Burcu Sahin är inbjuden att arbeta vid REMESO inom projektet ” Kommunikationsallians inom området migration och integration: Nya former av kunskapscirkulation för folkbildning och dialog med det omgivande samhället”. Hon är bland annat verksam som poet, litteraturkritiker och undervisar vid en folkhögskola. Hon har även upplevt saker som ger henne en genuin ingång i de ämnen som är kärnan i REMESOS arbete.
– Jag har levd erfarenhet av migration och även teoretisk kunskap inom de områden som forskarna arbetar med. Jag har en bakgrund inom litteraturvetenskap och estetik, är verksam som litteraturkritiker, men jag har också arbetat på en folkhögskola i många år. Jag hoppas kunna bidra med diskussioner om pedagogik, konstnärliga metoder och kritik.
Under sin tid vid LiU på REMESO kommer Burcu Sahin bland annat att ägna sig åt research, hålla i seminarier samt andra programpunkter i samarbete vid IKOS. Hon ska även fortsätta att skriva på sin nya roman som tar sin utgångspunkt i ett upplopp, och som utforskar frågor om statligt våld, systerskap och migration, säger Burcu Sahin.
Att mötas över gränserna gör forskningen och konsten relevant
Burcu Sahin är väldigt glad över att få den här chansen. Hon ser fram emot att dela med sig av sin kunskap och sina erfarenheter, samt att få stöd av LiU:s medarbetare till sina pågående projekt. Den här typen av gränsöverskridande samarbeten kan tillföra viktiga aspekter till forskningen.
– Många fält, såväl konstnärliga som akademiska, har en tendens att bli ekokammare där vissa praktiker och sätt att tänka reproduceras. Att få olika människor, med olika kunskaper, att mötas är en förutsättning för ett fungerande demokratiskt samhälle. När människor är i kontakt med varandra känns både forskningen och konsten relevant, säger Burcu Sahin.
Poesin skärper vår uppmärksamhet
Trots att forskning och poesi är så olika finns vissa likheter. Både forskaren och poeten behöver noga avväga sina ord för att nå ut med sitt budskap. Forskning och poesi är två olika uttrycksformer som båda kan berika läsarens förmåga att förstå omvärlden. Burcu Sahin menar att det är två vitt skilda former av text som kompletterar varandra.
– Poesin är en flera tusen år lång tradition som finns i alla möjliga former över hela världen. Jag tror att de flesta har en relation till poesi, kanske till och med skriver själva. Framförallt är poesin viktig för att den skärper vår uppmärksamhet för språket, med alla dess möjligheter eller risker att både missbrukas och att ge oss en ny blick på världen. Poesi är en helt egen form för kunskap, säger Burcu Sahin.
Att förändra med hjälp av språket
REMESO är en mötesplats för forskare som vill utveckla en forskningsbaserad förståelse för migration, etnicitet och samhälle utifrån flera perspektiv, frågor som känns extra aktuella.
Karin Midner
– Ja det är skrämmande. Jag tänker att det just nu råder en förtroendekris för de juridiska system och institutioner som inrättades under efterkrigstiden, som syftar till att värna mänskliga rättigheter. Demokratin är på tillbakagång över hela världen, till förmån för alltmer fascistiska ideal samtidigt som utvecklingen av avancerad teknologi möjliggör repressiv politik i form av övervakning och automatiserat dödande. Medvetenheten om att vi lever med begränsade resurser, i kombination med den extrema snedfördelningen av dessa resurser, leder till ökade motsättningar. Det gäller både våra egna gator och nationsgränser. Det leder också till att människor lever som i skilda verkligheter. Kriget i Ukraina, den etniska rensningen i Gaza, exploateringen av barn och arbetare i Kongo, svälten i Tigray och Sudan, pekar inte bara på denna humanitära kris och vår oförmåga att göra något åt saken, utan svårigheten i att tala med varandra. Vilket språk förmår inte bara beskriva, utan också förändra, det som sker? säger Burcu Sahin.
