För att förstå och bemöta komplexa hälsoutmaningar behövs inte bara biomedicinska perspektiv. Vi behöver också förstå existentiella, filosofiska, socio-kulturella och biopolitiska dimension av sjukdom, lidande och hälsa. Medicinens fenomenologi och kritisk medicinfenomenologi är filosofiska forskningsfält väl passade för att undersöka hur sjukdom, förlust, lidande, smärta, socio-kulturella normer, medicinska diagnoser och medicinska tekniker kan forma själva våra sätt att se och erfara oss själva, andra och den värld vi lever. Från medicinsociologiskt håll finns också ett intresse för normer om kroppar, medicinska diagnoser och tekniker.
Jag har en tvärvetenskaplig bakgrund med fokus på medicinens filosofi och etik, empirisk filosofi och till viss del också medicinsociologi. Kvalitativ fenomenologisk filosofi är en av metoderna inom fältet empirisk filosofi som jag arbetar med. Det innebär en kombination av metoder och perspektiv från kvalitativ forskning och fenomenologisk filosofi, väl lämpad att undersöka hur sjukdom, normer eller medicinsk teknik kan forma individens sätt att se och uppleva den egna kroppen och omvärlden.
En stor del av min forskning är tvärvetenskaplig. Jag kombinerar exempelvis medicinfilosofi med insikter och metoder från medicinsociologi och teknik- och vetenskapsstudier för en förståelse av medicinska praktiker, diskurser och sjukdomserfarenheter. I två pågående bokprojekt undersöker jag hur kritisk fenomenologi och feministiska vetenskapsstudier kan kombineras i undersökningar av subjektivitet, normer om kroppar, handlingsutrymme och kunskapsproduktion i hälso- och sjukvården. Dessa perspektiv ställer olika frågor och använder sig av olika metoder för att besvara frågorna, men delar intresset för subjektivitet, normer, värderingar och kunskapsproduktion. Vidare arbetar jag med etiska aspekter av utvecklande och användande av medicinsk teknik och terapi. Den här sidan av min forskning kan bäst beskrivas som tvärvetenskaplig medicinsk humaniora och bioetik.
Tillsammans med kollegor arbetar jag också tvärvetenskapligt i projekt som kombinerar medicinsk humaniora och biomedicin. I den här forskningen arbetar forskare med mycket olika bakgrund tillsammans. Vi undersöker och utarbetar metoder för att kombinera perspektiv och metoder från medicinsk humaniora och rehabiliteringsmedicin, neuroradiologi och neurobiologi för att bättre förstå nya sjukdomar som postcovid. Vi undersöker också kunskapsteoretiska utmaningar med den här sortens tvärvetenskap.
I tidigare forskningsprojekt har jag undersökt etiska, filosofiska och socio-kulturella aspekter av klimatförändring med fokus på hur dessa påverka hälsa, reproduktionsteknologier, organdonation och demens. De empiriska fälten har på så sätt skiftat, men genomgående för min forskning är teman som levd erfarenhet av sjukdom, smärta och hälsa, subjektivitet och intersubjektivitet, kroppslighet, normer om kroppar och handlingsutrymme i sjukvårdssammanhang, liksom hur epistemologiska perspektiv och val av metoder i medicinsk humaniora liksom biomedicin formar den kunskap som skapas. Jag har bland annat lett forskningsprojekt som undersökt normer om föräldraskap och föräldrars erfarenheter av att donera en njure till det egna barnet liksom hur normer om kön uttrycks och kan komma att bidra till beslut om könskirurgi när ett barn föds med s.k. oklart kön. Min forskning har också undersökt kroppsliga och relationella aspekter av autonomi, villkor för en global bioetik och hur smärta och sjukdom kan forma kroppsligt självmedvetande.
Internationell erfarenhet och samarbetspartners
Jag har varit gästforskare i andra länder, i olika perioder. Jag har varit Pro Futura Fellow vid Cambridge University (2014/2015) som en del av ett femårigt Pro Futura Scientia Fellowship vid the Swedish Collegium for Advanced Study, postdok och ’intern’ vid Världshälsorganisationen, Genève (2005) och gästforskare vid Cardiff University (2000/2001). Till mina centrala internationella samarbetspartners hör kollegor vid the Institute for Medical Humanities, Durham University.
