Stefan Holmlid
Professor, Enhetschef
Min forskning fokuserar på vad som händer med design som begrepp och praktik, i mötet med nya teorier och praktiker, som tjänstedesign, policyutveckling och offentlig sektor.
"Design is what makes service more interesting than design" är en parafras hämtad från Robert Filliou, som fångar en ömsesidighet i hur skilda områden utvecklas i mötet mellan dem. Fokus sätts på, i det här fallet, att design är ett kunskapsområde i sig. Samtidigt som det är beroende av tjänst.
Han har till exempel studerat när landsting och kommuner väljer att lyfta design som innovationskraft, hur design används i upphandling av IT-system, samt design i industriell tjänsteutveckling.
I vardagen och på arbetet möter vi resultatet av design hela tiden. En vanlig föreställning är att design är detsamma som en produkt med en tydlig estetik, en meningsfull funktion och en genomtänkt användning. Minst lika viktig är den process och de värderingar som leder till att det är just detta vi uppfattar som design. För samtida design och designforskning har därför olika former av deltagande i designprocesser, av kunder, användare, personal, ledare, intressenter, blivit centralt.
Det blir särskilt tydligt i mötet mellan design och tjänster. En tjänst kan vi se som en samverkansprocess mellan organisationer och individer, där deltagande sker både i utvecklingen av tjänsten och i tjänsten i sig. Att göra design för tjänster, eller tjänstedesign, blir då en avvägning mellan att bidra till det som måste vara väl förberett och det som överlåts att hända i mötet mellan individerna i tjänsteutförandet. Några exempel på detta är hur designers arbetar med gestaltning av tjänster och hur olika intressenter genom aktivt deltagande förstärker designprocessen.
Som ett led i att bygga upp stark designforskning i Sverige har Stefan Holmlid varit drivande i den Nationella forskarskolan i design, med ett 50-tal aktiva doktorander på ett flertal lärosäten i Sverige, däribland LiU.
För närvarande intresserar sig Stefan Holmlid särskilt för hur offentliga organisationer skapar uthållig designförmåga och integrerar designkompetens, samt det som händer när design möter välfärdens utmaningar. Till exempel genom ökad digitalisering eller genom allt mer nomadiska medborgare.