Dessa evidensbaserade rekommendationer har tagits fram av en arbetsgrupp bestående av hälso- och sjukvårds representanter ifrån primärvårdens rehabiliteringsenheter i Region Östergötland och akademien på Linköpings Universitet. Arbetet med att ta fram dessa evidensbaserade rekommendationer sker därför i ett unikt samarbete mellan yrkesverksamma inom primärvården och verksamhetsnära forskare.
Dessa rekommendationer bygger på bästa tillgängliga evidens som har kartlagts och grundlig utvärderats av den Danska ”Sundhedsstyrelsen” och Storbritanniens ”National Institute for Clinical Excellence (NICE)”. Evidensstyrkan för det vetenskapliga underlaget har bedömts utifrån hur tillförlitligt det vetenskapliga underlaget är. Evidensgradering av studier utfördes enligt GRADE där graderingen utgår bland annat från studiedesign, studiekvalitet, överförbarhet och studie-resultatens säkerhet. Arbetsgruppen har översatt evidensstyrkan till de följande nivåerna av evidens beskriven i tabellen nedan.
Evidensstyrka |
Förklaring |
Starkt vetenskapligt underlag
|
Innebär en stark tilltro till att den beräknade effekten ligger nära den verkliga effekten. |
Måttligt starkt vetenskapligt underlag
|
Innebär viss osäkerhet, men den beräknade effekten ligger sannolikt nära den verkliga effekten. |
Begränsat vetenskapligt underlag
|
Innebär en begränsad tilltro till att den beräknade effekten ligger nära den verkliga effekten. |
Otillräckligt vetenskapligt underlag
|
Innebär ytterst begränsad tilltro till att den beräknade effekten ligger nära den verkliga effekten. Vetenskaplig underlag saknas, tillgängliga studier har låg kvalitet eller studier av likartad kvalitet motsäger varandra. |
Den samlade evidensstyrkan ihop med en konsensus av ställningstagande till en åtgärds nytta utifrån professionellt beprövade erfarenhet och ett patient perspektiv är de centrala aspekterna vilka grundar dessa riktlinjer (se figur nedan).
Arbetsgruppen har utformat ett förslag till rangordning av angelägenhetsgrad för varje rekommendation. Denna är baserad på en samlad bedömning av tillståndets svårighetsgrad, effekten av åtgärden, dess evidens, kostnadseffektiviteten samt åtgärdens nytta utifrån professionellt beprövade erfarenhet och utifrån ett patient perspektiv. Åtgärdernas prioriteringsgrad rangordnas i en skala från 1 till 10. Siffran 1 anger åtgärder med högst prioritet. Siffran 10 anger åtgärder som ger mycket liten nytta alternativt liten nytta i förhållande till kostnaden vid det aktuella tillståndet.
Icke-göra innebär att åtgärden i de flesta fallen inte ska användas för dessa patienter i primärvårdskontext för att:
- Det finns vetenskaplig dokumentation för att åtgärden inte har någon effekt (eller mycket sämre effekt än annan behandling).
- Balansen mellan negativa och positiva effekter är påtagligt ogynnsam för individen.
- Fyndet av den diagnostiska åtgärden inte påverkar den fortsatta handläggningen.