och då kommer sannolikt leverantören säga att det blir dyrare. I det läget kan man välja att antingen kasta pengar på problemet, eller komma fram till en lösning.
Och vad kan det finnas för lösningar?
− Transportköparen kanske inte behöver ha snabb leverans på alla varor. Och leverantören har oftast mer kunskap om transporten men behöver tid för att planera och genomföra transporter. Till exempel hur varorna kan lastas och lastbilarnas rutter. Och vad en förändring innebär för miljövinster och vilka ekonomiska effekter den får.
Det är alltså här som interaktionen mellan de två parterna kan leda fram till något positivt.
− Med kunskap om förutsättningarna och vetskapen om att leverantören vidtagit effektiva miljöåtgärder, så är det kanske lättare för transportköparen att gå in i ett avtal.
Gemensam planering
Olika gröna logistiklösningar kräver olika kombinationer av resurser, vilket innebär att graden av beroende mellan aktörer varierar. Detta understryker behovet av strategiska samarbeten och gemensam planering för att bygga hållbara och effektiva logistiksystem.
Vid ett av mötena där Niklas Simm satt med som observatör diskuterade parterna om transporten skulle elektrifieras. Diskussionerna ledde till kunskapen om att kommunen kunde tänkas satsa på ett särskilt industriområde. Det öppnade för olika stödinsatser, bland annat att det kunde byggas ladd-infrastruktur där. Med en sådan på plats skulle transportleverantören kunna satsa på eldrivna fordon, och transportköparen kunde få fram sina varor med en fossilfri lösning.
− Kunskapen om den lokala förutsättningen, med kommunens vilja, var inget som transportleverantören hade, men som transportköparen kände till. Det är ett litet exempel på vad interaktion och möten mellan parterna kan leda till, noterar Niklas Simm.
