I tio år har Elin Winberg jobbat som matte- och NO-lärare på en grundskola med kulturprofil i Stockholm.
– Vi arbetar mycket med estetiska arbetsformer som bild, sång, dans, musik och drama. Vi jobbar också inom teman då vi integrerar de natur- och samhällsorienterade ämnena med svenska och estetiska ämnen, säger hon.
Ett tema har till exempel varit ekosystem i världen, ett annat de fyra elementen och ett tredje har varit världskrigens tid. Då undervisade Elin om kärnfysik och atombomben samt kemiska vapen medan SO-läraren undervisade i historia från 1910 till 1950. Sedan fick eleverna hitta på en fiktiv person som levde någon gång under den tiden som de porträtterade med ett brev ”från fronten/hemmet” samt med en kolteckning. Ytterligare ett tema har varit sex och samlevnad då eleverna själva fick skriva scener om något dilemma som lärarna sedan spelade upp, och modererade en efterföljande diskussion om.
Att jobba i teman gör att eleverna får en djupare förståelse menar Elin.
– Genom dramat kan de bearbeta det de lärt sig, säger hon.
Varierat uppdrag
Elin iklädd en tröja med ett skämt om atomers laddning.
Skolan är liten med en enda klass i varje årskurs och med cirka 25 elever i varje klass. Totalt undervisar Elin ungefär 75 elever varje år i olika årskurser. Hon är även mentor för en klass, just i år årskurs åtta, ett uppdrag som även kan innebära att följa med till skolsyster.
Häromdagen kom en tjej i åttan fram till mig på rasten och tackade för att jag följde med henne till skolsyster när de skulle få vaccin och hon behövde hjälp att hålla handen.
Eftersom hon är biologilärare händer det också ganska ofta att hon får frågor om olika krämpor, berättar Elin som från början faktiskt ville bli läkare.
– Men när jag insåg att jag inte hade 20.0 i gymnasiebetyg och en kompis sa åt mig ”Skärp dig Elin, det är klart du ska bli lärare!” bestämde jag mig för det istället.
Siktet var redan inställt på Linköping som kändes som en lagom stor studentstad och låg lagom långt bort från hemstaden Karlstad. Hon hade också hört att lärarutbildningen i Linköping var väldigt bra.
Det stämde. Jag är väldigt nöjd med min utbildning och Linköping som studentstad. Det fanns massor att göra och som ny var det lätt att få vänner med liknande intressen. Det fanns något för alla, säger Elin som under studietiden var engagerad både i sektionen, kåren och Holgerspexet.
Utbildningen tyckte hon var gedigen och gav en bra teoretisk grund. Eftersom den var tvärvetenskaplig kände hon sig förberedd på den tematiska undervisningen hon nu bedriver. Hon läste också musiskt lärande som breddning vilket gjorde att lärarjobbet på Kulturskolan Raketen kändes som klippt och skuret.
– Den största utmaningen med jobbet är att få ett gäng hormonstinna tonåringar att tycka matte är kul och förstå varför de ska lära sig om organisk kemi eller något annat naturvetenskapligt.
Skolans estetiska profil avspeglar sig också i elevernas intressen som är åt det estetiska hållet.
– De är väldigt duktiga på att stå på scen, teckna och musicera men är kanske inte lika bra på matte eller lika intresserade av naturvetenskap. Därför måste jag lägga ner tid på att motivera dem till att jobba i mina ämnen.
Ett sätt kan vara att visa på hur de kan använda kunskapen.
– Till exempel använder jag mig av väldigt många exempel från vardagen. Räknar på att ta lån från olika företag eller banker och plockar in verkligheten i undervisningen. En dag i höstas när vi var mitt uppe i arbetsområdet “kroppen” kom en elev med armen i gips efter en halkolycka på basketen. Efter att hen fick berätta granskade vi hens röntgenplåtar och eleverna fick skriva varsin uppgift om hur vi människor påverkats av medicinska framsteg inom röntgen et cetera. “Tänk dig att denna elev har en tidstvilling som bröt armen 1820, vad är skillnaderna på deras behandling och efterföljande konsekvenser”. Detta blev en uppgift helt i linje med kunskapskraven men också väldigt aktuell och nära eleverna.
