I min forskning undersöker jag design och designerns roll i att skapa förutsättningar för önskvärda förändringar inom och mellan organisationer.
Efter två decennier som verksam konsult inom tjänstedesignområdet har jag sett professionen både växa fram, utvecklas, specialiseras och transformeras. Begreppet tjänstedesign var länge bra, eftersom det tydligt beskrev arbetets fokus: att med designmetodik ta fram attraktiva, användarvänliga och effektiva (lönsamma) tjänster. I takt med att kunskapen om och intresset för tjänstedesign ökade bland organisationer och uppdragsgivare förändrades dock också, till viss del, tjänstedesignerns arenor, material och inriktning.
En breddning har skett från att designa konkreta artefakter, såsom touchpoints och produkter, till mer abstrakta designområden som processer, policies och organisatoriska förmågor. Parallellt har fokus förskjutits från design av lösningar till att använda design som ett sätt att navigera förändring i komplexa system. Enligt min erfarenhet har tjänstedesignerrollen och dess ansvarsområden därmed förgrenats.
Å ena sidan har rollen som tjänstedesigner blivit mer specialiserad kring design av tjänst, ofta i digitala sammanhang där tjänstedesign, UX, UX research och UI i allt högre grad flyter samman (operativ design – design av lösning).
En annan gren av tjänstedesignen fokuserar på att skapa förutsättningar för designers att verka inom organisationer (strukturell design – design av förutsättningar).
En tredje gren arbetar med tjänstedesignmetodik på en makronivå. Dessa designers arbetar mer sällan med att utforma den faktiska lösningen och oftare med att skapa förutsättningar för systemet och dess aktörer att själva identifiera och genomföra önskvärda förändringar (katalytisk design – design för kollektiv förmåga och handlingskraft).
Min tes är att när designern lämnar den materiella arenan och träder in i den immateriella (strukturell och katalytisk design) räcker inte längre den traditionella tjänstedesign-verktygslådan till. Det finns således ett glapp mellan professionens praktik och dess teoretiska fundament.
Som forskare frågar jag mig om detta fortfarande är tjänstedesign, eller om vi har trätt in i en era som representerar en ny form av design och en ny designerroll.
I min forskning undersöker jag hur designers arbetar i denna era: Vilka material använder de? Vilka verktyg och processer? Vilka samarbetar de med? Vilka är resultaten och följderna av deras designarbete? Hur vet man att man är på rätt väg, och hur känner man igen återkoppling? Hur formas deras roll och identitet? Vad är deras syfte? Vad är design i denna kontext?
Jag undersöker även hur andra designfält samt existerande teorier och strömningar relaterar till denna (möjligen nya) designdisciplin, såsom participatory design, transition design, systemic design, living systems theory, förändringsledning och complex adaptive systems.
