Bild: Josefina Syssner avtackades som föreståndare med blommor, present och fika av kollegorna på CKS. Foto: Anna Valentinsson
Dagen innan blev hon avtackad av kollegorna med blommor, present och fika. För efter fem år slutar hon som avdelningschef och föreståndare men blir kvar i miljön som forskare.
– Jag är glad, trygg och stolt: glad för att få forska fullt ut igen. Trygg med att Martin Klinthäll kommer att leda CKS på ett bra sätt och att han inte är ensam, vi har en stabil och målinriktad organisation med många som bidrar. Och jag är stolt över vad vi åstadkommit under den här tiden: vi har gått från att vara en samverkande miljö där det forskas till att vara en forskningsmiljö där samverkan är ett självklart inslag i forskningsprocessen, säger Josefina Syssner.
En miljö med enorm potential
När hon tog uppdraget som föreståndare för CKS 2012 satte hon upp tre mål: att förtydliga CKS som forskningsmiljö, att vässa forskningskommunikationen och att bli bättre på att attrahera forskningsmedel. Hon såg en organisation med ”enorm potential”.
– För att få till stånd en kreativ dialog på arbetsplatsen behövs personer med spetskompetens inom olika områden, vi behövde bli fler. Med olika perspektiv händer det något i seminarierummet.
Större, tydligare, vassare
Och mycket har hänt under Josefinas tid. Uppdraget har blivit tydligare, organisationen har skärpts till och vuxit. Antalet forskare har utökats och spänner idag från doktorand till professor som återfinns i både svenska och internationellt prestigefyllda akademiska publikationer. Miljön samverkar med andra forskningsmiljöer, både nationellt och internationellt, med gästforskare på plats och egna forskare som besöker andra miljöer.
– Vi formulerade 2013 att vi vill vara ett nationellt kraftcentrum för kommunforskning. Det är vi idag. Vi har produktiva kommunforskare, vi söker och får pengar och vi bjuds in till viktiga sammanhang. Och vi gör det hela tiden med utgångspunkt att den forskningsbaserade kunskapen är viktigt för kommunerna och att det är dit vi vill nå med kunskapen, säger Josefina Syssner.
Uppdraget har också varit en utvecklande resa för henne som person. Trots tio år som doktorand och forskare fanns vissa kunskapsbrister om universitetet.
– Det blev mycket nytt att lära sig om hur ekonomin fungerade med sina anslag, bidrag och uppdrag.
Chef som utvecklat ledarskapet
Hon har också utvecklats som ledare. Föreståndarskapet var hennes första chefsuppdrag med personalansvar i en verksamhet som både är en statlig myndighet och en akademi.
– I vissa situationer förväntas man diskutera sig fram till en lösning, då är det omöjligt att peka med hela handen. I andra sammanhang måste chefen bestämma. Det gäller att veta när vi är i vilken ruta.
Hon närmade sig chefsuppdraget genom att lära sig strukturerna. Med tiden kunde hon reflektera över sitt personliga ledarskap (”det hade jag inte tid med de första två–tre åren”).
– Jag är en organisationsentreprenör. Jag är bra på att identifiera mål, skapa strukturer och peka ut en riktning och ge goda förutsättningar för medarbetarna att arbeta självständigt mot de målen. Nu när vi går in i en fas av stabilitet, förfining och fördjupning känns det bra att lämna över till någon annan, jag har gjort vad jag kan som ledare.
Vill vara en röst i debatten
Forskningen lockar och drar. Hennes pågående forskningsprojekt har fått skötas lite vid sidan om och Formasprojektet ”Krympande kommuner” ska snart slutredovisas.
– Det ser fram emot att få fördjupa mig i frågor om landsbygdsutveckling, glesbygd och lokal utveckling. Jag vill också bidra till debatten om ett tudelat Sverige och urbaniseringens konsekvenser, där behövs nya perspektiv. Diskussionen är oftast Stockholmsbaserad eller populistisk och onyanserad och vill bidra till balans och saklighet, säger Josefina Syssner.
Bild: Brita Hermelin höll tal och överlämnade presenter. Från vänster: Josefina Syssner, Gissur Erlingsson och Sabrina Thelander. Foto: Anna Valentinsson
