Via magisterexamen i kemi hamnade jag på allergispåret. Studier av atopiskt eksem på svenska och estniska barn visade att immunsystemet mognade senare och sämre hos de svenska barnen än de estniska. Var det den västerländska livsstilen som låg bakom snarare än luftföroreningar? Vi började fundera på tarmflorans betydelse. Allt tydde på att de estniska barnen måste ha ett bättre skydd redan från mycket tidig ålder, kanske redan från livmodern.
En ny spännande hypotes är att mammans tarm- och munflora och komponenter i immunförsvaret förs över till fostret via moderkakan. Sedan kan det fortsätta med modersmjölken, färdigtuggad mat och nappen som mamman sugit på. Om vi ger barnen bredspektrum-antibiotika mot ofarliga sjukdomar, tvättar händerna med sprit och förlöser barn med kejsarsnitt – då stör vi den viktiga kommunikationen.
Att bakterier har två sidor är ett synsätt som sjunker in på bred front. Allt flercelligt liv har uppstått i närvaro av mikrober, och under evolutionens gång har vi anpassat oss till varandra. Nu skulle vi högre organismer inte kunna leva utan dem. Forskare som har studerat ”bakteriefria” möss i sterila miljöer har sett att de bland annat har dåligt immunförsvar, mindre slem i slemhinnorna och får ett ADHD-liknande beteende.
Kontakten med den kliniska verkligheten, där jag bland annat är aktiv i studier av allergiförebyggande behandling, är ett exempel på begreppet translationell forskning. Ett annat av 2000-talets tankegods, epigenetiken, är jag inte heller främmande för. Epigenetiska fenomen, att miljöfaktorer kring den gravida kvinnan kan påverka avkomman, skulle kunna vara en länk i kommunikationen mellan mamman och fostrets immunsystem.
