- Operationen minskar risken för cancer. Men vi vet för lite om hur kvinnors hälsa påverkas när östrogenet försvinner. Till exempel misstänker vi att det kan påverka minnesfunktionen, men också många andra områden. Vi behöver kontakt med kvinnor som har den här mutationen. De kan verkligen hjälpa till.
Hela kroppen påverkas
Professor Gillian Einstein delar sin tid mellan Toronto University och Linköpings universitet där hon är gästprofessor vid Tema Genus samt kopplad till Institutionen för biomedicinska vetenskaper (BKV) och Kvinnokliniken på Universitetssjukhuset. I Linköping leder hon en forskargrupp med drygt tio personer från olika delar av universitetet.Robin Kämpe, forskningsingenjör på CSAN, presenterar en hjärnscanning för Gillian Einstein. Foto Ulrik Svedin
De följer kvinnor som har opererat bort äggstockarna, och gör jämförelser bland annat med kvinnor som har äggstockarna kvar samt kvinnor som får östrogen-ersättning. Gillian Einsteins utgångspunkt är att man måste ta hänsyn till effekterna på hela kroppen: Hjärnan, immunförsvaret, skelettet. Det innebär att den totala studien omfattar allt från blodprover till hjärnskanning med magnetröntgen, men också genetiska tester samt kvalitativa studier i form av intervjuer.
Intervjuerna görs i samarbete med Tema Genus.
- De är särskilt viktiga eftersom de insikt i hur förändringarna påverkar kvinnornas liv, säger Gillian Einstein.
Hon berättar att kvinnorna oftast är väldigt glada över att de har gjort operationen, eftersom den minskar risken för cancer.
- Men de upplever problem med sexualiteten och de har problem med minnet. Många önskar att de fick mer stöd efter operationen.
Det blir en rad olika faktorer att jämföra:
- Men det är också en del av min vetenskapliga filosofi. Jag tror mycket på tvärvetenskapligt arbete. När du gör något med kroppens system, som med äggstockarna, så påverkar det hela kroppen. Du måste sätta in forskningen i en kontext. ¬Kvinnor som har haft bröstcancer kan till exempel inte ta östrogen. Här behövs ett bredare perspektiv för att hjälpa både kvinnorna och sjukvården att fatta rätt beslut.
En sak gemensamt
Gillian Einstein inledde sina akademiska studier med fyra års konsthistoria, där blev hon intresserad av det visuella systemet hos människan. Det ledde henne till neurobiologi och 1984 disputerade hon i neuroanatomi med inriktning på synsystemet.Foto Ulrik Svedin- Att sätta samman en visuell bild är starkt kopplat till Alzheimers, och det är i sin tur en sjukdom som drabbar kvinnor i större utsträckning än män. Omkring 70 procent av alla drabbade är kvinnor. Sedan 1990-talet har jag intresserad mig för kopplingen mellan östrogen-produktion och minnet.
Det gör att gruppen kvinnor som måste operera bort sina äggstockar i förebyggande syfte blir särskilt intressant.
- Jag valde gruppen med genetiska variationen, BRCA1/2, eftersom de här kvinnorna har en sak gemensamt: De riskerar cancer, men är annars relativt friska. Det är bra att veta varför de genomför operationen, och att de har samma skäl.
Vad hoppas du med din forskning?
- Jag hoppas kunna ge kvinnor med risk att utveckla Alzheimers sjukdom olika val innan de kommer in i klimakteriet, och jag vill kunna förklara varför så många kvinnor får Alzheimers.
Åsa Rydmark-Kersley, sjuksköterska, i diskussion med Laurice Karkaby, forskningsingenjör och professor Gillian Einstein. Foto Ulrik SvedinVilken personlighet krävs för att forska?
- Forskare är väldigt målmedvetna, och lite insnöade på sin grej. Men vi behöver forskning som gynnar samhället. Och samtidigt krävs det av en god forskare att man har många idéer, och kan förverkliga dem.
Vill du berätta om din koppling till den berömda fysikern Albert Einstein?
- Ja, vi är släkt. Min farfar redde ut det där. Han kontaktade faktiskt Albert och de kom fram till att de var kusiner. Men mer än så är det inte. Det har aldrig påverkat mig. Inte mer än att när jag har en ”bad hair day”, så brukar mina vänner kalla mig för Albert!