Surf och studier
Internet svajar till några gånger men annars kunde Niklas och Jonathan lika gärna sitt i ett studentrum i Ryd eller någon annanstans i Linköping under intervjun. Nu har de kopplat upp sig från allrummet i den lilla lägenheten nära centrum i Aveiro vid den portugisiska atlantkusten. Just närheten till havet var en viktig anledning till att de hamnade just här.
– I dag regnar det, men annars har vi haft fint väder ända sedan vi kom hit i mars. Sol de flesta dagar och upp mot eller runt 20 grader. Det är härligt, säger Jonathan.
– Vi pluggar men får också lite semesterkänsla samtidigt. Och förra veckan testade vi att surfa, fortsätter Niklas.
Längtade ut i Europa
Efter tre år på EMM-programmet (Energi, miljö, management) längtade de ut i världen och hade bestämt att läsa höstterminen 2020 i spanska Valencia, ett universitet som LiU har mycket utbyte med. Men coronapandemin kom emellan och alla LiU:s utbyten stoppades under andra halvåret i fjol.
Framåt hösten började de titta på alternativ för vårterminen och fastnade för universitetet i Aveiro, en betydligt mindre stad med drygt 70 000 invånare i Spaniens västra grannland. Dels var smittspridningen i Spanien just då värre än i Portugal, dels tänkte de att det var bra att ha flera alternativ. Till slut blev det ändå ett ganska svårt att bestämma sig – pandemin förvärrades kraftigt runt jul och vidare in i januari.
På stranden. Någon vecka innan intervjun testade killarna att surfa.
– Jag var inne varje dag och kollade siffrorna för nya sjuka och dödsfall och det bara ökade och ökade. Då såg det mörkt ut. Men sedan började det plana ut i februari och sedan började det sjunka, säger Niklas och tillägger att universitetet dessutom sköt fram kursstarten ett par veckor från februari till början av mars.
När ni reste, var det självklart att åka just då?
– Nja, jag var inne på att vi kanske skulle avvakta några veckor och följa undervisningen på distans. Men Niklas ville gärna komma i väg och det var skönt att vi var två. Och som sagt, vi ville göra något annat och hade länge varit inställda på en utbytestermin, säger Jonathan.
Öppnar upp igen
När intervjun görs i mitten av april har smittspridningen minskat och Portugal sakta men säkert börjat öppna upp samhället igen. Från ”näst intill lockdown” i början av mars till ett halvöppet samhälle med öppna museer, uteserveringar för mindre sällskap och möjlighet att spela padel och tennis i någon av Aveiros många fina parker. De öppna uteserveringarna kändes som en positiv ”gamechanger” och senare under våren hoppas killarna på fler lättnader i restriktionerna.
All undervisning sker dock fortfarande på distans och på universitetsområdet har de bara besökt en gång fysiskt. Totalt pluggar ungefär 150 Erasmusstudenter – de flesta från Tyskland, Polen och Italien – på universitetet som totalt har cirka 11 000 studenter. Undervisningen sker på engelska och Niklas och Jonathan beskriver tempot som lite lägre än i Sverige, kanske för att de hann läsa ett par kurser på LiU innan de åkte i väg.
Beskriv en vanlig dag, vad gör ni?
– Vi går upp vid kanske 10–11 och äter frukost vid 11. Vi brukar träna, jogga eller på utegym, och åker ofta till en park för att fika, läsa eller lyssna på musik. Det fina vädret gör det lätt att vara ute. Sen brukar vi ha någon schemalagd undervisning under dagen och på kvällen träffar vi ofta ett gäng andra utbytesstudenter som vi har lärt känna.
Hamnade på sjukhus
Niklas och Jonathan i en av Aveiros många fina parker. Munskydden är alltid med och bärs för det mesta utomhus.
Så här långt in på våren är killarna bara nöjda med sin utbytestermin. Riskerna är knappast större än i Sverige – smittspridningen är lite lägre och munskydd har blivit en vana – samtidigt som de får chansen att göra och uppleva allt det nya. Och Aveiro är en positiv överraskning. Visserligen är staden mindre och kanske inte lika cool som Valencia, men trevlig, vacker och med gångavstånd till det mesta.
Bara ett litet missöde har de råkat ut för. Det var när Niklas blev sjuk och blev inlagd på sjukhus. Trött och febrig hörde han de portugisiska sköterskorna tala om ”appendix” och ”operacao” av en befarad blindtarmsinflammation. Till slut var det inte så illa och efter en dubbel penicillinkur i åtta dagar är Niklas helt återställd.
– Det var en upplevelse, så kan man säga. Jag var ganska risig när jag kom tillbaka från sjukhuset så Jonathan fick ta hand om mig och laga all mat. I ett sånt läge är det också bra att vara två, säger han.