Under pandemin har många människor fått en covid-19-infektion. Somliga har kvar symptom eller har fått nya symptom efter infektionen. I Sverige använder Socialstyrelsen termen postcovid för sådana symptom, men kunskapsläget kring postcovid är osäkert. Symptomen kan variera. Svår trötthet är ett vanligt symptom.
Tidigare forskning kring postcovid har framför allt haft ett medicinskt fokus och beskrivit förekomst och variation av symptom. I projektet ”Biomedicin, klinisk kunskap och humaniora i samspel: En ny epistemologi för radikalt tvärvetenskaplig hälsoforskning och policyarbete kring fallet postcovid-19” bemöts postcovid som en brådskande hälsoutmaning som behöver förstås kliniskt och biomedicinskt, socio-politiskt, filosofiskt och ur patientperspektiv.
Fem delstudier
Projektet kombinerar teorier och metoder från fenomenologisk filosofi, intersektionell teori, medicinsk etik, medicinsk sociologi, neurobiologi, neurologi, neuroradiologi, teknik- och vetenskapsstudier, vetenskapsteori. Det är till sin karaktär såväl tvärvetenskapligt som kunskapsteoretiskt och förväntas bidra med ny kunskap om postcovid. Sådan kunskap är viktig för adekvat stöd och behandling för personer med postcovid.
Projektet består av fem delstudier. Den första delstudien utvecklar ett reflexivt (meta-epistemologiskt) ramverk för att undersöka hur olika kunskapsteoretiska perspektiv och metodologiska val påverkar kunskapsproduktion och förståelsen av komplexa hälsoutmaningar, som postcovid. På så sätt bidrar projektet med en kunskapsteoretisk grund för tvärvetenskaplig kunskapsproduktion över fälten biomedicin, humaniora och samhällsvetenskap. Det bidrar med kunskap om vilka utmaningar tvärvetenskaplig hälsoforskning står inför när biomedicinska, humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiv kombineras. Den andra delstudien undersöker postcovid symptomet svår trötthet genom kombination av klinisk bedömning inklusive analys av immunologiska markörer, MR-undersökning och empirisk fenomenologisk filosofi. Projektets tredje delstudie undersöker post-Covid-19 syndrom som diagnos, vad diagnosen innebär och hur synsätt på diagnosen kan ändras över tid. Den här delstudien kombinerar perspektiv från medicinsk sociologi, medicinens filosofi och etik och rehabiliteringsmedicin. Den fjärde delstudien utvecklar en ny modell för policyarbete för att bedöma olika sorters kunskapsproduktion av vikt för hälso- och sjukvården, medan den femte delstudien innebär innovativa samarbeten mellan forskare och konstnärer i projektet.
Tvärvetenskaplig forskningsmiljö
Projektets tvärvetenskapliga mervärde är högt. Det bidrar med innovativ teori- och metodutveckling som kräver nära samarbete mellan forskare från skilda bakgrunder/discipliner. Det reflexiva (meta-epistemologiska) ramverket, teori- och metodutvecklingen liksom policy modellen förväntas utgöra viktiga bidrag också bortom pandemin, till studier av andra hälsoutmaningar.
Projektet finansieras av Vetenskapsrådet (2022-2027), inom ramen för utlysningen ”tvärvetenskapliga forskningsmiljöer”. Det möjliggör en satsning där forskare med mycket olika bakgrund inte bara bidrar till att bättre förstå postcovid som en brådskande hälsoutmaning, utan också med analyser av villkoren för tvärvetenskaplig kunskapsproduktion över fält såsom biomedicin, humaniora och samhällsvetenskap. Inom ramen för projektet – och med Centrum för medicinsk humaniora och bioetik som bas – kommer kurser för doktorander ges, inom en forskarskola.
Projektet är ett samarbete mellan forskare vid Linköpings universitet (vid Centrum för medicinsk humaniora och bioetik, Centrum för medicinsk bildvetenskap och visualisering, Temainstitutionen, Institutionen för kultur och samhälle, Institutionen för hälsa, medicin och vård och Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper) och Region Östergötland (Rehabiliteringsmedicinska kliniken och Radiologiska kliniken). Projektet har också internationella samarbetspartner vid universitet i Durham, Sorbonne, Vanderbilt och San Fransisco.
