Snickarmästare får Ingemars Lärarpris

Han har varit lärare i nästan hela sitt liv. Att vara engagerad, bry sig och visa på möjligheter driver Leif Burman, snickarmästare och universitetslektor på Malmstens Linköpings universitet, som blir den andra mottagaren av Ingemars Lärarpris. 

Lärare och studenter står vid ett arbetsredskap. Leif Burman, här tillsammans med studenter på på Malmstens Linköpings universitet, tilldelas Ingemars Lärarpris. Charlotte Perhammar

Stor tacksamhet

- Jag vet hur många duktiga lärare det finns och jag känner en otrolig tacksamhet, stolthet och ödmjukhet inför att få det här priset, säger han.

Leif Burman sjunker ner i soffan och försöker sätta ord på sina känslor. Det har gått några veckor sedan han fick telefonsamtalet som meddelade att han blir nummer två att få ta emot Sveriges största lärarpris - Ingemars Lärarpris. Priset, som första gången gick till matematikläraren Daniel Carlsson, instiftades vid LiU av professor emeritus Ingemar Ingemarsson för att påminna om att bra lärare är en lika viktig del av ett universitet som forskarna.En person sitter vid en stol.Leif Burman har varit lärare i nästan hela sitt yrkesliv. Att han skulle bli möbelsnickare, det var närmast självklart. Men att han blev lärare var mest en slump. Foto Charlotte Perhammar

- Jag känner redan att jag går lättare, jag går på tå nu och inte på hälarna. Det kommer att stärka självförtroendet och man kan i alla fall fantisera om att det man gör är ett bra sätt för att lära ut saker, säger Leif Burman.

Att han skulle bli lärare var mest en slump. Att han skulle bli möbelsnickare, ja det var närmast en självklarhet. Uppvuxen i centrala Stockholm tillbringade Leif alla barndomens somrar med sina morbröder i Sörmlandsskogarna. Här sporrades han att tillverka egna saker. Skulle det fiskas, då gjorde man sitt eget metspö. När kompisar köpte högtalare byggde Leif sina egna. Träslöjdslektionerna under skoltiden var himmelriket.

- Slöjdlärarna såg mitt intresse och tog hand om det. Om lektionen började klockan tio fick jag vara där klockan åtta. Det här kanske man inte ska säga, men när jag gick i femman var jag den enda som fick använda bandsågen.

Skåp som suckade

Leif Burman sökte in på trätekniskt gymnasium. Där hörde han rykten om att Carl Malmstens verkstadsskola, som det hette då och som låg på Söder i Stockholm, hade en fin utställning. En blyg 16-åring tog sig dit en kväll och blev helt fascinerad.

- Det var fina skåp som liksom suckade när man öppnade dem. Det var ljud som man hade börjat förstå att ”låter det så där, då är det riktigt, riktigt bra”.

Något år efter studenten kom Leif Burman in på Malmstens. Den tvååriga utbildningen betydde väldigt mycket för hans fortsatta karriär. Kontakter knöts och han fick, som första möbelsnickare, Möbelinstitutets formgivarstipendium 1986 och blev dessutom byggledare för den stora utställningen när Carl Malmsten fyllde 100 år. Efter utställningen blev ett vikariat ledigt på Malmstens och sedan, bortsett från några år på mitten av 2000-talet, har Leif Burman blivit kvar. En mycket omtyckt och professionell lärare.

- Att få umgås med unga människor, som verkligen vill någonting, är en stor ynnest. Malmstens är en fantastisk arbetsplats.

Hur är en bra lärare?

- Jag tror inte att det finns några tricks. Är du engagerad och utstrålar att det du håller på med verkligen är kul, då blir du bra. Det smittar av sig och jag försöker sätta studenterna i centrum, se deras problem, lyssna på deras funderingar och sen lösa saker tillsammans.

Hur skulle dina studenter beskriva dig, tror du?

- De flesta skulle nog säga att ”det här verkar vara hans liv”. Att han är lugn och att de på så sätt känner sig trygga att fråga och ha andra åsikter

Askar åt kungen

År 2000 blev Malmstens en del av Linköpings universitet. Några år senare sa Leif Burman upp sig – för att sen komma tillbaka 2008 när utbildningen flyttat till nuvarande lokaler på Lidingö i Stockholm.Två personer står och samtalar."Jag tror inte att det finns några tricks. Är du engagerad och utstrålar att det du håller på med verkligen är kul, då blir du en bra lärare", säger Leif Burman. Foto Charlotte Perhammar

- Jag var inte förberedd på vad kulturkrocken, när universitet kom in, skulle innebära. Jag förstod inte hur man skulle få in hantverket i det här systemet. Men när jag kom tillbaka så kändes det klockrent. Det är ju på det här sättet, i den här miljön och organisationen som man kan utveckla hantverket.

Under många år, fram till 2009, drev Leif Burman även egen verksamhet. Han var bland annat med och tog fram barnstolen i Carl Malmstens klassikerserie ”Lilla Åland” och tillverkade specialmöbler och inredning till företag och privatpersoner. Vissa mer kända än andra.

- Jag gjorde några saker till kungen, vilket var väldigt roligt, säger Leif och nämner askar i valnöt anpassade för braständstickor som kungen tog med som gåvor vid olika statsbesök.

På senare år har han och kollegan Mikael Löfström byggt upp Kulturgatan i småländska Bodafors. Ett besöksmål kring modern svensk möbel- och samtidshistoria med sommarutställningar, kreativa verkstäder och kafé. Ett annat stort intresse för Leif Burman är Japan. En historia som började på sent 80-tal när Leif, då elev på Malmstens, såg små träaskar i ett fönster till ett galleri på Drottninggatan i Stockholm. Han blev förälskad i askarna och började göra liknande. Under en studieresa, nära tio år senare, till Japan kom ett häftigt möte.

- Efter en stund förstod jag att boxmakaren vi besökte är mästaren som gjort de magiska askarna på Drottninggatan.

Vill vara förebild

Några år senare, under perioden då Leif inte var anställd på skolan, skrev han ett brev och frågade om han kunde komma på ett nytt besök. Det blev starten på en nära vänskap med mästaren Norio Tanno.

- Jag skrev att jag kunde sopa golvet eller vad som helst, bara jag fick komma och lära mig mer av hans teknik. Jag fick svar nästan direkt och blev kvar i tre månader. I efterhand har Norio berättat att min vistelse förändrade hela hans inställning för hantverket, att det är att dela med sig av sina kunskaper som är hela meningen.

- I Japan är det annars tradition att mästare ska hålla på sina yrkeshemligheter. Nu har Norio ett stort instagramkonto där visar upp processerna kring alla sina projekt.

Nu får du Ingemars Lärarpris för dina kunskaper i att dela med dig och lära ut. Prissumman ligger på minst 500 000 kronor. Vad ska du göra med pengarna?

- Jag vill använda pengarna för att bli ännu bättre och förkovra mig. Jag har haft en dröm om att göra en referenssamling. Att ha förebilder har alltid varit viktigt för mig. Om jag skulle hitta ett sätt att göra saker som kan vara förebilder för kommande studenter vore det fantastiskt.

Leif Burman får ta emot Ingemars Lärarpris vid den akademiska högtiden i november 2022.

Foto Charlotte Perhammar

 

Malmstens och Ingemars Lärarpris Visa/dölj innehåll

Senaste nytt från LiU Visa/dölj innehåll