Vi har gömt oss i en undervisningssal i Key-huset på Campus Valla. Det har gått några dagar sedan universitetslektor Helen Winzell fick telefonsamtalet om att hon blir den tredje pristagaren av Ingemars Lärarpris – landets största lärarpris som vartannat år delas ut till en anställd vid Linköpings universitet. När hon la på luren, en sen kväll på ett pendeltåg, kunde hon inte riktigt förstå att det var sant. Det kan hon fortfarande inte.
– Nej, nej! Det är helt osannolikt! Men helt fantastiskt. Jag tänker att det är någon form av bekräftelse på det engagemang jag har för undervisning. Jag hoppas att jag både inspirerar och kanske bråkar litegrann när jag ställer frågor om hur vi egentligen tänker om lärande.
AI hjälp i undervisningen
Om du får en timme med Helen Winzell behöver du inte tvivla på hennes starka engagemang. Tankar och förslag på lösningar sprudlar. Vi svingar oss mellan ämnen; om allt från varför funktionellt skrivande är superviktigt ur ett demokratiskt perspektiv till hur AI kan ses som en hjälp i stället för ett hot i undervisningen. Och inte minst hur underbart det är när polletten ramlar ner.
Det var just det sistnämnda som gjorde att läraryrket till slut blev hennes val. För under uppväxten i en liten by utanför Ånge i Medelpad, med föräldrar som båda var lärare, hade hon dyrt och heligt lovat att inte gå i deras fotspår.
– Jag hade sett yrkets baksidor. Mamma var kvar långa dagar i skolan, samtidigt som pappa jobbade sent på nätterna för han ville vara en närvarande pappa när han kom hem från jobbet.
Men en dag när hon som 18-åring fick vikariera för sin mor kom vändningen. En elev hade inte riktigt förstått en uppgift – tills Helen kom med en förklaring.
– När jag såg att det hände något i blicken, då var det bara wow! Jag hade vuxit upp med de pedagogiska samtalen och tyckt att det varit intressant, men absolut inte mer. Jag skulle bli en naturvetenskaplig illustratör eller något i den stilen – men att få uppleva det här ögonblicket var den totala vändpunkten.
Stolthet för eleven
Efter några svängar i bland annat Karlstad landade hon till slut i Linköping i början av 2000-talet och tog ut en gymnasielärarexamen i engelska och svenska. Att hon skulle hitta till svenskämnet var inte heller det något självklart.
– Jag tyckte att det var tråkigt i skolan. Vi hade en lärare som bara började bläddra i en tidning och bad oss att ”läsa sida 122 till 143 i vår bok”. Det var liksom min svenska.
När Helen Winzell själv började möta elever ville hon vara raka motsatsen. Under flera år var hon svensklärare på det som då hette individuella programmet på Anders Ljungstedts Gymnasium i Linköping. Här fanns mycket social problematik i bakgrunden. Att då lyckas få unga personer att gå från att knappt få ner en mening på ett vykort till att skriva flera A4 – det gav mycket.
– Men mest kände man stolthet för elevens skull. Livet att undervisa handlar om att gamifiera världen litegrann, man måste försöka få elever att klara banan och då behöver man hitta sina tricks. När grepp ett, två och tre inte funkar, då får man testa något nytt. Då gäller det att ta vara på guldkornen som finns och se vad man kan göra av dem.
Började doktorera på LiU
Efter runt tio år som gymnasielärare fanns ett sug att gå vidare och 2011 började Helen Winzell doktorera och undervisa i svenska på LiU. Hon disputerade 2018 och är i dag universitetslektor i pedagogiskt arbete och chef på avdelningen för kommunikation, litteratur och svenska. Flera av kurserna hon undervisar i ingår i lärarprogrammen där hon kämpar för att luckra upp en gängse bild av att yrket går ut på att hålla monologiska föreläsningar – och sen dela ut uppgifter till elever.
– Det ser jag hos många både nya och blivande lärare. Något jag försöker applicera när jag undervisar, och som jag sett i min egen forskning, är hur viktigt det är att säkerställa att innehåll och studenter möts. Att det liksom hakar ihop. Så att det inte bara är jag som står och pratar när resten av klassrummet mest funderar på det de såg i någon klädbutik eller om de ska göra slut med sin pojkvän.
Men hur gör man det på bästa sätt? Hur är en bra lärare?
– En bra lärare vill inspirera och vara där studenterna är. Jag tror att man måste ställa frågor som dockar an till deras erfarenheter och försöka hitta situationer eller illustrationer de känner igen. Få dem att prata med varandra, med dig som lärare, få dem att tänka högt och tillsammans bygga något kollektivt.
Skriva böcker för pengarna
Att Helen Winzell har lyckats inspirera och vara en motor för studenter är Ingemars Lärarpris ett fint bevis på. Utöver ett diplom är priset, som instiftades av professor emeritus Ingemar Ingemarsson, i år på en miljon kronor.
– Ja, kära någon! Vad gör man med ett sådant otroligt pris? Jag håller på att skriva ett läromedel om hur blivande svensklärare på gymnasiet kan utveckla sin skrivundervisning. Förhoppningsvis är boken klar snart och jag känner nog att jag har ytterligare två böcker i kroppen. Jag funderar på att gå ner lite i tjänstgöringsgrad för att skapa lugn och fördjupning till det.
– Sen tror jag att jag kan bidra med någonting här, så det skulle vara fint att ha tid att sprida det till så många som möjligt.
Till sist, utöver ett stort grattis: Vad är egentligen det bästa med att vara lärare?
– Vi behöver kunskap, men vi kan inte få den om vi inte har någon som visar vägen. Jag vill vara med och bygga kompetenser, individer – men också samhället. Att få vara lärare, och särskilt i lärarutbildningen där jag får vara med att bygga en ny lärare som i sin tur kommer att träffa hundratals elever, är det vackraste som finns!