Skämt om atomers laddning
Ibland gör Elin egna mönster på tröjor. Här en kul bild av Pythagoras sats. Elin försöker också se och hjälpa alla elever och vill inspirera dem genom att visa att hon själv brinner för sina ämnen.
– Jag klär mig i NO- eller matte-kläder, säger hon.
Idén fick hon från sin bror som också pluggat till lärare på LiU och nu arbetar på en gymnasieskola.
– Jag tyckte de var snygga och fick ett startkit av honom i present. Sedan dess har jag skaffat fler och även gjort några egna.
Hon har tröjor med till exempel det periodiska systemet, något skämt med atomers laddning eller en pedagogisk förklaring på något begrepp. En gång ritade hon en kul bild av Pythagoras sats.
– Vid de kortare sidorna av en rätvinklig triangel, de som kallas för kateter, ritade jag en katt. Och vid den längre sidan, hypotenusan, ritade jag en flodhäst som ju heter Hippopotamus amphibius på latin. Eleverna tycker det är jättekul och bilder etsar sig fast och gör att de minns lättare, säger hon.
Har hon inget synligt matte- eller NO-relaterat på sig kan eleverna fråga ”Var har du matten nu?”.
– Då har jag kanske ett par örhängen eller en NO-t-shirt under en tjocktröja.
Hennes undervisning är varierad. Hon brukar föreläsa en del men rör sig även mycket och bjuder in eleverna i samtalet, visar kortare klipp på youtube och varvar berättandet med frågor som eleverna får diskutera med sin bänkgranne.
– Häromdagen ”trollade” jag med en potatis!
Vill möta eleverna på deras plattformar
Hon tycker också det är viktigt att möta eleverna på de plattformar där de befinner sig, dels för att nå fram med ren information som till exempel en ändrad samlingstid, dels för att eleverna ska kunna ställa frågor eller visa vad de kan. Till exempel har hon gjort prov via appen Snapchat.
– Jag kan skicka frågor där och eleverna kan skicka en bild med sina svar eller prata in dem som en ljudfil. För en elev med ångest över skolsituationen och alla sociala kontakter kan det vara ett utmärkt sätt att få visa vad hen kan utan att vara på plats.
Men alla kan inte välja om de ska göra ett prov på plats eller hemma, utan det är bara i vissa fall det kan göras så.
– Alla vill inte heller göra prov hemifrån. Men många kommer mer till sin rätt på det här sättet. Och jag tycker att alla elever ska få chans att briljera, säger Elin.
Många elever tycker också att det är jobbigt att stå öga mot öga och vill kanske inte prata inför en hel grupp. Då kan de ställa frågor eller berätta något via Snapchat istället.
– De kanske inte får svar direkt eftersom jag har stängt av notiserna från appen och det vet eleverna. Men de får svar. Jag går in på snap när det passar mig och svarar på deras meddelanden då. Det är alltså ett sätt att vara tillgänglig men ändå kunna ha en distans.
Elin i rymdklänning.Nyligen fick Elin ett komiskt filmklipp från en elev om födelsedagsparadoxen, som handlar om sannolikhet.
– Den visade jag upp för hela klassen och räknade på tillsammans och på så sätt fick eleven känna att hen kan bidra även om eleven är ganska tystlåten i klassrummet, säger hon.
Det bästa med att vara lärare tycker Elin är kontakten med eleverna och att få hjälpa dem framåt i livet.
– Jag känner att jag gör nytta och att jag betyder något för andra människor. Visst kan det vara långa och tunga dagar men så får man det där tacket, en grattishälsning från en gammal elev, en kram eller någon som säger ”vad bra Elin, nu fattar jag” och man ser i deras ögon att de förstått något och polletten trillat ner. Att få jobba med barn och ungdomar är fantastiskt! Som lärare får man väldigt mycket tillbaka.
